Solens strålar bildar regnbågsreflektioner när regndropparna från nimbostratusmolnet rinner längs cockpitens repiga fönster. Det råder total radiotystnad samtidigt som jag navigerar min F-15E Strike Eagle över snöklädda bergstoppar. Sekunder senare är luftrummet fyllt av fiendeplan, skärmen blinkar rött av missilvarningar och tonvis med plåtskrot regnar från massiva explosioner för varje välplacerad missil som decimerar fiendes luftstyrka.

För mig som flugit de flesta Ace Combat-spel känns detta scenario bekant. Det är lite av spelets signum: lugnet för stormen, de överdrivet hektiska striderna ackompanjerade av en ostig berättelse. Detta är inte spelbranschens svar på Federico Fellini, snarare Michael Bay på steroider.

Ace Combat 7 är mer Bay än Fellini.

Det finns missiler så det räcker och blir över. Som sig bör i ett arkadflygspel.

"Skärmen blinkar rött av missilvarningar och tonvis med plåtskrot regnar från massiva explosioner"

Ace Combat 7: Skies Unknown utspelar sig under konflikten mellan Osean Federation och kungadömet av Erusea, ett krig som kallas The Second Usean Continental War. Du spelar piloten med det smått lökiga anropsnamnet ”Trigger”, som flyger i Mage Squadron för Osean Air Defense Force. Efter att blivit anklagad för mord på den förra presidenten hamnar Trigger i resevervskvadronen, vilket är Osean-militärens version av försoning då du reduceras till en ren förbrukningsvara som tilldelas uppdragen med sämst odds för överlevnad. Det är inte på långa vägar Oscars-värdigt material, utan en lättsmält popcornmatiné som inte lämnar några bestående intryck.

Varje uppdrag du klarar av ger dig poäng att spendera i hangaren i ett skill tree-upplägg kallat, tja ”Aircraft Tree”. Ju mer du låser upp, desto dyrare leksaker. Och ju bättre pilot du är, desto fler poäng efter varje uppdrag. Mellan dessa botaniserar du bland nya flygplan, nya vapen och ny teknologi så att du kan skräddarsy ditt flygplan efter din spelstil och för att bättre passa uppdragets mål. Du kan även återvända till de uppdrag du tidigare klarat för att putsa till tid och betyg och samtidigt tjäna mer poäng.

Utbudet av flygplan är stort och naturligtvis sträcker jag på mig lite extra när jag ser att Gripen E finns med bland kändisar som F-22A Raptor, F/A-18F Hornet och MiG-29A Fulcrum. Även om flygplanen är vackert återskapande så har det grafiskt sett inte skett en revolution, men spelet är välpolerat såväl som krispigt och rullar på stadigt även när det bjuds på febril aktivitet och snygga effekter.

"Naturligtvis sträcker jag på mig lite extra när jag ser att Gripen E finns med"

Får det lov att vara en omgång battle royale i luften? Jo man tackar. Multiplayer-läget i Ace Combat 7 erbjuder inte särskilt mycket, men vill du hårdtesta dina kunskaper kan du möta piloter från hela världen i antingen ett battle royale-läge (2–8 spelare) eller team deathmatch för 4 till 8. Fast särskilt battle royale är det inte: poäng avgör vem som vinner, inte sista överlevare. Det går att finjustera vissa regler för varje spelomgång, bland annat hur specialvapen används och hur mycket pengar du kan spendera på att uppgradera ditt flygplan innan start. Poängen du tjänar här spenderas på att låsa upp specifika vapen och delar som endast används för multiplayer. Vissa framsteg i kampanjen låser upp skins och emblem för extra designmöjligheter i multiplayerläget.

Himmel och solnedgång kan aldrig bli fult.

Ace Combat 7 framkallar samma känslor som när jag kastade mina sista femkronor i det dammiga After Burner-kabinettet i spelhuset på Liseberg som tonåring. Eller när jag svor högt och brett över tankningssekvensen i Top Gun på NES. Även om det går käpprätt åt helvete och mitt plan försvinner i ett moln av rök och eld tänker jag ”bara en gång till, bara lite till”. Mina barndomsdrömmar om få att manövrera stridsfärdiga plåtvidunder genom luften fylls till brädden och även om Ace Combat 7 inte är perfekt i alla avseenden sitter jag ändå med ett korkat leende på läpparna. Och jag tvingar min sambo att kalla mig ”Maverick” samtidigt som jag spelar ”Danger Zone” med Kenny Loggins så högt att Göteborgs innerstad skakar.

Radarn säger att det är en del jobb kvar innan ni kan ta fikapaus.

"Detta är klassisk arkadaction"

Letar du efter en djup stridspilotsupplevelse som är sprungen ur en realistisk cockpitssession bör du hålla minst 1 000 meters säkerhetsavstånd från detta spel. Det är inte ute efter att revolutionera, förändra eller chockera spelvärlden. Istället erbjuder det en sanslöst röjig flygupplevelse som inte tvingar mig att stirra på en blinkande höjdmätare eller att oroa mig för soppatorsk under hetsiga dogfights. Detta är klassisk arkadaction där essensen är lättsmält och rapp pang-pangunderhållning av riktigt hög klass. Även om storyn är lika banal som i tidigare spel, multiplayerläget lite futtigt och några av mellansekvenserna lika spännande som att se färg torka är Ace Combat 7 en rejäl actionmacka med extra allt som serverar många timmar av ren, enkel och avskalad flygglädje.

Fotnot: Testat på PS4. Släpps till PS4 och Xbox One den 18/1, och till pc den 1/2.

Ace Combat 7: Skies Unknown
4
Mycket bra
+
Klassisk spelaction
+
Utbudet av flygplan, vapen och mackapärer
+
UE4-motorn sköter sig galant
-
Tunn multiplayer
-
Zzztoryn…
Det här betyder betygen på FZ