Så har halva 2021 gått, och det är dags att stanna upp en stund och ta en titt på alla de där spelen som kanske inte har fått så mycket uppmärksamhet. De där som riskerar att glida lite under radarn, men som har mycket att erbjuda. Jag har listat 30 spel som jag har testat under de senaste sex månaderna, och som jag tycker är värda att lyftas fram. En brokig skara spel som förtjänar bättre än att försvinna i bruset och falna i skuggan av de största titlarna.

Saknar du något spel i listan? Vill du har fler tips? Då kollar du kommentarerna!

Curse of the Dead Gods (Pc/PS/Xbox/Switch)
Vi lider inte direkt någon brist på roguelitespel, men Curse of the Dead Gods är ett av de bästa exemplen i genren i år. Ett spel som använder mörker och ljus som spelmekanik på ett fyndigt sätt, och ett gediget actionspel i största allmänhet. Väldigt hög ”bara en omgång till”-faktor.

Subnautica: Below Zero (Pc/PS/Xbox/Switch)
Jag älskade verkligen det utmärkta överlevnadsspelet Subnautica. I den här fristående uppföljaren är det, som titeln antyder, kyligare miljöer som ska utforskas. Jag är inte helt såld på partierna där man måste springa runt på torra land, men i det djupa havet, där nere på botten – där är det alltjämt toppen.

Cyber Shadow (Xbox/PS/Switch/Pc)
Cyber Shadow påminner mig en hel del om spel som Shadow Warriors och Blue Shadow (som de hette här i Europa) till NES. Med andra ord är det ett snabbt, tajt actionspel med läcker pixelgrafik och en ganska uppskruvad svårighetsgrad. Jag kommer dock aldrig sluta svära över att man inte kan ducka i spelet.

Overboard! (Switch/Pc)
80 Days-utvecklarna Inkle släppte utan förvarning det här välskrivna och fyndiga lilla deckaräventyret. Du ikläder dig rollen som en kvinna som mördar sin man under en båtresa, och spelet går ut på att försöka sätta dit någon annan för ditt illdåd. Varje genomspelning är kort, men det finns förvånansvärt mycket att upptäcka i det här lilla spelet.

Everhood (Pc/Switch)
Till en början känns det som att Everhood är lite väl inspirerat av Earthbound och Undertale, med samma mix av lätt psykedelisk estetik och underfundig humor. Men Everhood är ett rytmspel vars stora styrka är den fenomenala musiken. Det är inte berättelsen eller spelmekaniken som driver mig framåt i det här spelet, det är att jag vill höra nästa låt.

Turrican Flashback Collection (Switch/PS)
Den här samlingen kunde absolut ha varit antingen mer komplett eller kostat lite mindre. Men samtidigt är detta första gången Amiga-klassikerna Turrican och Turrican 2 nysläpps på moderna system. Även om spelen har åldrats så har jag fortfarande kul med de snorsvåra gamla actionspelen. Om inget annat är de värda att spela idag för den sanslösa musiken.

Strangeland (Pc)
En av mina favoriter bland 90-talets peka- och klicka-klassiker är det förbisedda psykologiska skräckspelet Sanitarium. Strangeland känns på flera sätt som en tematisk uppföljare till det. Huvudpersonerna i de båda spelen låter till och med lite lika. Strangeland är en karg, psykedelisk och mardrömslik berättelse som inte drar sig för att peta i öppna sår.

Sludge Life (Pc/Switch)
För oss som tyckte att Segas gamla Jet Set Radio var lite för mycket av en mellanmjölkig storbolagsversion av graffittikulturen, finns nu det bisarra äventyret Sludge Life. Den galna retroestetiken lär nog skrämma bort en hel del spelare redan vid titelskärmen, men för de som stannar kvar väntar en genuint säregen spelupplevelse.

Loop Hero (Pc)
Ett utmärkt exempel på att det absolut går att göra tillbakalutade, automatiska strider på rätt sätt. I Loop Hero har du nämligen ingen direkt kontroll över striderna. Istället bygger du under varje spelomgång upp själva spelvärlden, och samlar på dig utrustning från de fiender som dyker upp i de miljöer du placerar ut. Det är roligare än det låter, och märkligt beroendeframkallande.

Backbone (Pc)
Många tycks ha blivit besvikna på Backbone, efter den extremt lovande prologen (som var gratis och släpptes för över ett år sedan). Och visst – slutet är rumphugget och bristen på ordentliga pussel märkbar, men samtidigt är det ändå ett otroligt stämningsfullt och vackert noir-äventyr som absolut är värt en genomspelning för den som är svag för genren.

