Med 2017 års fenomenala action-jrpg Nier: Automata blev västvärlden bekant med den japanska kufen Yoko Taro, eller åtminstone hans hantverk i spelform. Hans filosofiska berättarstil kombinerades där med spetskompetensen inom actionosande strider signerade Platinum Games, och resultatet var inget annat än briljant. Automata hade dock en föregångare som inte gjorde allt för mycket väsen av sig när den släpptes 2010, och denna anonyma kulthit har Toylogic nu putsat till för att bättre matcha förväntningarna som dess moderna syskon etablerat.

Bakgrunden till den nya titeln är sådär typiskt japanskt otydlig. Det spel vi i väst tog del av år 2010 kallades blott Nier, men byggde egentligen på en av två versioner som släpptes i Japan. "Vår" version hette där Nier Gestalt och spelaren tog rollen som en äldre man som såg efter sin dotter. I den andra versionen, Nier Replicant, var huvudpersonen istället en ung pojke som tog hand om sin syster. Det är den senare den här nyversionen bygger på, och versionsnumret i titeln finns helt enkelt där för att Yoko Taro är en udda filur.

Vid äventyrets början kontrollerar du en unge pojke som tar hand om sin syster Yonah. Hon har drabbats av en mystisk dödlig sjukdom och syskonen är ansatta av illasinnade vålnader som kallas shades. Efter en kort introduktion hoppar berättelsen framåt 1 312 år där pojken ger sig ut i en raserad värld i jakt på ett botemedel mot systerns sjukdom. På vägen stöter han på den högfärdiga och magiska boken Grimoire Weiss, som också ger honom möjligheten att använda olika magiska attacker. En annan följeslagare är den lättklädda Kainé, vars grova språkbruk och konstanta gnabbande med Grimoire Weiss är en stor källa till humor. Seriens ikoniska karaktär Emil känns igen från Automata, men det är här han faktiskt introduceras.

Den syrliga boken Grimoire Weiss är både följeslagare och magivapen.

Emil Åkered är ovanligt blek så här års.

I Replicant ska du jaga efter botemedlet mot din systers dödliga sjukdom.

Den där lövet, bara snäll vid dåligt väder.

Gnabbandet mellan Grimoire Weiss och Kainé är bedårande.

Originalets namn Gestalt och Replicant är också signifikanta för handlingen, den mystiska sjukdomen som plågar världen och varför shades så aggressivt angriper de levande. När du spelat igenom handlingen en gång har du fått uppleva berättelsens grundplåt, men för att få fler detaljer och nyanser behöver du likt i Automata spela igenom fler gånger för att få hela bilden. I originalet fanns det fyra omgångar av berättelsen, men i den här versionen har en femte adderats vilket ger något nytt även för oss gamla uvar som upplevt originalet.

Om det finns någon akilleshäl med Nier Replicant är det att dess mer makliga berättande ter sig något segt jämfört med Automata. Det senare bokstavligen bombarderar spelaren med intryck från första stund, med strider mot gigantiska robotar och växlande mellan olika gameplay-stilar i parti och minut. I Replicant får spelaren sakta men säkert bekanta sig med karaktärer och trångmålen de står inför. Den som blev frälst av Automatas mer medryckande regi kan alltså bli avskräckt av det långsammare tempot, men den med tålamod belönas med en vacker och intressant berättelse även här präglad av Yoko Taros unika berättarstil.

Sett till gameplay liknar spelet originalet, där actionbaserade närstrider med olika vapentyper kombineras med olika former av magibaserade distansattacker. Vapen kan dels uppgraderas hos smeder men du kan också applicera uppgraderande ord på både vapen och magier, ord som du hittar genom att piska på alla shades som kommer i din väg.

Även om det spelmekaniskt är sig likt har både kontroller, flytet i striderna och kameran förbättrats markant jämfört med det tämligen oslipade originalet. Den som njuter av en utmaning bör dock inte spela på svårighetsgraden normal, då det är möjligt att med relativ enkelhet plöja igenom spelet utan att över huvud taget behöva engagera sig i karaktärsuppgradering. Vill du bara uppleva berättelsen passar det bra, men vill du bemästra stridssystemet och sätta skickligheten på prov bör du satsa på hard.

En annan del av Automata-upplevelsen som känns igen är hur spelets ordinarie tredjepersonsäventyr blandas upp med andra gameplay-stilar. Att växla perspektivet så att spelet tillfälligt agerar top down-shooter finns representerat här, men Replicant tar ut svängarna än mer, vilket är på gott och ont. En passage är exempelvis ett helt textbaserat rollspel, där spelaren får välja mellan olika alternativ som i ett gammalt MUD-äventyr och lösa gåtor för att ta sig igenom en drömsekvens. Här bjuder karaktärerna på en gnutta humor när de argumenterar med berättaren.

Ytterligare exempel på den mer lekfulla kreativa stilen är de uppenbara referenserna till andra storspel. Tydliga ikoniska blinkningar till Legend of Zelda och en sektion som är inlånad från Resident Evil är bara två exempel på hur Yoko Taro inte fegade för att låta sin kreativa ådra löpa fritt när original-Nier komponerades. Det är mer yvigt än i Automata, och det är inte självklart att alla kommer uppskatta denna yvighet.

Välkommen till Resident Nier.

Välkommen till Resident Nier.

Den som saknat textbaserade rollspel får en nostalgifix.

Precis som i Automata ska du uppleva flera slut för att få hela berättelsen.

Rent grafiskt var originalet inget att skriva hem om ens när det släpptes, och här ger nyversionen välbehövlig puts både vad det gäller grafisk kvalitet och bilduppdatering.. Flytet är bra både på Playstation 5 och PS4 Pro, och laddningstiderna är förvånansvärt acceptabla på den sistnämndas trötta hårddisk.

Det är inte bara grafiken som vässats till, även det fenomenala soundtracket signerat Keiichi Okabe har putsats till och röstskådespeleri har spelats in igen för att låta bättre i moderna ljudanläggningar. Musiken spelar en stor roll i det bestående och starka intrycket som båda spelen i Nier-serien lämnar.

Trots att Toylogic alltså har polerat och förbättrat formulan till en bättre helhet går det inte att komma ifrån att Replicant inte är en lika publikflörtande spelupplevelse. Ett långsammare tempo i berättandet ställer högre krav på spelarens tålamod med att bli insugen i den gripande och fina handlingen, och yvigheten i gameplay-moment kommer inte falla alla i smaken.

Samma DNA finns dock i allt från handling till musik och att spela igenom berättelsen från flera vinklar för att förstå den vackra och intressanta helheten. Original-Nier var en oslipad diamant, och med Replicant ver.1.22474487139... kommer den tekniska fasaden ikapp den välsmakande kärnan.

Fotnot: Spelat på Playstation 5, med test på PS4 Pro för prestandareferens. Släpps till Playstation, Xbox och pc den 23/4 2021.

Nier Replicant ver. 1.22474487139…
4
Mycket bra
+
Fin berättelse med omspelningsfokus
+
Enormt stämningsfull musik
+
Uppdaterat gameplay och teknik
+
Kreativ variation i speltyp...
-
… som kanske inte faller alla i smaken
-
Långsamt temposatt berättande
Det här betyder betygen på FZ