Lara Croft. Slagen, skjuten och nära nog våldtagen. Ett barn som försöker leva upp till sin fars arv genom att gå i samma fotspår. Som avkommor gärna gör, såvida de inte springer åt andra hållet.

Hon, likt så många andra actionhjältar, är en massmördare av rang. Kan du ens komma ihåg hur många fiender du kört isyxan i? Kan Lara? I Shadow of the Tomb Raider, den svåra avslutande finalen i ett klassiskt trilogiupplägg, hittar vi henne i en sydamerikansk liten by. Hack i häl på skurkorganisationen Trinity som fått nys om en ny relik som de med en dynamitgubbes försiktighet försöker hitta. Efter en lugn inledning där den till synes sympatiska ledaren för uppdraget (kanske hela Trinity?) hamnar Lara snabbt i situationerna hon trivs bäst - klättrar på väggar, löser pussel och hamnar i trångmål du parerar med frenetiskt hamrande på X. Eller ett snabbt tryck på B.

I det gömda templet (som vi såklart hittar in i före Trinity) får jag lösa pussel, slänga mig mellan plattformar och trotsa tyngdlagen med hjälp av de numera ikoniska isyxorna. Trots att jag aldrig riktigt gift med Laras lite spattiga kontroller är det här den cirka 45 minuter långa demonstrationen skiner ur ett rent spelmekaniskt perspektiv. Miss Croft har också lärt sig att fira ner sig från klippväggar, både att springa längs med dem och använda repet som en gunga för att nå mer otillgängliga platser.

Så fort det vankas pangpang tycker dock till och med Quake-Calle att det blir tradigt, till den grad att jag faktiskt försöker smyga. Men trots taktiskt placerad murgröna att gömma sig blir resultatet ofta detsamma - ond bråd död. Ibland för Lara, vilket såklart är ett högst tillfälligt tillstånd. men mestadels för fienderna.

Jag snuddade vid det i inledningen, det smått förbryllande faktum att Lara (via oss) inte tvekar en sekund att köra kniven i halsen på en vakt. Tanken slår mig, vem har egentligen dödat flest -Trinitys ledare eller Croft?

Detta tankesätt ställs på sin spets i det ögonblick då de möter varandra öga mot öga för första gången. Lara har precis dödat ett tiotal vakter och i sin hand har hon den dolk Trinity letat efter. Problemet är bara att stölden av denna artefakt verkar ha dragit igång inte bara en utan flera naturkatastrofer som enligt legenden kommer krossa den civiliserade världen.

Har Lara, i sin bestämda övertygelse om att Trinity inte får komma över dolken - kosta vad det kosta vill - triggat jordens undergång? Och precis där, likt en äkta cliffhanger, är min spelstund slut och frågan får hänga kvar.