Cozy Grove (Pc/PS/Xbox/Switch)
Det här är ett avslappnande litet spel där du hjälper vilsna andar, fiskar och lever ditt liv på en liten handmålad ö. Spelet är tänkt som ett casualspel att spela en halvtimme om dagen, och som sådant är det trivsamt. Precis som i Animal Crossing kan du mixtra med datuminställningarna för att komma förbi några av de mer frustrerande begränsningarna.

Chicory: A Colorful Tale (PS/Pc)
Om du någonsin har önskat att Zelda var mer som en målarbok, så är Chicory: A Colorful Tale spelet för dig. Det här är ett ganska klassiskt äventyr med pussel och till och med bossfajter, men där allt kretsar kring att du kan färglägga miljöer, föremål och karaktärer på skärmen. Den fantastiska musiken är gjord av Lena Raine, dessutom.

Minit Fun Racer (Pc)
Ett litet, till synes oansenligt racingspel som i princip är ett slags roguelite-Excitebike. Målet är att ta sig så långt som möjligt innan tiden tar slut. För att ta dig längre måste du samla mynt och köpa uppgraderingar. Förvånansvärt kul och beroendeframkallande. Dessutom går alla intäkter till välgörenhet.

Mighty Goose (Pc/PS/Xbox/Switch)
Den som fick blodad tand av gässen i Untitled Goose Game och Knights and Bikes, kan med fördel kolla in Mighty Goose, där våra bevingade vänner tar sig an en ny genre. Detta är ett hektiskt, retrodoftande run ’n gun-spel där du är en gås i en stridsdräkt, och skjuter på allt som rör sig.

Turnip Boy Commits Tax Evasion (Pc/Switch)
Bakom den märkliga titeln döljer sig ett charmigt och komiskt spel av gammaldags Zelda-snitt. Den titulära rovan begår mycket riktigt skattebrott i början av spelet, vilket leder till ett bisarrt och underhållande äventyr med pussel, bosstrider och allsköns märkliga karaktärer att prata med. Betydligt roligare än att deklarera i verkligheten.

Sniper Ghost Warrior: Contracts 2 (Pc/PS/Xbox)
Jag har aldrig varit något fan av Sniper Ghost Warrior-spelen, men i och med Contracts och dess uppföljare så har den äntligen ryckt upp sig lite. Det är för all del inget mästerverk alls, men för den som bara vill prickskjuta fiender från långt håll en stund, så finns det klart sämre val än detta.

Sunblaze (Pc/Switch)
Ett spel i samma ådra som Celeste, fast med en mer lättsam och tillbakalutad ton. Sunblaze är inte ett lika bra spel, varken som berättelse eller plattformsspel, och de där bergsklättraräventyren i Celeste är svåra att toppa. Men Sunblaze lever fint på egna meriter.

Scarlet Nexus (Pc/PS/Xbox)
Om du tar dig förbi de sega första timmarna i Scarlet Nexus så tar det sig. Stridssystemet är kul att leka med, och spelet presenterar nya mekaniker med lagom jämna mellanrum. Det är inte utan brister - dialogen är hiskeligt ojämn, miljöerna är ofta fattiga och berättandet rörigt - men spelet har en svårdefinierad charm, och för den som är svältfödd på jrpg i år är det värt en titt.

The Wild at Heart (Xbox/Pc)
Nej, The Wild at Heart har ingenting att göra med David Lynch-filmen (den har ingen bestämd artikel i titeln). Istället har det här spelet snarare mer gemensamt med barnboksklassikern Till vildingarnas land. Det är ett finstämt och pyssligt actionäventyr med Pikmin-liknande inslag och fantastisk musik, som höjer atmosfären flera snäpp.

Narita Boy (Xbox/PS/Switch/Pc)
Vissa spel spelar man ju bara för grafiken. Som gamla Dragon’s Lair, som såg ut som en tecknad film i en tid när spelgrafik var väldigt grovhuggna pixlar. Eller Shadow of the Beast på Amigan, med sin tjusiga parallaxskrollning. Narita Boy är väl inget speciellt rent spelmässigt, men estetiskt är det en läcker neondröm som måste ses med egna ögon.

Rain on Your Parade (Xbox/Switch/Pc)
Naturligtvis är det omöjligt att inte tycka om ett spel där målet helt enkelt är att förstöra för folk. Bara för att. I Rain on Your Parade är man ett moln som bokstavligen blåser och regnar på folk och fä för att förstöra deras dag. Det är simpelt, men fyndigt och underhållande.

