Föreställ dig en värld målad i de gladaste färger du kan tänka dig. Detta regnbågslandskap befolkas av besynnerliga varelser som kallas för fall guys. Någon av dem ser ut som en märklig kyckling. En annan är en rosa enhörning i balettkjol. Alla har de kroppsform som bönor och vevar komiskt med armarna när de springer.

Och som de springer. Och hoppar. Och ramlar. Det är som om deras mål i livet är att plattformshoppa fram genom kniviga hinderbanor, över fotbollsplaner och förbi roterande plattformar. Tänk en gameshow i stil med Wipeout med 60 personer som tävlar samtidigt, som i runda efter runda slår ut varandra ur tävlingen, tills det till slut bara finns en enda segrare kvar som lyfter den åtråvärda guldkronan.

Bönor, geleklumpar, zackosäckar med ben?

Varje match består av en serie kortare banor som pågår i några minuter. De börjar i regel med totalt kaos och är som allra roligast precis i början innan folk börjat slås ut ur tävlingen. Här får du räkna med att knockas omkull av dina många konkurrenter när ni trängs för att fortast möjligt ta er fram längs banorna. Bönorna myllrar fram, knuffas och sliter i varandra. Samtidigt bombarderas de av gigantiska frukter, halkar runt i slajm och blir mörbultade av svingande hammare.

För att lyckas i denna galenskap behöver du en del tur. Ramlar du ständigt omkull på grund av yttre omständigheter så är omgången i regel körd. Men jag vågar påstå att det ytterst sällan är någon som besegrar 59 motståndare över flera omgångar enbart tack vare slumpen. Det behövs nämligen också ett mått skicklighet för att bli allra bäst i Fall Guys. Det handlar mycket om att tygla vansinnet. Genom att lära sig att bemästra plattformskontrollen så går det lättare att hoppa ur de där tröstlösa situationerna där allt bara går fel. Den som memorerar rörelsemönster på banorna och lär sig spelets fysik kan anpassa sig efter situationer som uppstår och försöka undvika den värsta kalabaliken.

Lugnet före kaoset

Trots detta är det dock viktigt att veta att Fall Guys i grund och botten lutar mer åt partaj än tävling. Det här är absolut inte nästa stjärna på e-sportshimlen. De som vill toktävla, och som gärna skyller på buggar, orättvis design och vädret när de förlorar (typ jag), kommer förmodligen få en stroke om de ger sig in i Fall Guys på fullt allvar. De kommer förr eller senare få en fet banan rakt i nyllet, kastas runt som en trasdocka, rakt ner i rosa slem och raka vägen ut ur tävlingen. Utan att de egentligen gjort något fel rent spelmässigt.

De som har inställningen att livet inte alltid behöver vara så seriöst har desto mer att hämta. Fall Guys är ett tokigt spel som lockar till skratt, som på ett fint sätt kombinerar tävling och partylir. Banorna i sig är varierade, ibland är det individuella tävlingar där det gäller att komma först i mål. Ibland gäller det att stå kvar så länge som möjligt på roterande plattformar. Några av banorna är lagbaserade, exempelvis fotboll, samla ägg och hoppa genom ringar för att samla poäng. Jag gillar vissa mer än andra, men tycker inte att någon variant är genomrutten. Överlag har jag oftast kul oavsett spelläge. Blandningen av spellägen gör att jag inte tröttnar. I alla fall inte just nu.

"Fruckt me!"

Frågan är hur väl utvecklarna Mediatonic lyckas förvalta Fall Guys i framtiden. Inom den närmsta tiden måste de stampa ihjäl vissa buggar, och hindra fuskare som ibland visar sina fula nunor och förstör för alla andra. Längre fram kommer spelet behöva regelbundna uppdateringar med banor, spellägen, kosmetiska prylar och andra överraskningar för att hålla spelarna intresserade.

Potentialen för att bli nästa stora grej finns helt klart här. Men redan nu är Fall Guys en fantastiskt rolig upplevelse. I alla fall i kortare stunder, för dig med glimten i ögat som gillar annorlunda upplevelser och fullständigt kaos. Och att se massor av små söta missfoster falla platt på ansiktet.