Om A Way Out var prototypen är It Takes Two den färdiga och slipade produkten. Om A Way Out var en halvkokt kriminalare är It Takes Two en sprakande Pixarfilm. Spelens teman kunde inte varit mer olika men grundbulten är densamma: kompromisslös co-op.

A Way Out var stötvis briljant, men också ojämnt och oväntat slätstruket för att komma från Josef Fares kreativa skalle. Efter prima Brothers var det inte en hyfsad Tusenbröder-kopia vi ville ha.

"En sprakande Pixarfilm"

Kan i stället en klipsk Toy Story-hommage vara något? Med ett kryddmått Bergmanskt Scener ur ett äktenskap...? Tveklöst: ja. It Takes Two är en co-op-fest och en resa vars stora hjärta bara utmanas av dess skarpa hjärna. Äventyret återuppfinner ständigt hjulet som snurrar i en rasande fart; fantasyvärldar med tinnar, torn och trollkarshattar; rymdresor som slår knut på gravitationen; vinterlandskap i snöglober; hämndlystna dammsugare.

Allt inleds dock i ett stilla vemod. Småbarnsföräldrarna May (som "jobbar för mycket!") och Cody (som "gör för lite!") ska skiljas. Det är lätt att förstå varför när man ser dem gnabbas och tjuvnypas. Men när man ser sorgen i deras lilla flicka ställer man sig ändå frågan: varför?

Tragik byts mot magi när Cody och May förvandlas till små dockor av lera och trä. För att bli människor igen tvingas de slå sig samman. Bara då kan de fixa biffen – och sig själva. Nu står sagofigurerna framför en slags sagomanifestation av sitt hus och det trassliga äktenskapet.

"En resa vars stora hjärta bara utmanas av dess skarpa hjärna"

Det är en enkel premiss, men också en som är väldigt lätt att ta till sig. En guldstjärna ska Hazelight ha då det inte bara manar spelarna till samarbete, utan också förstår vitsen med att låta spel och story samverka. It Takes Two är co-op rakt igenom, utan kompromisser.

Två är bättre än en. Resan igenom får duon nya verktyg och superkrafter som var för sig inte alltid väger särskilt tungt, men som tillsammans bygger broar. Ibland rentav bokstavligt. Tidigt får May tillgång till ett hammarhuvud med vilket hon kan svinga sig i spikar över avgrunder. Spikarna skjuts ut av ingen mindre än Cody. Samme Cody kan plötsligt växa till en jätte som puttar tunga klot framför sig, som May balanserar på med sina gravitationsboots.

När Cody ställer sig på en symbol öppnas vägen för May. Det är svårare än det låter.

Ni spelar co-op i ett spel där de spelar co-op. Mind-blown!

Piff, Puff och Plufs.

Spelet återuppfinner ständigt sig självt.

Saven från Codys vapen är explosiv, men väger också tungt i pussel.

Split-screen, 2d-perspektiv, fågelvy. It Takes Two bjuder på det mesta.

Kreativiteten genomsyrar äventyret och oftast tvingas paret axla olika roller. Codys enorma boxershorts blir ett perfekt segelflygplan som han rattar, samtidigt som May bemannar kanonen och pepprar ner fienden. Maken rustas med ett gevär som skjuter ut kladdig sav, som makan i sin tur kan göra explosivt med sitt vapen. Det har du nytta av i både pussel och i en spektakulär bossfajt mot ett mekaniskt jättebi. Bossarna är ofta läckra skrovmål.

Perspektiven byts tvärt och kan gå från split-screen, via 2d-plattformande, till ovanifrån-vy, och tillbaka igen. Ofta inom loppet av några sekunder. Du gör rätt i att spänna fast dig.

It Takes Two är ett klassiskt plattformsäventyr men med sämre tålamod än sina genresyskon. Mekaniker och verktyg byts ut i parti och minut, och ibland blir jag nästan lite åksjuk. I ena stunden skjuter vi på ilskna bin för att i nästa balansera på en ljusvarelse djupt under jorden. Det är beat 'em up, kälkåkning, grodhopp och en skock rara men paranoida ekorrar.

Kort sagt: det är en del att smälta och titt som tätt saknar jag fördjupning i olika mekaniker. Samtidigt vore inte It Takes Two just It Takes Two utan sitt vansinnestempo och snabba ryck.

"Ibland blir jag nästan lite åksjuk"

Ambitionerna är tveklöst skyhöga där trötta samlarprylar fått bereda plats för ett stort gäng minispel. De kommer visserligen utan konventionella belöningar, så istället får man njuta av segerns sötma när man idkar prickskytte, dragkamper och lasertennis.

Den röda tråden som flätar samman den lite spretiga helheten är Cody, May och den intensiva äktenskapsrådgivning som It Takes Two är. Det lyckas med väldigt mycket men framför allt är det en oemotståndlig mix av plattformsspel och romantisk komedi. Att den delade glädjen är dubbel är en flitigt använd klyscha, men It Takes Two visar också varför.

Fotnot: Recensionen avser PS5-versionen. It Takes Two släpps även till pc, PS4 och Xbox-format.