Slutet är nära. Vår grupp på omkring tio spelkaraktärer har samlats utanför en dramatiskt rödmarkerad zon där vi förväntansfullt håller andan inför den stora finalen. Missilen är på väg och om några sekunder ska vi få uppleva ett av spelets största händelser: detonationen av en atombomb. En del står och spammar emojis; tummen upp och hjärtikonen. En annan hoppar runt med en yxa och attackerar hejvilt. Jag, Fragzona, spänner blicken i objektet som flyger över oss.

Ett orange ljus bländar. Sen kommer smällen.

När Bethesda visade upp en hemlighetsfull teaser på årets E3 dröjde det inte länge förrän fans började spekulera. Var det dags för ett efterlängtat Fallout 5? Något helt annat? Nyligen flög studion in journalister till en förhandstitt i West Virginia där det nu avtäckta Fallout 76 utspelar sig - en onlinetitel byggd som en enda stor sandlåda där spelare är fria att göra i princip vad de vill.

10 snabba om Fallout 76

  • Hela spelet går att köra igenom ensam. Dock krävs alltid internet-uppkoppling.

  • Hunger- och törstmätare tvingar en att alltid fortsätta samla resurser.

  • Mikrotransaktionsvalutan kallas för “Atoms” och ska bara kunna användas för att köpa kosmetiska föremål.

  • Loot i t.ex. kassaskåp är instanserad medan loot ute i världen är först till kvarn.

  • Huvudvalutan är återigen “caps” och spelare kan själva sätta pris på sina föremål via ny sorts byteshandel.

  • Inget matchmakingsystem i nuläget. Privata servrar är planerade efter release.

  • Moddar är också planerade efter release.

  • Inga planer på cross-platform.

  • Nya nivåsystemet består av kort som man köper till olika S.P.E.C.I.A.L-kategorier. Begränsat antal kort kan aktiveras samtidigt och dessa kan sen uppgraderas för att ge starkare effekter.

  • Spelet använder en modifierad version av Fallout 4:s “Creation Engine”.

Efter ett kort filmiskt intro tar sig Fragzona sin första titt i spegeln. Hon ser tuff ut och framförallt redo att ta sig an farorna som härjar utanför den trygga bunkern. Karaktärsanpassningen känns igen från föregående del, med skillnaden att man nu kan ändra sitt utseende när som helst – alltifrån byte av hårfärg till val av kön.

Jag, eller tekniskt sett, Fragzona, är en av de första som år 2076 tar steget ut i den ödelagda naturen, 25 år efter kriget. En maffig utsikt över vidsträckta berg och kullar följs av en tillvaro som till en början tillbringas med att leta vapen och överlevnadsresurser, spela instrument som hittats helt intakta, samt undra var Bethesda-utvecklaren i vår grupp på fyra har fått tag på sin cowboyutstyrsel.

Det är tydligt att 76 primärt inte handlar om dialoger eller val, utan snarare om utforskande, basbyggande och eldstrider mot i princip allt som rör sig. Avsaknaden av mänskliga NPC:er i världen och faktumet att det aldrig dyker upp någon dialogruta tar en stund att vänja sig vid.

Vårt gäng rör sig genom solblekta skogar och dunkla förfallna byggnader, och miljön känns i alla fall Fallout rakt igenom. Det är nästan en värld på steroider med starka färger och kontraster som lånar mer från Fallout 4 än resten av seriens dystra palett. Till och med fienderna har en lekfull design över sig. Ett av de nya monstren, ”Honey Beast”, är en hybrid mellan en gigantisk spindel och ett bi med en stor bikupa som kropp. Låt det sjunka in.

Vi träffar några sådana mardrömsvarelser precis utanför spelets tolkning av Greenbrier Hotel, vilket även råkar vara där vi sitter och spelar det i verkliga livet. De intensivt gröna fälten gör platsen rättvisa men hackig framerate i 4K sätter käppar i hjulet för inlevelsen. West Virginias fiktiva karta består av sju olika zoner, vissa mer utmanande än andra, och det är mestadels fritt fram att utforska och bygga sitt läger var man vill.

