Jag minns när jag och min mamma var i bilen mot Ulricehamn där vår biograf låg. “Den är ungefär som Scooby Doo med dinosaurier”, berättade jag för min arma moder. Nej, jag förstår fortfarande inte liknelsen. Jurassic Park var dock mycket mer för mitt åttaåriga jag än bara en fräck film. Jag älskade urtidsdjuren och kunde de flesta namnen utantill. Jag fullkomligt älskade dinosaurier.

Tolv år senare hittade jag Jurassic Park: Operation Genesis till pc. Där och då var det mitt favoritspel och jag släppte det väl egentligen aldrig i tanken. Genom åren har jag önskat mig en uppföljare, för vem vill inte få bygga sin alldeles egna urtidspark? När nyheterna om Jurassic World Evolution nådde mig blev jag eld och lågor. Hur skulle någon kunna misslyckas med en andlig uppföljare till mitt drömspel?

Åttaårige Johans dröm blir sann – 25 år senare.

Blue Tongue Entertainment har lämnat över stafettpinnen till Frontier Development som i stort sett kopierat konceptet rakt av, men med snyggare grafik och lite fler “features”. Frågan är dock vad som är features och vad som är dålig speldesign. För att bena ut detta måste vi ta oss tillbaka till 2003, då Operation Genesis kom ut på marknaden.

"Vem bryr sig om en fossilutställning när det går livs levande dinosaurier utanför?"

“Bygg din egna Jurassic Park.” Så enkelt var upplägget i den numera lastgamla pärlan från Blue Tongue Entertainment. Du ska basa över en bit land och på denna plätt börja bygga din dinosauriepark. Du får några enkla gynnare att börja med, men för att få tag på fler måste du skicka paleontologer till olika platser världen över. Samtidigt måste du forska fram botemedel, nya staket och hjälpmedel för att din park inte ska förvandlas till Jurassic Park 3. Dinosaurier rymmer och då måste du skicka ut din helikopter för att söva ner dem och frakta tillbaka bestarna till sina inhägnader. Ibland är det inte bara taskigt humör från en T-rex som skapar problem, också orkaner skapar rejäl oreda. Det fina är att du själv styr helikoptern fylld med parkvakter och detta blir som ett litet spel i spelet. Slutmålet? Att skapa den perfekta urtidsparken.

“Allt är skit. Allt du gör är fel. Det här var ju bra – inte!” Så enkelt är upplägget i den alldeles nysläppta uppföljaren. Gameplay är nästan identiskt, men här har du fem öar du måste bemästra för att låsa upp saker som du sedan kan använda i sandlådeläget. För att låsa upp nya attraktioner, butiker, säkerhetsbyggnader och uppgraderingar måste du klara uppdrag inom tre områden: forskning, underhållning och säkerhet.

Före catfight och dogfight fanns dinofight.

Bil med öppet tak i en dionpark... Mer resurser till arbetsmiljöavdelningen, tack.

Allt som oftast är uppdragen urtrista. Det handlar om att ha ett visst besökarantal, sälja dinosaurier, bygga en byggnad, kläcka ett antal dinosaurier eller låta dinosaurier slåss. Jag kan leva med dem, men att jag måste göra dem för att kunna låsa upp funktioner och byggnader är bara jobbigt. Dessutom rivaliserar de tre områdena med varandra, vilket gör att jag får skit vad jag än gör. Varför inte bara låta mig forska fram det jag behöver, låta mig avväga säkerhet mot underhållning själv? Nej, jag måste komma till fjärde ön för att få möjlighet att forska fram det bästa staketet. Gör det ens någon skillnad? Många av de nya byggnaderna är helt meningslösa. Vem bryr sig om en fossilutställning när det går livs levande dinosaurier utanför?

"De där jäkla staketen är som kattmynta för dinosaurierna"

På tal om staket: de där jäkla staketen är som kattmynta för dinosaurierna och är de det minsta griniga anfaller de. Den indikation du får är ljudet från dinosaurieskalle mot staket – som en släktträff i Danmark. Till en början är det förvirrande, men efter ett tag kommer du höra ljudet hela tiden. För det känns som spelet gör allt i sin makt för att sabotera för dig. Har du byggt den perfekta parken? Glöm det! Helt plötsligt börjar strömavbrott, stormoväder, sabotage och sura dinosaurier avlösa varandra. Det blir snabbt repetitivt att söva dinosaurier, reparera staket för att sedan transportera tillbaka dinosaurierna. För att citera Kishti: DET ÄR ORIMLIGT!

Min förstfödde!

Det här kan utmynna i en inte fullt så episk strid.

Det ska dock sägas att Jurassic World Evolution, när det är som bäst, är oerhört bra. De första timmarna visste jag inte vad jag skulle ta vägen. Sömnen blev lidande och jag förstod inte hur jag skulle klara av att ta på mig kritikerglasögonen. Ibland tappar jag fortfarande fattningen, trots dess störande element. För vem har inte drömt om att få ta hand om sin alldeles egna dinosauriepark? Att se sin förstfödde dilophosaurus kläckas är det vackraste jag sett i spelväg. Och att höra en T-rex ge ifrån sig ett jättevrål får mig att hoppa i stolen. Men jag kan inte komma ifrån att Frontier Development missar öppet mål.

Jurassic World Evolution hade för mig varit en, något tveksam, fullpoängare om all den stress och frustration de fem öarna innebär hade utmynnat i ett sista uppdrag som är att bygga din helt egna park på Isla Nublar. Ditt magnum opus. Göra det som John Hammond misslyckades med. Men istället blev det ett sandlådeläge. Fritt från begränsningar i form av pengar och krav. Bara det att du måste jobba för att kunna använda din oändliga kassakista. Nej, den här gången missades det öppna målet. De gick inte till final, men det var bra kämpat och det kan ingen ta ifrån dem.

Fotnot: Vi har spelat pc-versionen. Jurassic World Evolution finns också till PS4 och Xbox One.

Jurrasic World Evolution
3
Bra
+
Dinosaurier? DINOSAURIER!!!
+
En nostalgitripp som heter duga
+
Lätt att komma in i
-
Utmynnar alltid i en reparera stängsel-simulator
-
Bortkastad potential
-
Enformigt
Det här betyder betygen på FZ