“It goes by many names: “The Crisis,” “The Dark Years,” “The Walking Plague,” as well as newer and more “hip” titles such as “World War Z” or “Z War One.”, det är hur boken World War Z: An Oral History of the Zombie War börjar. En bok som blivit både film och numera spel genom Quake Champions-skaparna Saber Interactive.

Det ska sägas att jag är en av dem som förlikat mig med hur filmen frångår det episodbaserade upplägget som gjorde boken så pass intressant. Att få ta del av olika människor och nationers öde under World War Z. Spelet lånar dock friskt från både bok och film. Episoderna, just nu fyra stycken där vardera innehåller tre delar, gör likt förlagorna nedslag i olika världsstäder, såsom New York, Jerusalem, Tokyo och Moskva. En intressant detalj är att varje episod har nya huvudpersoner och genom att spela dessa låser du upp de olika karaktärernas bakgrundshistoria.

"Jag blir verkligen knäsvag"

World War Z (spelet alltså) kan ses som en blandning mellan The Division och Left 4 Dead. Sistnämnda i den bemärkelsen att det handlar om att döda zombies tillsammans med tre andra kompisar – eller blivande ovänner. The Division med tanke på tredjepersonsvyn, erfarenhetspoäng och de uppgraderingar du kan göra när det kommer till klasser och vapen. Jag blir verkligen knäsvag av att kunna utveckla min klass och förbättra de vapen jag använder mig mest utav.

Hårding!

Du kan välja mellan sex klasser; gunslinger, hellraiser, medic, fixer, slasher och exterminator. Alla med sina små extra finesser du kan låsa upp i talangträdet. Det är just extra flärd och inte livsavgörande för i slutändan handlar det om att döda horder av fiender effektivt och kliniskt för att klara de uppsatta målen, men visst hjälper det att få lite bättre vapen i början av spelet och att exempelvis ladda om snabbare under press.

Saber Interactive har varit tydliga med att det är just zombisarnas hordbeteende som lockade dem till att göra spelet och hur de ville få in det pyramidbyggandet som blir när tusentals odöda bestämmer sig för att nå en viss plats. Jag kan inget annat än att ta av mig hatten och bocka djupt för utförandet. Det är väldigt effektfullt när de odöda kommer i en svärm och bygger sin patenterade pyramid eller slänger sig handlöst ut för hustak. Det är också förbaskat tillfredsställande att smälla av en handgranat i bottnen och se dem rasa ihop för att sedan tillsammans med resterande medlemmar i gruppen mata dem fulla med bly.

När svärmen kommer blir man både skraj och överlycklig

Jag kan inte påstå att World War Z kommer med något nytt förutom att de bjuder på en köttmur av odöda att skjuta sönder, men Saber Interactive har lyckats sätta fingret på något med det här spelet. Från första stund har jag varit fast. Visst är jag ett fan av både bok och film, men att spela tillsammans med andra har kanske aldrig riktigt varit min paradgren. För det mesta står jag och stampar när mina nya vänner irrar omkring som halshuggna kycklingar. Det har dock aldrig hänt i World War Z, kanske för att det är väldigt tydligt vad som gäller. Hämta en grej, eskortera en person, försvara en position och gå till punkt a. Under tiden handlar det mest om att skjuta odöda och hjälpa dina kamrater.

Det ska också sägas att Saber Interactive imponerar med hur väloptimerat Wold War Z är. Då är ändå spelet ganska snyggt även rent estetiskt. Det är konstant 60 fps, trots att jag sitter med ett gammalt GTX 970 och skärmen är fylld av kulregn och de odödas armé. Kanske är det jag som förlikat mig med att ingen släpper färdiga spel längre. Att buggar och hackande bild hör till. Det har dock varit förvånansvärt få störningsmoment under mina många spelsessioner. Visst har det hänt att vapnet vägrar ladda om och att någon NPC svävat fram, men inte på ett störande sätt. Det mesta har löst sig självt väldigt snabbt utan att det påverkar spelandet.

"Förlåt"

För mig är World War Z en av årets stora överraskningar och ett spel jag inte kommer släppa ifrån mig i första taget. Trots att det känns aningen kort och i stort sett är Left 4 Dead - fast bra - kan jag inte slita mig. Jag vill bli bättre, spela tuffare svårighetsgrader och uppgradera vartenda vapen (det finns många). Jag är helt biten av det här spelet och det kom som en överraskning, men här sitter jag och försöker avsluta min recension snabbt för att kunna fortsätta spela.

World War Z
4
Mycket bra
+
Vapenkänslan!
+
Karaktärernas bakgrundshistoria
+
Hordmentaliteten hos de odöda
+
Väloptimerat och snyggt spel – tack!
-
För få episoder
Det här betyder betygen på FZ