Ghouls, boatflies och de där övernaturligt stora krabborna från Fallout 4 gör oss sällskap medan jag skrapar ihop tillräckligt med material för att bygga ett skräpigt skjul. Det är långt ifrån femstjärnigt men jag känner ändå stolthet över mitt rätt så fula men charmiga hem. Att flytta eller anpassa sin bas är enkelt och skräp finns att hitta precis överallt. Därför är det stor risk att man fastnar i en inredningsfas som aldrig tar slut. Allt som allt verkar det vara en klar uppgradering av föregångarens basbygge.

"Det har vänt alla robotar i basen emot oss"

Under tiden jag leker arkitekt bekantar sig vår grupp med roboten Sergeant Gutsy som ber oss samla material och aktivera saker kring militärlägret vi tagit oss in på. Till en början vill jag hjälpa honom. Det vill jag verkligen. Men det är svårt att koncentrera sig på kvarlämnade dikter och mysterier i form av röstmemon när kulor flyger precis överallt.

Någon i gruppen har nämligen tagit sig friheten att försöka döda nämnda uppdragsgivare och det har vänt alla robotar i basen emot oss. När vi springer därifrån är kaoset faktiskt det enda jag minns från stället. Bethesda har varit öppna med att de hoppas att spelarna själva ska ”skapa historier” och med andra överlevare vid ens sida kan det faktiskt bli så. Som ensam vandrare tror jag däremot inte att området hade känts lika intressant.

Då det får plats 24 spelare på en server är det inte säkert att man ofta möter andra, men just den här gången lyckas vi springa på ”främlingar” med jämna mellanrum. Jag testar det nya handelssystemet och utbyter några föremål med en av mina nyfunna vänner, som bland annat fått tag på en clowndräkt och en ambitiös westernklänning. Det blir mest att vi köpslår om kosmetiska saker, även om rent vatten eller hemliga startkoder till kärnvapen nog hade varit mer strategiska val. Mode måste ju någon gång få prioriteras i en postapokalyptisk, radioaktiv värld.

"Mode måste ju någon gång få prioriteras i en postapokalyptisk, radioaktiv värld"

Så fort vi alla når nivå fem och PVP aktiveras får sessionen en helt ny dynamik. Skjutglada som vi är öppnar vi eld sekunden vi möter en annan grupp vilket slutar med en intensiv uppgörelse i en nergången fabrik. Detta blir faktiskt första mötet med spelaren med yxa, som valt att lägga alla sina kort i styrkekategorin för att kunna sänka oss med en enda träff. Han är aningen frustrerande att hantera i en smal korridor men samtidigt är vi överlägsna på längre avstånd.

Fallouts styrka har aldrig legat i stridssystemet och det faktumet blir extra tydligt när flera spelarstyrda karaktärer slåss mot varandra samtidigt. Riktiga motståndare känns dock roligare att möta tillsammans än statiska robotar. Plötsligt flyger det kommandon kors och tvärs och med ett gemensamt mål i sikte förvandlas våra utsmyckade ensamvargar till en enad flock. Kanske är det till och med någon som skriker ”det här är vårt territorium nu!” i micken, men vem vet vem det är. Okej då, det är jag.

Några journalister börjar prata om att bli efterlysta med flit, något man blir om man tar kål på en måltavla som inte skjuter tillbaka. Andra gillar tanken av att rollspela berömda prisjägare som jagar vildmarkens mest ökända brottslingar. Den drömmen låter lockande men tyvärr hinner ingen leva ut den till fullo då det efter tre timmars äventyrande är dags att samlas utanför bunkern för att se demonstrationen av kärnvapnet.

Smällen kommer och kollisionen fullkomligt förintar omgivningen med en förödande kraft. Sekunderna efter kastar sig alla gemensamt utför klippan, ner mot den radioaktiva, kokande fällan. En makaber scen, men en som visar att det ändå ligger någonting i att dela upplevelser i en värld man älskar.

Huruvida man sen kommer att tröttna på andra spelares oförutsägbarhet eller att många av berättelserna verkar förlita sig på just det låter jag fler speltimmar få avgöra.

Fotnot: Värt att tillägga är att förhandstitten i West Virginia varken inkluderade privata servrar, moddar eller mikrotransaktioner. Testplattform: Xbox One X.