Det är inte alltid så lätt att uppfatta skillnaderna i de stora sportseriernas årliga utgåvor. Istället för revolutioner får vi ett ständigt dropp av små förändringar och nya eller omarbetade spellägen. För det mesta brukar jag sitta och klia mig i huvudet när det är dags för ett nytt NHL-spel, och undra om jag inte installerat förra årets version av misstag. Det problemet har jag inte i lika hög grad med NHL 19.

Hör jag frasen ”tremendeously tremendous” igen går jag upp i atomer

Det mesta är förstås sig likt. Samma presentation, samma irriterande och korkade kommentatorer (hör jag frasen ”tremendeously tremendous” igen går jag upp i atomer), och mestadels samma spellägen. Men även om det ser ungefär likadant ut även på isen så känns det bättre än på länge. Tack vare det nya animationssystemet får vi lite mjukare, lite snabbare och lite mer följsam och kontrollerad hockey. Det är fortfarande relativt subtila förändringar, men de gör större skillnad än man kanske kan tro.

Zetas skägg får 5/5

En annan högst välkommen nyhet är spelläget World of Chel. I princip är det en onlinehubb där du kan spela lite olika sorters matcher på uterinkar, låsa upp nya tillbehör och kläder och även spela solo i matcher mot klassiska NHL-legendarer. Att spela på under bar himmel är visuellt uppfriskande just för att det är ett avbrott mot den ack så bekanta presentationen i de vanliga matcherna i HUT, Be a pro eller managerläget.

Stjärnan i World of Chel är Ones, ett spelläge som innebär att tre spelare slåss om att göra mål på samma stackars AI-målis. Det är simpelt men intensivt, och matcherna är behagligt korta. Hur väl det håller i längden återstår att se, men här och nu har jag roligt med det. Att se hur spelare faller in i samarbete mot den som har pucken, för att omedelbart börja puckla på varandra så snart den är lös, är mycket underhållande.

Threes, det kaotiskt roliga arkadläget från förra året, återvänder med en något förbättrad kampanj för solo och co-op. Läget återfinns också i Chel-hubben, där det gör sig utmärkt i absurda onlinebataljer på uterinkarna.

Tackla maskoten!

Den som vill bygga sig en hockeykarriär ifred kan fortfarande göra det. De klassiska karriärlägena har inte fått några enorma förändringar, direkt, även om det utökade scoutingsystemet i managerläget är ett trevligt tillskott.

NHL 19 är inte utan brister, förstås. Gamla skavanker följer med, som bland annat ett oslipat Be a pro-läge i stort behov av en rejäl bearbetning. Några av förändringarna på isen slår lite fel också. I ett försök att balansera försvarssystemet har utvecklarna till exempel gjort det på tok för lätt att dra på sig utvisningar för framför allt tripping.
Även om spelet halkar till lite emellanåt så glider det ändå i slutänden in i mål. När allt kommer omkring är det ändå det viktigaste med ett sportspel att man har kul, och jag har roligare med NHL 19 än jag haft med serien på ganska många år nu.

NHL 19
4
Mycket bra
+
World of Chel
+
Uterinkarna ger välbehövlig visuell omväxling
+
Nytt animationssystem
-
Kommentatorerna fortsätter enervera
-
Karriärlägena hade tjänat på mer rejäla förbättringar
Det här betyder betygen på FZ