Vissa spel framkallar gamla och kära minnen. Detta är ett sådant. Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2 tar mig tillbaka till min anskrämligt inredda ungkarlslya där jag spenderade timmar med att förfina poängcombos i det första av dessa två spel, det som släpptes till Playstation hösten 1999.

"Fan. Jag var ju bra på detta en gång i tiden!"

Det första som slår mig är hur mitt ego sakta reduceras från enormt till en våt fläck. Fan. Jag var ju bra på detta en gång i tiden! Eller var jag verkligen det? Är det mitt minne som spelar mig ett spratt eller har gubbhändernas slöhet börjat göra sig plågsamt närvarande? Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2 handlar om timing, balans och perfektion. Det finns inga magiska genvägar utan allt handlar om att övning ger färdighet. Och efter ett tag börjar allt falla på plats. Poängen ökar, fallen minskar. Och den där sprudlande spelglädjen som jag minns från över 20 år sedan sätter ett brett leende på mina läppar samtidigt som ett av spelvärldens bästa soundtrack får mig att vilja leta upp en Spotify-lista över alla låtar.

Saker är snyggare nu än för 20 år sen.

Hade spel som Skate, Session, Skater XL med flera funnits utan Tony Hawk's Pro Skater-serien? Med största sannolikhet. Men samtidigt satte Pro Skater en rejält hög standard för framtiden. En genomtänkt ritning för hur det gick att göra skateboard-spel underhållande. Även om det idag finns mängder av tolkningar på konceptet är jag villig att påstå att tillsammans med Skate 3 är Tony Hawk's Pro Skater 2 det bästa skateboardspel som någonsin gjorts. Och det som lockar mig mest med just tolkningen som Tony Hawk-serien erbjuder är att det är en mer arkadbetonad upplevelse än en renodlad simulator. Det tar inte sig själv på fullt så stort allvar och byggde upp sitt koncept på ett annorlunda sätt med korta, tidsbegränsade sessioner. För vi lever i en tid där just tid har blivit en bristvara. Och det är skönt att ha ett spel till hands som det är enkelt att spendera tre sessioner gånger 2 minuter på innan jag behöver rusa ut genom dörren. Samtidigt som jag utan problem kan lägga ett par timmar under en regnig lördag på att utmana mig själv att slå mitt high score eller låsa upp fler banor. Det finns även ett “free skate”-läge där du kan utforska banorna utan tidsgräns.

"Så vill jag ha tillgång till allt får jag kämpa för det"

I min mening är det här som Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2 briljerar. I dessa sessioner på 2 minuter. Varje bana har ett gäng med mål som ska uppfyllas. Ett visst antal upplåsta mål belönas med tillgång till en ny bana. Collectible stat points från Pro Skater 3 har smugit sig in och ger mig möjlighet att uppgradera min egen skejtare med namnet Big Mike, eller proffsen som jag kan spela som. På tal om proffs, förutom Tony Hawk själv finns här legender som Bob Burnquist, Rodney Mullen, Steve Caballero, Bucky Lasek, Aori Nishimura och många andra. Genom att slutföra en uppsjö olika challenges blir jag belönad med XP och cash som låser upp nya kosmetiska föremål som brädor, truckar, hjul, kepsar, skor och annat för att glädja min skejtare med. Spelet innehåller noll mikrotransaktioner vilket är en frisk fläkt. Så vill jag ha tillgång till allt får jag kämpa för det, som jag brukade få göra på den gamla goda tiden innan somliga utvecklare tappade sin moraliska kompass.

Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2 erbjuder multiplayer i form av olika versus-lägen och Create-a-park. Det sistnämnda är precis vad det låter som, men eftersom det nu går att dela med sig av sina alster finns det potential för ett blomstrande community av kreativitet. Redan nu finns det mängder av finurliga banor uppladdade att njuta av. Split screen via local multiplayer erbjuds och jag ser redan fram emot att förnedra eller bli förnedrad av polarna hemma i soffan över många sessioner av och gott snack. Versus ger mig möjlighet att spela lägen som Combo Mambo, Score Challenge, Graffiti, Horse och Tag. Vissa lägen, till exempel Horse, har dock en del frame drops, vilket drar ned upplevelsen lite.

Modet var det inget fel på. Överlevnadsinstinkten däremot...

Men spelet är inte perfekt. Det är polerat, snyggt och krispigt. Men på samma gång lite slappt gjort i den grafiska avdelningen. Det borde kunnat gå att få det stiligare med lite mer visuellt godis och minska på den ödsliga känslan. Visst, att fylla banorna med andra åkare och random NPC hade ju varit en katastrof ur spelsynpunkt, men jag kan ändå känna att jag ville ha lite mer. Känslan av en HD-remaster av ett gammalt spel blir väldigt tydlig. Det är inte fult, men det är något litet som saknas. En annan detalj, kanske den som irriterar mig mest, är laddtiderna. I ett spel som bygger på snabba sessioner och att hålla sitt momentum uppe är det lite surt att laddtiderna inte är snabbare. Det är långt ifrån en deal breaker, men jag finner ändå mig själv trummade på kontrollen samtidigt som jag mumlar: kom igen, kom igen.

Enkelt att komma in i, utmanande att bemästra till fullo. På många sätt är Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2 ett varmhjärtat återbesök för oss som var med på tiden när det begav sig. Och för dig som ännu inte stiftat bekantskap med serien kan det fungera som en utmärkt lektion i tv-spelshistoria, presenterad i en ny kostym. Det tickar av många av de rekvisit som behöver uppfyllas för att kategoriseras som ett helt fantastiskt spel. Även om det inte blir helt perfekt i slutändan.

Fotnot: Testat på PS4 Pro.

Tony Hawk's Pro Skater 1 + 2
4
Mycket bra
+
Ren och skär spelglädje
+
Soundtracket är 5/5
+
Fritt från mikrotransaktioner
+
Challenges ökar livslängden
-
Det grafiska kunde fått lite mer kärlek
-
Laddtiderna
Det här betyder betygen på FZ