10. Luigi's Mansion 3

En knarrande dörr, två darriga knän, och så ett litet försiktigt: "M-m-m-mario?" Det enda som var högre än spökskrapan i Luigi's Mansion 3 var den mysrysliga stämningen. I tredje spelet på tjugo år var Luigi räddare än någonsin förr, men framför allt var Luigi's Mansion bättre än någon annan gång.

En del av hemligheten till detta var att teamet vågade slita sig loss från spökhusklyschan och bjöd på en jorden runt-resa, smidigt paketerad i en skyskrapa. Bortom lobbyn finns våningsplan med växthus, vars plantor Luigi går loss på med motorsågen, och en öken med pyramider och hemlisar under sanden. Poltergust fortsatte förstås vara ett spelvapen som sög, fast på ett bra sätt.

9. A Plague Tale: Innocence

Historia och fiktion i en virvlande mardrömsdans, när helvetiska råttsvärmar invaderar ett redan pestdrabbat Frankrike under sent 1300-tal. Med ganska blygsamma medel berättar Asobo Studio ett linjärt men stringent äventyr som när det är som bäst känns som ett Thief för 2010-talet. Trots småmissar är det en gastkramande upplevelse. Har du missat Amicia och Hugos flykt undan den vidrige riddar Kato-typen sir Nicholas, är det hög tid att du greppar slungan och beger dig in i mörkret.

8. Beat Saber

Musik. Ett ljussvärd per hand. Lådor med riktningsstreck på. Slå sönder dem i takt. Det geniala är enkelheten – man fattar på 10 sekunder. Det spelar på samma strängar som Harmonix för 15 år sedan, och även om Beat Saber är en upplevelse för en åt gången tenderar headsetet att gå till nästa så fort sista tonen tystnat. Och spelat med rätt VR-system (de Steam VR-kompatibla) låter editorn dig bygga dina egna lightsaber-doftande motionspass. Disney, EA och Respawn ser avundsjukt på.

7. Devil May Cry 5

Efter Monster Hunter World och Resident Evil 2 fortsätter Capcom visa varför de just nu är en av världens vassaste och, framför allt, jämnaste utvecklarhus. De hade inte gett oss ett Devil May Cry sedan 2008 men med femman visar de inget tecken på att vara rostiga. Snarare tvärtom.

Oljad med blod flyter det vansinniga och dansanta våldsmaskineriet lika bra som det alltid har gjort, den här gången med tre frontfigurer med vitt skilda stilar. Visst är storyn alltjämt nonsens-blaha, och bandesignen oväntat grå. Men det enda som skulle kunna få både djävlar och oss att gråta är om Capcom tvingar oss att vänta i elva år på sexan och samma färgstarka action.

6. Apex Legends

Oavsett vad du tycker om battle royale går det inte att förneka att Respawn och EA bjöd på årets allra mest bombastiska release. Visst, vi hade hört rykten men ingen hade kunnat vänta sig det genomslag Apex Legends fick genom sin blixtlansering. Spelarna räknades i tiotals miljoner på bara några dagar och Calle och Gustav spelade knappt något annat på flera månader. Och det red inte bara på battle royale-vågen – det vågade också utmana den med nya mekaniker som de andra snabbt härmade. Utan tvekan årets multiplayershooter.