Mycket har blivit bättre med virtual reality sedan Rift och Vive gjorde det brett tillgängligt för konsumenter för fyra år sedan. Nyare vr-produkter har högre upplösning, är bekvämare, kontrollerna är bättre och setupen smidigare. Men naturlig, verklighetsnära förflyttning i förstapersonsyvy är fortfarande ett problem utan riktigt bra lösning.
Det har gjorts massor av försök att simulera gång, allt från frenetiskt armviftande till Ripmotion (kontroll i fickan) och mer stationära lösningar som Omnideck (rullband).
"En inlevelsehöjare med minskad åksjukerisk som bonus"
Från Kat VR kommer nu den lite galet namngivna produkten Kat Loco (från "locomotion"). Den gjorde Kickstarter-succé i somras, och har nu börjat dyka upp hos backers och återförsäljare. Tre puckliknande trådlösa rörelsesensorer fästs på kroppen, och sen går du i förstapersonsspel (som har alternativet fri rörlighet) genom att röra benen. Det är inte en heltäckande promenadlösning: Kat Loco gör inte ditt rum större, och datorn blir varken mobil eller sladdlös. Så du kan inte röra dig mer än innan. Istället går du på stället för att få din spelkaraktär att vandra. En inlevelsehöjare med minskad åksjukerisk som bonus, om vi ska tro tillverkaren.
Sätt en puck vid midjan, två vid vristerna och mottagaren i datorn.
Kat Loco har brett stöd för olika vr-lösningar: Oculus, Vive, Index, Pimax… Det funkar även med Playstation VR, men då krävs en adapter för en merkostnad på 119 dollar (eventuella skatter, tullar m.m. ej inräknade) utöver de omkring 2 600 kronor den kostar i svenska butiker. Det innebär att du får ge ungefär lika mycket för en PS-kompatibel Kat Loco som för en sprillans ny Playstation 4 Pro. Men här testas Loco bara på pc.
"Efter några timmars skruvande börjar Half-Life: Alyx plötsligt svara på mitt allt mer frustrerade bensprattel"
När mjukvaran installerats stoppar du en mottagare i datorns usb-port, varpå en bökig kalibreringsprocess drar igång. Mittpucken ska jongleras ett tag, sen placeras i väldigt specifik höjd och position för att sedan vridas ett antal varv på stället. Det tar ett par tre försök innan programvaran godkänner min insats. Att den bifogde videoguiden visar ett helt annat förfarande hjälper inte. Men när det är överstökat fästs mittpucken med ett plastclip vid midjan och två andra puckar med kardborreband på vristernas utsidor.
Sen börjar äventyret att få det hela att funka. Jag följer instruktionerna slaviskt men inne i spelen händer ingenting. Manualen tiger som en mussla om vad Mocap, Instream och de andra alternativen i programmet gör, men efter några timmars skruvande börjar Half-Life: Alyx plötsligt svara på mitt allt mer frustrerade bensprattel. Jag vet fortfarande inte varför.
Man går alltså framåt genom att marschera på stället, och snabbare benrörelser ökar takten. För lite längre promenader kan hälen sättas i marken en bit fram, då går karaktären automatiskt. För sidledsförflyttning tas antingen ett kliv åt sidan, eller så vrids foten med hälen i marken åt sidan och tillbaka. Backar gör man genom att sätta ena fotens tå bakom den andra. Mjukvaran har färdiga inställningar för många spel, och det finns gott om möjligheter att finjustera dem.
Rörelserna är logiska och lätta att komma ihåg, och de som fungerar, fungerar okej. Men att backa har jag inte lyckats få till, alls. Och fotvridningen för strafe funkar i bästa fall svajigt. Ett mindre bekymmer, men fortfarande ett bekymmer, är att farten är alldeles för låg. Mjukvaran har detaljerade inställningar, bland annat för utväxlingen när man rör sig, men trots fullt uppdragna reglage trögar jag mig framåt i Boneworks och Half-Life: Alyx, även när jag spurtar på stället. Det problemet kommer jag inte runt.
Karborreband fäster sensorn på benet.
"Trots fullt uppdragna reglage trögar jag mig framåt i Boneworks"
Andra skavanker går att lösa, som när kalibreringen tappar lite styrsel och strafen fortsätter trots att jag försöker avbryta den med ett fotstamp. Ett enkelt tryck på mittpuckens kalibreringsknapp ställer snabbt saker till rätta. Men även när allt rullar på som det ska har jag svårt att se några betydande fördelar med Kat Loco framför andra styrsätt. Visst, man rör på sig, och det är ju alltid bra, men allt utom att vandra framåt är påklistrat och för bökigt för att bli ett naturligt val istället för att använda kontrollens styrspak. Snarare kompletterar de varandra, men jag kommer aldrig till en punkt där styrspaken känns överflödig. Fast talet om minskad kräkrisk kan kanske stämma; jag körde en del Boneworks, och upplevde det något mindre påfrestande än innan.
Kat Loco är en intressant idé som inte lyckas ta steget till godkänt fungerande produkt. Som bäst är den ett innovativt sidospår, men den fungerar aldrig bra nog för att dölja känslan av att rörelserna baseras på en hårt regelstyrd och ganska illa fungerande kontrollmetod. Med en avsevärt lägre prislapp hade den varit värd att snegla på, men nu har jag svårt att rekommendera den.
Testexemplar utlånat av Biohazz.
