Dark Souls 4 ser inte ut att bli verklighet inom en överskådlig framtid, men hur ska vi hinna sakna när "soulsborne" plagieras utan ände? Nioh, The Surge, Lords of the Fallen och Salt and Sanctuary är bara några titlar som mer eller mindre skamlöst lånat från spelen som gjorde hardcore mainstream igen. Klonerna anfaller och verkar sakna både hejd och botten.

Ashen har ingen skam i kroppen. Ingen alls. Det känns ofta som att spela Dark Souls oberoende lillebror. Tunga ritualstenar ersätter lägereldar som checkpoints, du bär med dig ett kärl (snarare än en flaska) som du kan rädda livhanken med och när du dör samlas dina själar din scoria i en hög du måste nå innan du dör igen. Annars är de (rätt gissat!) förlorade för alltid.

Vapentyperna är få och parametrarna ringa. Fokus ligger på fingerfärdighet.

Ashen är mycket vackert i sin enkelhet.

Eila är en av de mer excentriska följeslagarna du träffar.

På tal om plagiat: striderna. Du kedjar ihop lätta och tunga attacker med kullerbyttor till undanmanövrer, och måste (såklart) ha koll så att din uthållighetsmätare inte töms helt. Till din hjälp har du också spjut att kasta och talismaner som trimmar dig på olika vis.

"Dark Souls oberoende lillebror"

A44 har inte nöjt sig med att lägga kalkeringspappret över Dark Souls utan också slängt ett öga på Thatgamecompanys Journey. Den enkla men slående estetiken känns igen och att glida nedför kullar i Ashen känns som att kasa nedför sanddyner årgång 2012.

Största likhetstecknet mellan Ashen och Journey hittar vi i det passiva flerspelarläget. När du lämnar din hemmahamn följs du av olika AI-följeslagare. De kan förresten vara ohyggligt påfrestande när de förvanskar utmaningen genom att ha ihjäl en fiendeflock innan du hunnit höja spikklubban, eller tar omöjliga genvägar. Jag nämnde Dark Souls oberoende lillebror, och då får AI-medhjälparna symbolisera din irriterande glitchiga lillasyster som missbrukar "god mode".

I mörkret skiner Ashen.

Till skillnad från soulsborne-spelen är den här resan tydligt berättad.

Att vandra genom världen är belönande i sig.

När som helst kan hon dock ersättas av en annan spelare, och på samma sätt kan du sömlöst kastas in i en annan spelarvärld. Du och de tar dock formerna hos AI-följeslagare så det är inte alltid självklart att du plötsligt har mänskligt sällskap, men det är välkommet när det sker.

På något underligt sätt kommer Ashen undan med hedern i hyfsad behåll då det är en "journey" i sin egen rätt med flera egna hörnstenar. Till skillnad från förlagorna finns en tydligt berättad historia som visserligen är något banal men som ändå smittar av sig. Du vaknar upp i en värld som också den är nyvaken. Under lång tid har den varit nedsänkt i mörker men nu har den fallna guden Ashen återfötts och det är upp till oss att hålla mörkret i schack på vår resa.

Där soulsborne-spelen består av en intrikat sammankopplad värld är Ashen i princip uppbyggd av flera hubbar på rad; skogsgläntor med en porlande flod, karga bergskedjor inramade av en snöstorm och de slående ruinerna av en stad. Som vackrast är Ashen under den här världen, i grottorna där lyktskenet är din enda ljuskälla. Överallt finns dolda hemligheter och precis som i främsta förlagan handlar mycket om att lägga på minne var fienderna är placerade.

"Stridens hetta kan ibland svalna"

Ashen är utmanande men inte orättvist. Stridens hetta kan ibland svalna då fienderna bitvis blir endimensionella slagpåsar uppställda i en prydlig dominorad. Som exempel: andra bossen är mer eller mindre en vanlig fiende med högre HP. Å andra sidan är första bossen fenomenal: en svart skugga som far runt i hög hastighet och som kan suga ljuset ur din lykta och livet ur din kropp.

Att kasta spjut på fiender som i sin tur kastar spjut på dig är effektivt.

Co-op sammanfattad i en bild.

Världens mytologi är rik men aldrig för komplicerad.

Samtidigt som essensen av en döende värld som nyss vaknat fångas finns också en tydlig nybyggarkänsla. Alldeles i inledningen av resan gräver du första spadtaget för en stad som sedan växer i takt med att du hittar nya invånare och gör framsteg, där du kan uppgradera ditt kärl, dina vapen och skickas ut på sidouppdrag med livsviktiga belöningar. Det finns något rörande i att återvända hem från en extra hardcore strapats för att höra ljudet av trä som sågas och se hammare lyftas och sänkas. Bit för bit får du ett hem och bit för bit blir den gamla världen en ny.

Ashen inspireras av två av de största. Till höjderna hos Dark Souls och Journey når det aldrig utan det är istället i det egna, det mörka och det nyupplysta det brinner som starkast.

Fotnot: Texten avser Xbox One-versionen. Ashen är också släppt till pc via Epic Games Store.