Låg det stickade mössor och tråkiga böcker istället för fräna leksaksbilar under julgranen som barn? Såna trauman kan nu botas med Hot Wheels Unleashed, en racer full av drömbilar från den anrika amerikanska modellbilstillverkaren. Du får köra filmbekantingar som K.I.T.T. och Delorean, containerkantiga Audi Quattro och galenskaper som dinosaurier och korv med bröd på hjul (med tillhörande grilljärn). Det körs på banor av plast, så det behöver kanske inte förklaras att det rör sig om arkadracing.
"De får ett fullprisspel att kännas som nåt free to play-skräp till mobiler"
Men direkt vid spelstart slängs ett nytt trauma i våra ansikten – lootlådor. När du kör bra belönas du med bilar, byggelement och annat, och bilarna levereras i såna där vibrerande, färgglada styggingar som gör allt för att hetsa upp ditt "Måste ha mer prylar!"-begär. Dessbättre är lådorna kosmetiska (i alla fall nu under testningen) och kan inte köpas för riktiga pengar, men de stör ändå - de får ett fullprisspel att kännas som nåt free to play-skräp till mobiler. Dlc-shop och season pass-reklam direkt i huvudmenyn gör inte saken bättre.
Du har ett 60-tal bilar att sukta efter nu när spelet släpps, och med det mesta låst från start behöver du köra en del kampanj för att få tag på nytt och bättre. Bilarnas prestanda visas i kategorier som toppfart, acceleration och "handling", och de sorteras efter sällsynthet. Alla har en kraftig boost-funktion som varierar från korta puffar till en tank som räcker upp till några sekunder. Släng ut bakänden i ett parant bredställ för att ladda boosten.
Milestone har fått till okej körkänsla med rätt bra men ibland lite spattig styrning. Boosten är helt avgörande eftersom maxfarten utan den aldrig är särskilt hög, inte ens med de snabbaste bilarna. Så det gäller att välja en bil med rätt boost-utformning för att kunna trycka sig förbi Batmobiler, hot rods och annat de sista nerviga sekunderna innan mållinjen. Och håll tummarna för att bilen inte just då hugger tag i sidoräcket och snurrar så där slumpartat som den ibland gör.
På det stora hela är både upplägget och utförandet ganska oengagerade. Vissa lopp är över på under minuten och kan köras med lillfingret, men ett tvingas jag nöta i över en timme för att nå pallplats och komma vidare. Vid ett annat tillfälle kör jag fast helt i karriären, det finns inga fler upplåsta lopp. Det visar sig att ett specifikt race måste köras med en viss bil för att låsa upp nästa, och med det avklarat rullar allt på i samma lunk som innan.
Annars följer det mesta standardmallen: körning mot klockan eller ai-förare, onlinekörning mot tiotalet männsikor och lokal split screen för två. Men spelet har en grej som sticker ut – banbyggarverktyg. På samma sätt som i Trackmania kan du skapa egna banor och sen dela dem med världen. Och på samma sätt behöver du planera och testa dig fram för att inte utsätta världen för hopp där bilen landar hundra meter för långt bort.
"På samma sätt som i Trackmania kan du skapa egna banor"
Men byggläget är svårbegripligt, trots att funktionerna förklaras på skärmen är det svårt att hitta rätt och få flyt i det. I slutändan lockar det mer att ladda hem banor från folk med mer tid och tålamod. Kanske hann också utvecklarnas tålamod sina. Det skulle förklara en och annan obalanserad skapelse i karriärläget.
Hot Wheels Unleashed tar inte tillvara på potentialen i vare sig banbyggandet eller nerviga arkadracingbataljer. Det är slarvigt, oengagerat och girigt, och känns som en produkt (betoning där) framtagen med intäkter snarare än spelglädje som högsta prioritet. Resultatet är ett spel som kostar på tok för mycket för vad det erbjuder. Och det innan alla säsongpass och dlc.
Pc-versionen testad. Spelet släpps den 30/9 till pc, alla Playstation, alla Xbox och Switch.