Det finns uppföljare. Och så finns det uppföljare.

Å ena sidan sport, krig och actionäventyrande. Nya titlar varje år, ofta välgjorda men så förutsägbara att atomur kan kalibreras efter dem. Inget ont om punktlighet och struktur, men spännande är de inte. Jag har svårt att bli upphetsad av såna.

Å andra sidan Rockstar Games. När de släpper Red Dead Redemption 2 om några veckor har det gått åtta och ett halvt år sedan föregångaren. Åtta och ett halvt år. Det är en stunds väntan det, även om det gäller uppföljaren till... tja, hur bra var egentligen Red Dead Redemption?

Om du frågar mig – bland de bästa.

"Första uppdraget rullar igång: ett tåg ska stoppas och ett byte hämtas."

Rockstars spel tar tid, för de gör inga hafsjobb. I exklusivt sällskap med några få andra, som CD Projekt och Valve (när de fortfarande gjorde spel), har de modet och resurserna att göra spelen så bra de rimligen kan bli. Därför finns i varje fullstort GTA sedan den revolutionerande trean stråk av briljans. Men Red Dead Redemption var något annat. Ett stycke westernepik, byggt på GTA-skelettet men med helt annat tempo, stämning och berättande. Och därför också det intressantaste Rockstar fått ur sig sedan just GTA III.

Så det är med vissa förväntningar i bagaget jag kliver in på hotellrummet i Köpenhamn. Därinne sitter tre Rockstar-medarbetare, redo att visa och låta mig spela en till mångt och mycket färdig version av Red Dead Redemption 2. Tv-skärmen lyser med en bekant röd färg, ur surroundsystemet rinner nya men ändå bekanta toner med omisskännlig Morricone-touch. Jag tar plats i soffan och får en kort genomgång av mekanik och upplägg innan första uppdraget rullar igång: ett tåg ska stoppas och ett byte hämtas.

10 snabba om Red Dead Redemption 2

  • Du kan fritt byta mellan första- och tredjepersonsvy

  • Red Dead Redemption 2 körs i 30 bilder/sekund

  • Omladdning av repetergevär görs med fire-knappen efter avfyrat skott

  • Huvudpersonen Arthur Morgans utseende och klädsel bestäms av dig

  • Vi får veta hur John Marston från Red Dead Redemption fick ärret på kinden

  • Musiken görs av Woody Jackson, som tidigare komponerat till RDR och GTA V

  • Under ritt kan du aktivera en filmisk kamera som följer hästarna från olika vinklar

  • Släpps till PS4 och Xbox One den 26 oktober

  • Red Dead Online släpps senare. Öppen betatestning börjar i november

  • Rockstar har inte alls nämnt en eventuell pc-version. Än

Det skiter sig direkt. Dynamiten under rälsen exploderar inte så Arthur Morgan (spelaren) och fem kumpaner kastar sig på hästarna, galopperar upp på den dammande höjden och når fram till tunnelns andra mynning just när loket ångar sig ut. Några hinner hoppa ner på taket, en faller. Ni springer framåt, skott avlossas. Men ni får stopp på ekipaget och skjuter er fram till den låsta vagnen längst bak. Herrarna där inne är inte på samarbetshumör så ni spränger dörren. Efter lite pistolförstärkt övertalning ger personalen upp och bytet är moget för skörd.

Den första och enda gameplay-trailern från Red Dead Redemption 2 släpptes förra månaden.

"Hela sekvensen formligen vibrerar Red Dead Redemption"

Hela sekvensen formligen vibrerar Red Dead Redemption. Egentligen bara ett typiskt uppdrag i ett actionspel, kanderat med dramaturgiska pulshöjare – inget unikt. Men, stöten är mer än en stöt: dialogdriven, filmisk, saker får ta sin tid. Det växlas mellan släpiga samtal och våldsamma skottlossningar. Kameran glider över böljande kullar som övergår i dramatiska klippformationer, och här och där markerar träbyggnader mänsklighetens intrång i vildmarken. Det är så bekant, så stämningsfullt. Samtidigt blir det alldeles uppenbart att Red Dead Redemption 2 är ett modernare spel, med högre detaljrikedom både ute och inne.

