Detta är "slutspurten", lovar Ubisoft. När Watch Dogs Legion (med flera) sköts upp på obestämd tid efter Ghost Recon Breakpoints fail började samtidigt en vansklig väntan. I Toronto pågår dock i detta nu sista putset, och ett London i en nära framtid är närmare än någonsin.

Jag tror att Legion varit värt att vänta på. I tvåan hittade serien sin ton. Nu hittar den ännu mer.

Inte för att det känns som ett stort kliv in i framtiden. Nej, detta är på många sätt allt vi kommit att vänta oss av ett open world-spel från Ubisoft. Revolutionen låter vänta på sig, men det är ändå kittlande att teamet lyckats bygga en så pass udda fågel inom ett ganska snävt ramverk.

Efter en serie simultana terrordåd har politikerna pressats till drastiska beslut. Överallt på gatorna – med vänstertrafik! – finns checkpoints. Drönare patrullerar i skyn och privata säkerhetsbolaget Albion har tagit över polisens jobb och håller London i ett järngrepp. För säkerhets skull, alltså.

Det är upp till dig att tända revolutionens låga. Och dig och dig och dig. Och dig.

Spionen kommer med ett unikt fordon som... ja, du ser ju själv.

Byggarbetarna är händiga med verktyg – precis som irl!

Dedsec är en jagad grupp.

Uspen med Watch Dogs Legion är, som mördartant-bekant, att snudd på vem som helst kan bli hjälte. Här finns ingen Aiden eller Marcus. Legion är folkets spel. Ser du någon kan denna någon sannolikt bli en del av hackerkollektivet Dedsec. De olika individerna kommer med sina styrkor till kampen. En byggarbetare kan lätt smälta in på en dylik arbetsplats, och är en fena på tunga närstrider med skiftnyckeln. Graffitikonstnären inspirerar med sin gatukonst, spionen är tyst men dödlig. Förmodligen kommer ingen Dedsec-grupp att bli den andra lik i Ubisofts London.

Sean Crooks, lead producer, nämner också något väldigt brittiskt: fotbollshuliganen. Chansen är att du hittar en sådan i närheten av en bar. Huliganens styrka? Kan stångas, blir starkare vid fylla.

"Här finns ingen Aiden eller Marcus. Legion är folkets spel"

Alla har emellertid inte revolutionen i blodet. Somliga litar inte på Dedsec, och måste övertygas. Din smartphone är minst lika mäktig i det tredje Watch Dogs och via "deep profiling" kan du få en inblick i personens schema, privatliv och våndor. Jag lyckas rekrytera Louise, en säkerhetsvakt från Albion, genom att stjäla en ambulans med livsviktig medicin som en av hennes närmaste behöver. Kuppen blir sista knuffen hon behöver. Crooks är stolt över spelets usp:

Det har varit en enorm utmaning, men också galet att jobba med. Det känns stort att ha varit en del av något så här innovativt.

De olika individerna har specifika animationer. Vissa, som nämnda tant, skuttar kanske inte lika lätt över hinder, och de klättrar längs rör på olika vis. Dessutom kommer de med olika personligheter. En del kanske är extremt seriösa i sin ton, medan andra dryper av sarkasm.

Att ha en f.d. Albion-medarbetare i ett spel där Albion är den kanske största antagonisten är nästan för bra för att vara sant, och vi får skäl att återvända till Louise. Först ska vi dock till natten då vansinnet startade och London brann igen, som staden inte gjort sedan 1666.

Du kan rekrytera i princip vem som helst.

Sabine i Dedsecs högkvarter

Alla potentiella rekryter kommer med sina styrkor.

Forne MI5-agenten Dalton infiltrerar Westminsterpalatset, med Dedsecs Londonfilial i öronen. Trots det ödesmättade hotet om bomber är dialogen snärtig och lättsam. Dalton smyger genom katakomberna, och med flinka rörelser oskadliggör han vakter med både sina nypor och med manicker som via hans väldigt smarta smartphone blir elektriska fällor.

Den lite för uppsluppna stämningen kvävs snabbt väl framme i underhuset. Även om bombhotet här ser ut att vara över står det klart att det finns en trio bomber ytterligare. Den sannolikt sista chansen är att nå en sändare på taket, men i Daltons väg finns en armé med numer ytterst medvetna vakter. Det är hög tid att plocka fram den (ickedödliga, om du så önskar) puffran.

Tyvärr visar sig Daltons heroiska insats lönlös. Bomberna detonerar, kaoset inleds och drönare målar upp ett hologram med en okänd ondska. Den förvrängda rösten påstår att detta är precis vad London behöver; en "hard reset" därför att "fördärv är lika med bot".

En snabbspolning senare är vi i nya London som det är upp till oss att "unfucka".

Dedsec-tillhållet är gömt bakom en hemlig dörr i en pub som leder ner till en underjordisk bas. Därifrån briefas vi och skickas ut på Londons (tål att upprepas: vänstertrafikerade) gator. Det är som alltid GTA-likt skjutande och körande, men också med typiskt Watch Dogs-hackande. För att hitta en kidnappad visselblåsare bygger jag upp en filmad scen via AR, och följer sedan AR-bilen. Jag hackar plattformar för fönsterputsare för att ta mig upp på tak, och desarmerar med ett knapptryck (inte så säkra) säkerhetssystem i ett Albion-kontor.

Mina lösningar är dock bara, just, mina. Det finns olika tillvägagångssätt, och istället för att krångla med plattformarna hade jag kunnat hacka en drönare och flyga upp på taket. Kittlande.

För egen del eggar det lite extra då London är en stad jag rest till oräkneliga gånger.

När vi återvänder till nyrekryten Louise är vårt uppdrag att infiltrera Tower of London, som jag lustigt nog besökt i och med ett pressevent inför Assassin's Creed III. Jag har gått på gatorna utanför och vandrat runt i den anrika borgen. En gång även som turist.

Nu är den dock Albions högkvarter och ett viktigt möte ska äga rum. Då Louise ännu inte lämnat tillbaka sin uniform kan hon lätt smälta in så länge hon inte kommer för nära sina ex-kollegor eller uppför sig som den spion hon faktiskt är. Spänningen är påtaglig. Någon gång kommer jag för nära en vakt, men de kan jag distrahera genom att enkelt hacka en kamera.

"Jag har gått på gatorna utanför och vandrat runt i den anrika borgen"

Insatserna blir ännu högre då dina agenter kan både fängslas och dö. Det senare kan i och för sig bara ske om du så önskar, berättar Crooks. Åker dina agenter in i finkan kan du också få dem fria snabbare om ditt team har poliser eller advokater.

Legion är inget stort kliv men väl ett personligt sådant. Ett spel där Londonborna inte behöver lita till en Marcus eller Aiden, utan där alla och envar är sina egna hjältar.

Fotnot: Testet avser pc-versionen. Spelet släpps även till PS4, PS5, XB1, Series X och Stadia.