What the Dub? (PS/Xbox/Switch/Pc)
Årets hittills potentiellt roligaste partyspel är onekligen What the Dub? Jag skriver ”potentiellt”, för hela konceptet går ut på att du och dina kompisar skriver textremsor till korta filmklipp. Det är ett oemotståndligt koncept, även om det så klart varierar hur kul det faktiskt blir, beroende på om spelarna får de där komiska snilleblixtarna eller inte.

Pecaminosa – A Pixel Noir Game (Switch/Pc)
Om man inte älskar film noir-deckare så kan nog Pecaminosa vara svårt att ta till sig. För oss som är svaga för genren så är dock spelets atmosfär och stilkänsla nog för att mestadels väga upp för bristerna. Klumpiga kontroller och ett ganska ojämnt tempo hindrar inte en hårdkokt detektiv, trots allt.

The Darkside Detective: A Fumble in the Dark (Switch/PS/Xbox/Pc/Stadia)
En direkt fortsättning på första The Darkside Detective-spelet, så om du inte har spelat det så är det väl dags nu. Båda spelen består av en serie fristående fall där du medelst peka- och klicka-äventyrande löser diverse övernaturliga fall. A Fumble in the Dark är lika charmigt som föregångaren och rekommenderas till alla som gillar lagom torr humor och Arkiv X.

Before We Leave (Pc)
Ett udda stadsbyggarspel där du återuppbygger en civilisation på en annan planet, utforskar gamla ruiner och försöker expandera så gott det går. På flera sätt påminner spelet mig om Lucasarts gamla Afterlife. Inte så mycket i spelmekaniken som sådan, utan som i att båda har sköna koncept, säregen atmosfär och är spelvärda trots brister som överdriven mikromanagement.

Astro Aqua Kitty (Switch/Xbox/PS/PS Vita/Pc)
Aqua Kitty var en trivsam men simpel Defender-klon. Den här uppföljaren är klart mer ambitiös, dock. Astro Aqua Kitty tar klivet ut i rymden, och blandar gammaldags shoot ’em up-action med metroidvania-struktur. Gediget, kul i alla enkelhet och med bedårande pixelgrafik. Dessutom släppt även till PS Vita – det måste respekteras.

Vaporum: Lockdown (Switch/Pc)
Vissa kanske har spelat Vaporum på pc redan, men för mig gör det sig allra bäst i bärbart format på Switch. Lockdown är uppföljaren, och den har alldeles lagom med djup för att ligga och grottkravla en stund i soffan. Inte lika bra som Grimrock-spelen, men ändå ett helt okej rollspel i sin egen rätt.

Devil Slayer Raksasi (Switch/PS/Pc)
Devil Slayer Raksasi känns är ett roguelite sett från ovan, där man kämpar mot fiender och bossar i metodiska, Dark Souls-doftande strider. Du kan välja mellan sju olika karaktärer, alla med sina vapen och förmågor. Jag är inte så förtjust i det visuella, om jag ska vara ärlig, men spelmässigt är det gediget.

Blizzard Arcade Collection (Switch/PS/Xbox/Pc)
En (något dyr) samling med några Blizzard-klassiker från tiden innan Warcraft och Diablo. The Lost Vikings är ett fyndigt plattformspusselspel och Rock N Roll Racing är en rockvariant på RC Pro-Am (som nu dessutom förärats ett soundtrack med diverse licensierade hårdrocksklassiker). Min favorit i samlingen är dock Blackthorne, ett plattformsäventyr i samma andra som Prince of Persia.

The Longest Road on Earth (Pc)
Det här är en samling korta, tonsatta noveller i spelform. Kanske är det mer av ett musikalbum med några avskalade, interaktiva vinjetter till. För musiken står singer-sonwriter-artisten Beícoli, som även är en av spelets utvecklare. En kort, bitterljuv liten spelupplevelse om storheten i det lilla, som konsekvent vägrar att slå på de stora trummorna – både bokstavligt och bildligt talat.

10 lovande early access-spel och demos som släppts i år:

  • Skald: Against the Black Priory – The Prologue (gratis demo)

  • Severed Steel (gratis demo)

  • Hrot (early access)

  • Dorfromantik (early access)

  • Phantom Abyss (early access)

  • The Last Spell (early access)

  • Dyson Sphere Program (early access)

  • The hand of Merlin (early access)

  • D-Corp (early access)

  • Voxel Tycoon (early access)