Att susa nedför en brant backe på en downhillcykel är en bra början. Att sedan karva puder och flyga över stora berg på trickskidor är en bra fortsättning. Och att avsluta med att flyga genom djupa dalar med ett raketpack på ryggen är en utmärkt avrundning. Allt detta kan ske i ett race, och jag älskar varje sekund av det.
"Jag älskar varje sekund av det"
Jag börjar med att skapa mitt alter ego i den något tunna karaktärsskaparen, drar igenom en stundtals tjatig tutorial och hamnar sedan i Riders Ridge som är spelets hub. Här finns en skola för att öva på trick, tävlingar att delta i, multiplayerutmaningar, shop för att köpa färgglad gear och mycket annat. Riders Republic är en stor sandlåda (pun intended) som dryper av "radical dude"-mentalitet. Det känns mer som de tittat på charmen från det smått underskattade Amped 3 än att försöka skildra verkligheten.
Det är precis lagom töntigt, vilken är en nivå jag kan uppskatta. Det är trots allt rätt fett att åka snowboard i dinosauriedräkt. Spelet är fulsnyggt, det skriker inte direkt current gen på Playstation 5, men det flyter bra bortsett från i vissa sammanhang, t.ex när 64 spelare ska samsas på samma bana. Å andra sidan är den version jag spelar inte den slutgiltiga, så sånt kan hinna förbättras. Det viktigaste är fartkänslan, och den finns där. Vilket känns som ett bra val på priolistan snarare än snygga vattenanimationer.
"Det är trots allt rätt fett att åka snowboard i dinosauriedräkt"
Att spela Riders Republic i sololäge är en rätt strömlinjeformad upplevelse som går ut på att skaffa poäng, levla upp varje enskild sport, göra utmaningar, repetera, låsa upp bättre prylar och sedan upp på cykeln eller brädan igen. När förhandsvisningen glider över på multiplayer börjar saker och ting bli mer intressanta. Bortsett från sedvanlig pvp bjuder spelet på grupputmaningar för dig och dina polare och ett race med 63 motspelare kan vara något av det mest kaotiska jag upplevt i spelväg – någonsin!
Racet bjuder på downhill, snowboard och raketpack i samma lopp och bygger på premissen att hålla tungan rätt i mun och undvika misstag samtidigt som farten måste hållas konstant. Galet underhållande när det går bra, galet irriterande när misstag sker. Att dessutom köra det i förstapersonspersktiv är hysteriskt och engagerande på samma gång.
Jag ser positivt på Riders Republic. Grunden finns här i form av en social sandlåda fylld till brädden av tävlingar, event, utforskande och annat kul. Ubisoft verkar ha lärt sig läxan från allt som var fel med Steep och tagit konceptet i rätt riktning. Den 28 oktober släpps spelet – då vet vi hur väl de lyckas.
