Varumärket John Wick och dess frontman Keanu Reeves har varit svårt att undvika på senare år. Filmernas våld och coola actionhjälte är i teorin som gjorda för att konverteras till spelvärlden. Självklart har försök gjorts, som svenska Starbreeze VR-spel John Wick Chronicles. Tyvärr var det mindre lyckat.

Tack och lov är John Wick Hex det motsatta. Borta är förstapersonsperspektivet och istället ser vi spelplanen från en fågelvy och realtidsstrider har bytts mot mer taktiska och långsamma sådana. Ur den aspekten är spelet inte helt olikt Xcom 2, där eftertanke och planering fungerar bättre än att springa in med kulsprutan i högsta hugg.

Firaxis turordningsbaserade skapelse är dock inte den enda inspirationen, spelet lånar även element från något så oväntat som Superhot. Så länge du står still gör även spelvärlden detsamma, och här kommer en av de viktigaste aspekterna in – tid. Allt från att skjuta till att röra sig i miljön kostar tid, både för dig och fienderna och det blir snabbt din mest dyrbara resurs.

Resultatet blir en ganska unik upplevelse, där du hela tiden måste överlista och röra dig smartare än motståndaren och varje strid blir en liten seger i sig. Det där fiendeskottet som kommer avfyras om en sekund kan du lätt undvika genom att huka dig på en halv sekund, eller så kanske du vill använda ditt vapen som en projektil för att få tid att gå fram och avsluta det på mer personligt avstånd.

Precis som i Xcom 2 ändras också dina chanser att träffa fiender beroende på sådant som just avstånd, eller om du duckar eller står upp. Annat som du måste ta i beaktning är Focus-mätaren, som även används även för att blockera slag eller utföra specialrörelser. Mätaren kan fyllas på när som helst men kostar, såklart, några dyrbara sekunder.

Att fånga känslan av den väloljade mördarmaskinen som syns i filmerna är svårt, men när du efter några försök börjat måla upp en mental bild av kartan och glider igenom den i ett svep kommer vi så nära vi troligen någonsin kommer göra.

För den som gillar filmerna och det universum de byggt upp finns här också en del att hämta, med ännu mer snack om myten som är John Wick och The High Table. Handlingen kretsar i korthet kring Ian McShane och Lance Reddicks karaktärer Winston respektive Charon som kidnappats av skurken Hex. De båda återvänder och bidra med rösterna till sina alter egon från filmerna, medan Keanu Reeves ljuva stämma lyser med sin frånvaro då huvudpersonen i bästa actionhjälteanda är stum, även om hans utseende känns igen.

Hans metoder och stilfulla mördande är bekanta, även om de nu kantas av mer taktik och planering. Det är något som genomsyrar hela upplevelsen och sådant som bandage för att återfå hälsa är begränsade och kan endast fyllas på när du dödat bossen i området.

Det händer flera gånger att jag kommer till slutet av ett område med endast två streck kvar på min livmätare och fiender åt alla håll, men tack vare nivåernas utformning känns det aldrig omöjligt utan det blir istället en utmaning som uppmuntrar till snillrikhet.

Fienderna är dock en av spelets mest frustrerande aspekter. Av någon outgrundlig anledning fortsätter de komma i all oändlighet om du inte rör dig tillräckligt snabbt igenom nivån, något som blir extra irriterande när du inte kan gå vidare till nästa eftersom en ny fiende har dykt upp bakom dig ur tomma intet.

Också bossarna ska ha kritik: i praktiken är de bara svårare fiender som både gör och tål mer skada. Det lämnar en lite sur eftersmak av outnyttjad potential och spelets mer pusselliknande element kunde med fördel ha utnyttjats för att göra bosstriderna mer unika.

"Unikt" har varit ett av ledorden för alla spel från utvecklaren Mike Bithell, där allt från plattformsspel med geometriska former i huvudrollerna till textbaserade äventyr avhandlats genom åren. John Wick Hex fortsätter på samma spår och lyckas samtidigt med det föregångarna misslyckats med – att leverera en spelupplevelse värdig namnet John Wick.

John Wick Hex
4
Mycket bra
+
Utmanande gameplay
+
Röstskådisarna lyfter handlingen
+
Grafisk stil som sticker ut
+
Ypperligt soundtrack
-
Tråkiga bossar
-
Oändligt spawnande fiender
Det här betyder betygen på FZ