Solen i all ära, men vi tycks aldrig tröttna på regn. Vi klagar på det, och håller oss helst inne när det vräker ner. Men samtidigt är det svårt att inte älska regnet – på avstånd. Särskilt som stämningshöjare i deckare och mörka science fiction-skildringar. Det spelar ingen roll hur klyschigt det är vid det här laget – regn är mysigt.

"Lionbite Games har ansträngt sig för att få till rätt effekter och atmosfär"

Rain of Reflections handlar förvisso inte om regn, men det märks att svenska utvecklaren Lionbite Games har ansträngt sig för att få till rätt effekter och atmosfär på de kroniskt fallande vattendropparna. Redan titelskärmen är skönt regntung.

Intrigen känns igen från The Children of Men (både romanen och filmen). Med andra ord målar spelet upp en mörk framtid där mänskligheten riskerar att dö ut, eftersom vi inte längre är fertila. Det sista naturligt födda barnet är vårt enda hopp, och naturligtvis visar det sig att du är inblandad i det hela.

Spoiler: det kan regna.

När spelet börjar är huvudpersonen Wilona på väg ut för att utföra något slags uppdrag. Med enkla medel sätter Lionbite tonen, ger en kort bakgrund som får oss att förstå att något stort är på gång. Det är ekonomiskt historieberättande som gör inledningen tacksamt rapp, och som inte slösar tid på tungrodda introduktioner.

Till en början är det lätt att få uppfattningen att Rain of Reflections är ett typiskt peka- och klicka-spel. Men det blir snabbt tydligt att spelet försöker ta ut en egen väg i äventyrsgenren, med lite blandat resultat.

"Chapter 1"?

Rain of Reflections ska bestå av flera kapitel. Vart och ett blir fristående och lägger till sin egen del till den övergripande historien. På så sätt vill Lionbite ge spelaren flera perspektiv på händelserna. Så här långt har tre kapitel tillkännagetts, men det är oklart när framtida delar släpps.

Istället för inventorypussel förlitar sig Rain of Reflections på ständigt återkommande hackingminispel. De tröttnar jag i ärlighetens namn väldigt snabbt på. Mer lyckade är de taktiska, turordningsbaserade smygmomenten. De här sekvenserna är som små pussel där du försöker undvika att bli upptäckt genom att använda miljöerna och din osynlighetsmantel till din fördel.

"Men målet är inte att döda någon"

Om du faktiskt blir upptäckt så är du inte automatiskt körd. Istället blir det då öppen eldstrid. Men målet är inte att döda någon, utan att antingen rymma eller nöta ner fiendernas motivation så att de flyr. Detta gör du genom att skjuta sönder skydd, ropa kaxiga förolämpningar till fienden, eller uppmuntringar till allierade. Det är inte det djupaste strategispelet, och det är ganska enkelt – särskilt i jämförelse med betydligt elakare spel som Xcom. Men det är eget och fyndigt i sin egen rätt.

Efter inledningen glömmer spelet bort att vidareutveckla både karaktärerna och intrigen ordentligt, och narrativet hamnar lite i skymundan ända till det abrupta cliffhanger-slutet. Vi får aldrig riktigt lära känna någon alls, och försöket till twist på slutet faller platt när vi knappt vet vilka de inblandade är.

Spelmässigt vågar Rain of Reflections ta vissa risker, och jag är nyfiken på vart allt kommer att ta vägen. Även om det här första kapitlet inte hinner få så mycket sagt. Höstregn är mysigt i lagom doser, trots allt. Men så här långt är jag beredd att ge mig ut även i Lionbites nästa skur.

Rain of Reflections Chapter 1: Set Free
3
Bra
+
Atmosfäriskt och regntungt
+
Intressanta turordningsbaserade smygmoment
+
Storyn kommer igång snabbt…
-
... men stagnerar sedan
-
Karaktärerna hinner aldrig få kött på benen
-
Hackingminispelen är repetitiva
Det här betyder betygen på FZ