I slutet av förra World of Warcraft-expansionen begav sig den tidigare horde-ledaren Sylvanas till Northrend. Där stegade hon fram till den frusna tronen och spöade Bolvar Fordragon, slet itu Helm of Domination, och suddade därmed ut gränsen mellan Azeroth och dödsriket Shadowlands. Varför? Tja, det vet vi inte riktigt än. Men det är förmodligen väldigt ondskefullt och livsfarligt, så vi behöver helt klart sätta stopp för vad det nu är för planer hon smider. Mot dödsriket!

Shadowlands är alltså platsen där alla världars invånare hamnar när de dör (och av någon anledning inte kan återupplivas av en spirit healer eller annan spelare). Det är därför olikt allting vi sett i tidigare expansioner. Istället för välbekanta gnomes, orcer och alver träffar vi små ugglor, vampyrliknande varelser och blå änglar.

Det här känns verkligen inte som Azeroth, och jag gillar känslan av att befinna mig på outforskad mark. Traditionsenliga trolldjungler och ökenland i all ära, men det är något helt annat att färdas genom det ljuva området Bastion där de renaste av själar hamnar. Eller i det förskräckliga ödelandet The Maw, som är ett helvete reserverat för de vidrigaste av själar – till exempel massmördare och de som fuskar i onlinespel.

"Ett helvete reserverat för de vidrigaste av själar – till exempel massmördare och de som fuskar i onlinespel"

Fyra av zonerna är hem åt en så kallad covenant, en slags organisation som tar emot själar av olika typer. I Bastion bor Kyrian som tar sig an rena själar med stor pliktkänsla. De själarna får sedan möjlighet att förbättra sig själva ännu mer för att slutligen uppstiga som änglaliknande varelser. Andra tongångar är det i dystra området Revendreth där stygga själar istället pryglas på olika sätt för att sona sitt sunkiga förflutna. Här hittar vi bland annat den gamla bekantingen Houndmaster Loksey från klassiska Scarlet Monastery. Att skicka arga hundar på stackars bybor är tydligen inte bra för själen – vem hade kunnat ana?

Förutom olika värderingar förser covenanterna oss spelare också med unika förmågor att använda i strid. Varje covenant har en generell förmåga för alla klasser, samt en klasspecifik. Det handlar om allt från att förvandla sig till ett slags andedjur med teleporteringsförmågor till mer renodlade skadeförmågor. Under expansionens huvudkampanj introduceras du till alla organisationerna och får leka med alla förmågorna din klass har tillgång till. På maxlevel gäller det sedan att välja enbart en av covenanterna att ansluta sig till, och här går det liksom med det mesta andra i WoW att min/maxa för att kräma ur några promille extra kraft ur din klass och specialisering.

Jag skulle dock inte rekommendera det för någon annan än de som tänker köra det allra svåraste materialet spelet har att erbjuda. Alla andra borde dyka ner i lore, miljöer eller något helt annat för att välja den covenant som helt enkelt känns roligast, coolast, mest stämningsfull eller vad du nu vill ha ut av din tid i Shadowlands. Din covenant fungerar ungefär som class halls gjorde i Legion, du kommer spendera en hel del tid där och valet blir därför ganska viktigt.

Innan lanseringen av den nya expansionen växlade Blizzard ner leveltaket hela vägen tillbaka till 50, och i Shadowlands levlar vi från 50 till 60. Till skillnad från Battle for Azeroth får vi inte välja i vilken ordning vi vill ta oss an expansionens nya områden. Banan är snitslad och vi följer en linjär story genom länderna i tur och ordning. Vissa kommer säkert att irritera sig på det här upplägget med påtvingad story. De kan trösta sig med att det bara gäller den första karaktären som tas upp till nya leveltaket – alts går att levla genom ett mer fritt upplägg med worlds quests, andra uppdrag och dungeons i vilken zon man än önskar.

Handlingen i sig tycker jag egentligen inte det finns så mycket att säga om. Få hakor lär tappas över intriger och händelseförlopp. Det är lite som vanligt, storyn förklarar varför vi är här men griper än så länge inte tag och ruskar om, vilket jag inte heller hade förväntat mig. Däremot är historien läckert paketerat med ett gäng tjusiga filmsekvenser som kryddar narrativet. Balansen mellan humor och allvar är också väl avvägd, åtminstone när man tagit sig ur det ganska högtravande Bastion-området.

För en äkta leveling-upplevelse måste man också köra ett par dungeons. I den första, The Necrotic Wake, har ett tempelområde invaderats av zombieliknande figurer från landet Maldraxxus. Jag tog mig in i krigszonen tillsammans med ett gäng främlingar. Vår tank för dagen, en argsint orc warrior, snubblade runt som om han vore på väg hem från krogen efter lönehelg. Han drog på sig typ alla zombier i hela rummet, dog på grund av sina egna misstag, förolämpade alla i gruppen och ragequittade barskt. Dungeon-upplevelsen med främlingar i WoW är fortfarande problematisk emellanåt. Spelmekaniskt finns dock inte mycket att klaga på, med en skön blandning av “stå inte i elden” och traditionell dungeon-gameplay. En boss krävde till exempel att vi riktade en krokattack från en annan fiende mot honom, för att dra honom mot oss för att kunna göra skada.

"Han drog på sig typ alla zombier i hela rummet"

Jag hann dock inte köra alla fyra leveling-dungeons då jag helt enkelt levlade ifrån två av dem. Då jag vant mig vid WoW:s scaling av levels så kändes det lite märkligt, men inte på ett dåligt sätt. Snarare så att jag fick känna mig lite stark, att jag faktiskt var klar med ett land och behövde ta mig vidare till nästa. Det har varit en väl avvägd resa genom Shadowlands som varken varit för snabbt avklarad eller blivit tröttsamt seg.

En vecka in i Shadowlands känns det precis som det ska med en ny WoW-expansion. “Slutet av förra expansionen”-trötta servrar har nu åter vaknat till liv, med spelare som myllrar runt överallt. Allt är nytt och spännande.

Samtidigt är leveling-upplevelsen bara början. Det som avgör om vi alla kommer hänga kvar i Shadowlands om några månader är det som kommer sen – end game. Hur rafflande är det att utföra uppdrag i farliga The Maw? Är det spännande nog att strida i det ständigt föränderliga, mystiska och roguelite-osande tornet Torghast? Hur bra är expansionens nya dungeons? Det omdömet kommer i den slutgiltiga FZ-recensionen, om någon vecka.