Sommaren 2020 skulle det ha varit OS i Japan. Ett år tidigare släppte Sega det officiella OS-spelet, för att… ja, kan någon förklara det? Visserligen bara i Japan, men sen kom pandemin och det blev inga spel, varken olympiska eller elektroniska. Men om en månad ska OS-elden lysa upp Tokyos gator, och Sega har lanserat sitt nu två år gamla spel i övriga världen.

"Olympic Games Tokyo 2020 sneglar rätt långt tillbaka i tiden"

Det ser rätt illa ut med ett "2020" på omslaget till ett spel som släpps 2021. Men den här genren är ganska tidlös så det märks inte att spelet inte är dagsfärskt. Och Olympic Games Tokyo 2020 sneglar rätt långt tillbaka i tiden, faktiskt ända till Decathlon, Track & Field, Summer Games och de andra urmödrarna från 1980-talet. Det handlar således om ett gäng minispel där du tävlar mot datorn eller kompisar i totalt 18 OS-sporter som riskerar att slita på din kontroll.

I genreklassiker som 100 meter och längdhopp handlar det i grund och botten om att trycka en knapp så snabbt som möjligt för att få fart. Att köra sånt ensam föder tankar om att det kanske inte håller särskilt länge utanför Epyx-eran, men upplägget fungerar strålande när du adrenalinrusig möter kompisar på samma skärm. Den åldrade kontrollmetoden kryddas av finlir som att hålla in en knapp för att få snabbare start och fälla sig fram över mållinjen. Skevt nog är informationen om dessa små extragrejer dold, du får tillgång till den först efter att ha kört grenen en gång. Ett dumt beslut då jag ibland tvingas spela om grenar bara för att spelet inte berättar om sitt innehåll.

110 meter häck och 4 x 100 meter stafett har samma upplägg, men där petar du på spaken för att hoppa eller växla. Längdhoppet föder horn i pannan när jag först mosar knapp och sen försöker hitta 45 graders hoppvinkel precis innan plankan. Alltför ofta landar jag kring förnedrande 6 meter, men en gång synkar allt och jag blir en Bob Beamon med vingar och flyger långt förbi 10-metersmarkeringen.

Att skapa sin egen karaktär är aldrig tråkigt.

Baseball handlar om att slå eller kasta, men det går att styra folket på fältet om du vill.

I slägga cirkulerar du spaken och försöker träffa det optimala kasttillfället.

"Tävlandets drama ska stå i centrum"

I simning handlar det om timing, att dra styrspakarna i synk med atletens armrörelser. Den avbryts av vändningen där knapptryck i rätt ögonblick ger fartboost, och möjligheten att spurta ger ett taktiskt inslag – spurtar du för tidigt tar uthållighetsmätaren slut, likaså din chans att komma topp 4 och gå vidare. Även lag- och bollsporter har enkla upplägg, men de sliter anmärkningsvärt hårt på nerverna. Svettiga tennisdueller där din tionde retur blir för lös, och du förskräckt backar när motståndaren utnyttjar sitt extrahårda slag. Mer ett arkadigt Virtua Tennis än ett seriösare Top Spin, men likväl rafflande. Fotbollen är långt mer avskalad än Fifa, men har ändå kontroller för genomskärare, spurt och liknande och förmår duscha dig i stress i matchens sista skälvande sekunder. Och judon handlar helt om att hushålla med staminan. Du måste ha lite, lite ork kvar om det blir du och inte motståndaren som får grepp om armen strax innan slutsignalen.

Klicka för mer information

Grenar

  • 100 m

  • 110 m häck

  • 4 x 100 m stafett

  • Längdhopp

  • Slägga

  • 100 m frisim

  • 200 m medley

  • Baseball

  • Basket

  • Beachvolleyboll

  • Boxning

  • BMX

  • Fotboll

  • Judo

  • Rugby sevens

  • Bordtennis

  • Sportklättring

  • Tennis

Kontrollerna är genomgående enkla, ibland på gränsen till simpla, men på det hela taget funkar de okej. Halva grejen med såna här spel är tillgängligheten: jag vill kunna spela med kompisar över en öl eller fyra, likaväl som med mina barn (utan öl, så ta det lugnt bästa Socialstyrelsen). Tävlandets drama ska stå i centrum, inte vem som är bäst på att hantera komplexa kontroller och krångliga tävlingsupplägg. Och det gör Tokyo 2020 rätt bra.

Samtidigt blir enkelheten en brist. Det är rätt ospännande att mata igenom alla grenarna ensam, där utamningen främst ligger i att nöta sig till guld i alla grenar. En morot är att dra in poäng som du kan använda för att köpa festliga kläder och hattar – för visst lockar det att köra rugby i kalsonger eller 100 meter som Sonic? Men i långa loppet är Tokyo 2020 ett spel som ska köras med och mot kompisar på samma skärm, även om online-läget kan passa den som vill mäta sina skills globalt.

Om Hitler, Stalin och en råtta hade fått barn ihop.

Stillasittandet har påverkat också elitidrottarna.

Svenska baseball-landslaget – en fruktad motståndare.

"Visst lockar det att köra rugby i kalsonger?"

Svårighetsgraden borde också ha fått mer omsorg. Kör du enskilda grenar har de ett tredelat upplägg, med kval, semi och final eller bronsmatch, och på den korta tiden går svårighetsgraden ibland från obefintlig till brutal. Och en del grenar är direkt kassa, som boxningen där du matar slag i hopp om att bli först med knocken. Resurshantering i form av stamina-mätare hade lyft grenen, samtidigt som bonusslaget (blir tillgängligt efter ett antal vanliga slag) borde ha skippats – känns som fusk. BMX-cyklingen består av knapptryck för fart, annat knapptryck vid färgmarkerade fält för hopp och… tja, det är typ allt. Skittråkigt.

Men Sega gör ändå det man kan förvänta sig av ett OS-spel: lättsam, tillgänglig casual-underhållning som ger många skratt och frustrerade utrop i tv-soffan med vänner. Det bryter ingen ny mark, och känns väl uppriktigt sagt inte som ett nutida fullprisspel. Vilket det vettigt nog heller inte är, så du behöver kanske inte vänta med köp tills det hamnar i reabacken framåt september.

Fotnot: Testat på PS5. Spelet är släppt till Playstation, Xbox, pc, Switch och Stadia.

Olympic Games Tokyo 2020: The Official Video Game
3
Bra
+
Piskar tävlingslusten
+
Lättsamt och kul med vänner
+
Vettig prissättning
-
Lite väl basic ibland
-
Plottriga menyer
-
Ojämn kvalitet på grenarna
Det här betyder betygen på FZ