I slutet av tågkuppen ställs du inför valet att avliva överlevarna eller låta dem gå. Sådana här val återkommer och det du beslutar påverkar hur människorna ser på och interagerar med Morgan. Beter han sig schysst kommer folk prata med och i närheten av honom, medan en brutal Morgan får folk att vara tysta och undvika honom. Det ska inte påverka den övergripande storyn, men han kommer missa en hel del information som annars smyger fram i samtal mellan världens invånare. I andra vågskålen ligger högre utdelning när han tvingar till sig pengar.

Året är 1899 (ett decennium innan Redemption), du är den verkställande kraften åt Van der Linde-gängets ledare Dutch. Ni jagas intensivt efter ett misslyckat rån och tvingas slita för att få ihop förnödenheter och pengar. Du kan välja mellan att själv utföra handlingar eller låta en kumpan göra det, och saker du samlar på dig kan du skänka gruppen och stärka dess moral, eller sälja och själv behålla vinsten. Åter – du väljer.

Rockstar-utvecklaren lämnar äntligen över handkontrollen och uppmanar mig att testa jaktlyckan. Jag kallar på hästen, sitter upp och.. jodå, ridningen flyter som en dröm. Ett speciellt vyläge highlightar två hjortdjur en bit bort. Kliver av kusen, smyger hukande fram med pilbågen redo. Andas... släpper strängen – djuret rycker till, flyr. Vyläget visar blodspåren, bytet har fallit ihop i gräset några tiotal meter bort. Jag lyfter upp det på hästryggen och rider en lerig väg fram till slaktarens bord intill djurhägnen i närbelägna Valentine, där kreaturshandel är en stor grej. Får ett bra pris för köttet eftersom det är färskt och pilen träffat perfekt. En sämre träff, eller skott med kula eller hagel, hade sänkt priset då delar av köttet förstörts.

Skymningen kryper närmare när jag går in på Valentines huvudgata. Staden är själva sinnebilden av western: butiker och bordeller, handlare och horor. Djur i hagarna, salooner, häkte, kontor, smuts och lera. Och utanför: en frodigare värld än den i Redemption. Åskmoln rullar in över berget och suger det sista dagsljuset ur himlavalvet. Det är stämning så tjock att man vill sträcka fram handen och plocka med en bit att ta hem.

"Staden är själva sinnebilden av western: butiker och bordeller, handlare och horor"

Karskt stolpar jag in på sheriffkontoret och inleder en konversation, bara för att upptäcka att det får sheriffen att trycka igång ett sidouppdrag. Rockstar-mannen avbryter det eftersom tiden är knapp och viktigare saker finns att göra. Men det visar hur uppdragen ligger invävda i vardagen, där många invånare går att prata med. Och interaktionsvalen är alltid fler än bara två: håll in L2-knappen eller vänstertriggern (förslagsvis med vapnet hölstrat, annars siktar du på dem) och du får upp en meny med möjliga sätt att agera eller konversera. Du kan exempelvis vara aggressiv, ignorerande, vänlig eller hotfull, och alternativen växlar utifrån olika situationer.

I nästa sekvens ska vi prata allvar med några skjutglada personer. Ritten dit flankeras av samtal (Rockstar-spel©), och utvecklarna visar en ny funktion där kameran zoomar ut och följer färden från flera filmiska kameravinklar. Vackert! Fast lite avigt att behöva hålla in X/A-knappen för att Morgan ska hålla sig på spåret. Väl framme väljer jag att själv dra igång det hela, och råds att gå tyst tillväga. Sagt och gjort: med kastkniv i näven smyger jag i skydd av storvuxna barrträdsstammar fram mot första offret. Fumlar med knapparna… siktar, kramar R2-knappen… *PANG* – en kula dånar in i nacken på fienden. Utan att märka det har jag fingrat fram revolvern, och jag skrotar smygarstrategin medan kulor dansar kring trädstammar och ett stukat självförtroende.

