Deathloop

"Mord hela veckan-uspen är omedelbar"

Är tidsloopande titlar de nya zombiespelen? Här är en som i alla fall hoppas att trenden fortsätter. Outer Wilds, Twelve Minutes, The Forgotten City, Minit, The Sexy Brutale och färska Returnal är verk som alla har eller ska ge oss Måndag hela veckan-huvudvärk. Tidsloopar är betydligt mer intrikata än zombier som bara har en sak på hjärnan ("braaains!"), och även mer delikata. Här finns en guldgruva vars yta vi knappt skrapat på.

Några som är beredda att gräva djupt är spelvärldens okrönta immersive sim-kungar. Efter Prey och Dishonored-spelen stundar nästa generation för de franska talangerna på Arkane Studios.

Deathloop drar direkt in en i loopen. Mord hela veckan-uspen är omedelbar och en vi ska återkomma till (och återkomma till och återkomma till...), men här finns annat som också naglar sig fast. Den retrofuturistiska 60-talskitschen med neondetaljer, skarpa färger och cirkulära former är slående. Och egen. Dishonored-designen är visserligen speciell men är mycket mer av ett Snyggt Spel™ än Deathloops stilsäkra och faktiskt ganska enkla elegans.

Här väger verkshöjden tyngre än antalet polygoner. Det, och 60 mjuka fps i krispiga 4K.

Jag har varit här förut.

Deathloop är stilsäkert som få.

Vi dansar inte alltid i neon, men omväxling förnöjer som bekant.

Att döda och dödas är ett udda partytrick.

Det glada 60-talet? Pröva hellre: det skjutglada 60-talet.

Allt börjar med en lättsam död när Arkane visar spelet för mig. Julianna "Jules" Blakes hugger ihjäl Colt med ett leende på läpparna, men också med en något trött ton i rösten: "Du försöker inte ens". Blodet sprutar, Colt kvider, och så börjar allt om igen. Samma soluppgång, samma Blackreef, samma strand.

"Allt börjar med en lättsam död"

För en minnesberövad Cole känns det som första gången, men snabbt blir han varse om att han nog varit här förut. Luften fylls av fragmentariska, flytande meddelanden: "Bryt cykeln", "De kommer försöka stoppa dig", "Colt", "Colt!", "Colt!!". När han hugger ihjäl en vakt som pissar och skrålar in i morgonsolen överraskas Colt över hur lätt det kändes att ta ett liv. Som om han gjort det förr. I en bunker finns en anslagstavla med fotografier och trådar som dras hit och dit. Åtta vansinniga visionärer vi måste rada upp och döda under en och samma loop.

Den värsta av dem är Julianna som redan börjat retas med Colt via en knastrande radio. Hon lockar Colt från en låst dörr, via en smal stig i klipporna, till en luxuös och välbevakad villa. Stealth är definitivt ett alternativ och Colt använder sin robusta men ändå mångsidiga radio för att lura motståndare till en äggformad telefonkiosk, och vänder kanontorn mot fienden.

Arkanes Dinga Bakaba tror att stealth åtminstone till en början är närmast ett måste. Colt är inte bara förvirrad utan även sårbar, och kan definitivt inte luta sig mot klassiska spelkryckor.

Här kan du inte spara och ladda om. Inget F5 och F9. Ärligt talat tycker jag detta är bästa sättet att spela våra spel på. Det finns konsekvenser.

Action är snart en annan precis lika gångbar möjlighet. Spelsugsreglaget dras upp till max när Deathloops bergochdalbana drar i gång. I en flytande sekvens skjuter Colt två maskerade antagonister i magen, kastar sig genom ett fönster ner på marken, sparkar en fiende genom en glasruta och hugger en annan i halsen. Känslan av att jag kommer fumla när jag försöker göra detsamma är omedelbar. Till och med gameplay-demonstratören dör ett par gånger, men lyckligtvis är Colt rustad med en förmåga som i alla fall ger honom ett par extra försök.

"När du börjar om är det inte från noll"

Deathloop försöker hitta balansen mellan tidsloopar och frustrationen de har potential att komma med. Bakaba skulle "förvånas över om communityt sa att det var ett roguelike". Deathloop är snarare ett pussel du bit för bit lägger. Kunskap, koder, vissa vapen, en del förmågor och annat följer med från en loop till nästa. När du börjar om är det inte från noll.

Ljuddämpare i all ära, det är något speciellt med "Pop!" och "Pow!"

Bit för bit går Colt från byte till jägare.

Ska du ändå dö kan du lika gärna dödas med ett sexigt vapen.

Visionärerna är åtta stycken och livsfarliga...

...men ingen biter lika hårt som Julianna.

Tidspressen är inte heller så elak den kan vara. Alltsammans äger visserligen rum under en loopande dag på ön Blackreef med sina bunkrar, städer och partydjur, men klockan tickar framåt när du rör dig mellan olika platser. Detta är en del av pusslet, och mycket handlar om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt för att skapa ett dödligt domino och dräpa alla visionärer.

Colt går från att vara naket utsatt till att bli en slags marionettmästare för hela Blackreef. Ledtrådar leder dig rätt och tids nog kan Colt lägga ut beten som antagonisterna nappar på.

Exklusive Julianna. Den åttonde visionären kommer med eget regelverk och kan (om du vill) rattas av invaderande spelare. Hon har ingen egen kampanj, understryker Dinga Bakaba, utan målet att spela som henne är att ha rakt på sak-skoj, att styra kattens lek med råttan.