Under den andra dagen av Tokyo Game Show hade jag som mål att direkt bege mig till kön som ger speltid med kommande action-slaktaren Sekiro: Shadows Die Twice från From Software. Efter företagets Dark Souls-serie och Playstation-mästerverket Bloodborne får alla nya titlar från företaget mycket uppmärksamhet, och det leder också till orimliga köer som inte går att ta sig igenom om man inte bokat plats sedan innan (vilket jag inte hade gjort).
Men, ingen mening att gråta över spilld mjölk, och jag sprang raskt vidare till nästa hall för att se vilka spännande spelupplevelser som kunde gömma sig där.
Yo-Kai Watch 4 - mysrollspel nu (typ) på stationär konsol
Det första jag sprang på efter fadäsen med Sekiro-kön var montern för rollspelsmästarna Level-5. Här visades några olika spel upp, där flera endast var för den japanska marknaden, men en titel som vi kommer få är myspysiga rollspelsäventyret Yo-Kai Watch 4 till Nintendo Switch. Seriens tidigare tre delar har samtliga släppts till Nintendos bärbara konsol 3DS. Dessa har letat sig över till den europeiska marknaden men har inte fått samma uppmärksamhet där som på den japanska hemmamarknaden.
Yo-Kai Watch är en samling av innehåll på olika typer av medier - allt från spel till manga-serier, samt att en anime-serie skapades runt det första spelet från 2013. Yo-Kai Watch 4 ska innehålla karaktärer med tillhörande design från just en av dessa manga-serier, och den grafiska stilen är sig likt trots att spelet släpps på den förhållandevis mer kraftfulla Switch-plattformen.
I min demosession fick jag ta kontroll över gruppen och utforska en stad med tydligt markerade mål. Spelmotorn som används och miljöerna den ritar upp är tekniskt sett ganska enkla, men tack vare den färgrika och charmiga grafiska designen blir det visuella ändå väldigt tilltalande. Bilduppdateringen var dock något skakig under min spelsession, där konsolen var i dockat läge, men detta är förhoppningsvis något som kan åtgärdas till största del till lanseringen.
Striderna är nu helt actionorienterade och sker i realtid och i tredjepersonsperspektiv, till skillnad från de tidigare huvuddelarna i serien där striderna är semi-omgångsbaserade och ses från spelarens perspektiv (som i Dragon Quest-striderna exempelvis). Du använder kombinationer av attacker och bygger upp specialare under stridens gång. På så sätt liknar fighterna mer de i No No Kuni 2 än de i tidigare Yo-Kai Watch-spel.
Det är svårt att uttala sig om hur Yo-Kai Watch 4 kommer stå sig mot tidigare spel efter en så kort spelsession, men miljöernas större skala är ett välkommet tillskott. De mer actionorienterade striderna är jag något tudelad inför. Å ena sidan verkar de inte erbjuda lika stort strategiskt djup och experimenterande som det traditionella stridssystemet i de äldre spelen erbjuder, men å andra sidan blir de mer händelserika och storslagna här och lär tilltala en större publik.
Devil May Cry 5 - attitydstinn actionrökare av rätt snitt
Devil May Cry 4 från 2013 var något av ett snedsteg för min del, en åsikt många delade då mottagandet blev mer ljummet än tidigare delar i serien åtnjutit. Varumärket tog en lång paus fram till dess att brittiska Ninja Theory fick chansen att anda nytt liv i serien i form av DmC. Även om Ninja Theorys nytolkning överlag fick gott mottagande hos pressen blev mottagandet hos spelarna delat. Vissa gillade den nya attityden och spelstilen, medan andra tyckte att det girade alldeles för långt från vad serien varit.
Min personliga åsikt var att DmC är ett mycket imponerande och underhållande actionspel, men Devil May Cry-känslan infann sig aldrig. När jag nu fick sätta tänderna i Devil May Cry 5 infann sig känslan lyckligtvis omedelbart. Den går igen i allt från attityd och design till det kombo-baserade stridssystemet.
Handlingen fokuserar på Nero som efter händelserna i Devil May Cry 2 har etablerat en egen demonjägar-verksamhet, men som vi sett i tidigare videomaterial får man chansen att spela som gråhåriga gamlingen Dante också.
En spelmekanisk nyhet är Neros mekaniska arm Devil Breaker som kan hysa olika typer av armar. Olika typer av armar aktiverar olika typer av attacker, och du har ett begränsat antal av dessa som du kan fylla på med armar som finns utplacerade i spelets nivåer.
Detta är dock bara en av många typer av attacker du kan nyttja i striderna. Du kan använda armen för att dra fienden till dig, du kan skjuta ut energiattacker i stötar eller som ihållande strålar, du kan rida på raketer, och mycket mer.
Nivåerna verkar överlag vara ganska linjära och avskalade i omfång, mer likt gamla skolans Devil May Cry än DmC:s något mer öppna ytor med andra ord. Det öppnar upp sig ibland, under bosstrider bland annat, men majoriteten av nivåerna ser ut att vara av mer linjär karaktär. Utifrån det jag fick testa passar detta spelstilen alldeles utmärkt.
Det är helt enkelt väldigt underhållande att dra loss en serie kombinationer som skapar kaos på liten yta. Karaktärernas attityd, metal-musiken och den visuella överdådigheten känns som den där moderna Devil May Cry-upplevelsen vi väntat på sedan seriens tredje del. Förhoppningsvis håller hela spelet lika bra.