Jag har redan hunnit irra runt i mörker, blivit påhoppad av en dryg skurk, och till och med dött en handfull gånger. Men det hela är värt besväret när jag irrar mig in i en stad, och möts av glada tillrop som ”Hej, tösen”, och den fantastiska peppande repliken: ”Du torskar väl inte?”.

"Du torskar väl inte?"

Alwa's Awakening var ett trivsamt litet äventyr med en träffsäker NES-estetik. Med uppföljaren har svenska utvecklaren Elden Pixels förstorat och förfinat samma koncept, och skapat ett ännu bättre spel. Den här gången ser det mer ut som en riktigt välgjord arkadactiontitel i stil med Wonderboy in Monster Land – fast tjusigare och mer modernt.

Spelmässigt är det dock samma metroidvania-recept med pussel och plattformshoppande som tidigare. Du börjar tomhänt, utslagen och förvirrad i en lika söt och mysig som dödlig värld. Till en början känner jag mig något vilsen i den här nya miljön, trots att jag ju spelade föregångaren. Jag förirrar mig in i en mörk grotta, och svär över att utvecklarna valt att förlägga ett så frustrerande moment alldeles i början av spelet. Det är ren trial and error när jag lär mig var plattformar, som jag inte kan se i mörkret, befinner sig.

Ett tips är att bara sticka in näsan, ta trollstaven och gå ut igen (man kan alltid gå tillbaka senare och utforska mer när man har fler förmågor). Istället ska du klättra upp för några stegar, till den första staden. Där får du kartan, och äventyret börjar på riktigt – precis som i föregångaren, nu när jag tänker på det. Efter det är du fri att gå var du vill, så länge du har verktygen att ta dig dit.

"Ett tips är att bara sticka in näsan, ta trollstaven och gå ut igen"

Spelet hade kunnat vara en gnutta tydligare alldeles i början, och det där mörka området kunde jag gott ha sluppit, men det kommer igång snabbt nog. Snart utforskar jag vitt och brett, med en allt större uppsättning magiska förmågor som hjälper mig att ta mig förbi pussel.

Det första du lär dig är att frammana ett block, som kan användas som trappa och för att trycka ner knappar. Med uppgraderingar kan den också skjutas iväg, fästas vid väggar och flyta på vatten. Sedan lär du dig också att trolla fram en svävande bubbla som du kan hoppa på, och skjuta blixtar som kan döda fiender och bränna upp vissa hinder. Allt kan uppgraderas. Utöver det finns andra trollformler som till exempel kan låta dig gå en kort tid på spikmattor, utan att dö.

Alwa's Legacy är framför allt ett väldesignat spel, med banor som både forslar dig vidare i ett ganska högt tempo, och som lockar till utforskande och backtracking för att plocka upp föremål du inte kunde nå tidigare. Det är en värld jag mer än gärna förlorar mig i, särskilt om man väljer svenska som språk. Dialogerna blir himla charmiga då. Inga andra spel jag kan komma på låter karaktärer titulera mig ”tösen”, trots allt.

Den som letar efter ett välgjort och behagligt sommarspel kan nog finna mycket nöje i Alwa's Legacy. Läcker, färggrann pixelestetik och ljuvliga animationer ramar in ett klassiskt men väldesignat äventyr som inte behöver uppfinna hjulet – för det rullar på så fint ändå.

Alwa's Legacy
4
Mycket bra
+
Utmärkt på svenska: ”Du torskar väl inte?”
+
Bra bandesign av metroidvania-snitt
+
Behagligt tempo och pussel på alldeles lagom nivå
+
Väldigt älskvärd och inbjudande spelvärld
-
De mörka grottorna är ingen favorit
-
Något riktningslöst i början
Det här betyder betygen på FZ