Missen öppnar för att testa förstapersonsläget, hämtat från GTA V och kvickt aktiverat med kontrollens touchpad. Jag slänger mig i skydd bakom ett stenröse, tar fram repetergeväret och sätter en kula i en flyende fiende. Laddar om genom att trycka fire-knappen igen (nytt – funkar faktiskt bra), och ser tre fiender försöka gömma sig. Aktiverar dead eye, funktionen där man "målar" fiender i slow motion och sedan autoskjuter dem i ett svep. Hinner förstås inte klämma på nyheterna (fem levels). Men annars, ja – striderna känns och fungerar mycket som i förra spelet, och ringrostigheten till trots är denna skärmytsling snart över. Lugnet sänker sig över skogsgläntan och vi rider tillbaka till lägret mitt ute i ingenstans.

"Varje gängmedlem har sin egen historia"

Varje gängmedlem har sin egen historia och genom att umgås med dem kommer du med tiden lära känna dem. Då får du ta del av deras syn på sakernas tillstånd, och enligt Rockstar kommer de skänka djup och komplexitet åt berättelsen. Man vill undvika den synliga gränsen mellan huvud- och sidouppdrag, ge dem en naturligt plats i berättandet. Det är ambitiöst, och även om jag spelat alldeles för lite för att avgöra hur det fungerar är det ett intressant försök att modernisera spelberättandet: dölja strukturerna och låta spelvärlden göra jobbet.

Efter två timmar i Red Dead Redemption 2 råder inga tvivel om vilket spel det är en uppföljare på. Samma stämning, dramatiska geografi och typ av strider. Och samma känsla av återskapad barndomsdröm om livet i vilda västern där hovar smattrar och kärva ord utbyts mellan luttrade outlaws. Jag nästan känner dammet knastra i munnen.

Det tekniska priset är ett spel som rullar i 30 bilder per sekund. Du kommer alltså inte kunna välja högre framerate, inte ens med PS4 Pro eller Xbox One X. I den ofärdiga version jag spelar hade det i vissa fall varit önskvärt; en del kameravridningar rör sig hackigt. Men gissningsvis bedöms 60 fps-alternativet bli för fult. Förhoppningsvis hinner de hackiga kameravridningarna putsas till fullversionen, och den generella känslan är ändå att det flyter stabilt redan nu.

"Karskt stolpar jag in på sheriffkontoret och inleder en konversation"

Jag hinner inte testa allt utvecklarna berättar om: vänskapsbanden med hästen. Matintag som påverkar Morgans vikt. Hur crafting fungerar. Hästrasernas olika egenskaper. Vapen som slits och repareras. Följderna av olika interaktionsval. Folks beteende utifrån om du är ond eller "god". Och jag hinner bara ana alla skägg, anletsdrag och kläder som fladdrar förbi när en utvecklare snabbt visar karaktärsskaparen, men om jag såg rätt kan det finnas möjlighet att skulptera Arthur Morgan till en Jeffrey Lebowski-kopia. Högprioriterat den 26 oktober.

Det finns åtskilligt kvar att ta reda på och säga om Red Dead Redemption 2, exempelvis om multiplayer-delen Red Dead Online och den alltid glödheta frågan om det blir någon pc-version. Jag frågade, och fick ett svar i stil med att man är här för att prata om konsolversionerna. Pc-version eller ej, mina första intryck från det jag sett och spelat säger att Rockstar på typiskt Rockstar-vis förvaltar och utvecklar arvet efter ett av tidernas mest stämningsladdade spel.

Den kvardröjande känslan? Fuck nyskapande, jag vill ha den här uppföljaren!

Fotnot: Spelat på PS 4 Pro. Red Dead Redemption 2 släpps till PS4 och Xbox One den 26 oktober. Red Dead Online börjar betatestas i november.