Det har gjorts elva Forza-spel sedan debuten. Alla har minst varit bra, flera av dem banbrytande. Men när banracingserien Forza Motorsport fick sällskap av arkadsyskonet Horizon blev det ett spel om året, och under 10-talet släpptes hela åtta stycken. Känslan av upprepning kröp sig på.

Så den tre år långa pausen efter förra Horizon var välkommen. Den avbryts snart av efterlängtade Forza Horizon 5, och förväntningarna skruvas upp av att det är seriens debut på Xbox Series-konsolerna.

Menyn erbjuder samma rätt som alltid: lättillgänglig och välstekt open world-körning med drygt 400 bilar från förr och nu. Med den kringresande Horizon-festivalen som utgångspunkt far du runt och väljer bland vilt varierande uppdragstyper. Lika vilt växlar naturen. Den här gången har festivalen slagit ner bopålarna i Mexiko, vars miljöer har massor att bjuda på: berg, bördiga slätter, raviner, öken, tjock skog och två kuster. Över allt detta reser sig en majestätisk vulkan, från vilken utsikten är så vidsträckt att du skymtar både Atlanten och Stilla havet.

Från vulkanen har du en enastående utsikt.

El Sueco loco (según la traducción de Google).

Ja, kartan är kraftigt nerskalad mot förlagan. Stora bitar av landets norra delar fattas och det bor inga 200 000 människor i spelets tolkning av Guanajuato City. Men poängen är att skapa varierad körning i vackra miljöer, och det har Playground Games fixat, trots att kartan inte känns större än i föregångarna. Möjligen för att trafiken här är glesare än i Storbritannien, men också för att en nästan hinderfri motorväg sträcker sig öst-västligt och gör färden från kust till kust några minuter kort med snabb bil. Då är man tacksam för återgången till högertrafik.

"Kartan liknar nåt som borde få Ubisoft på stämningshumör"

Den rätt torftiga karaktärsskaparen får i alla fall ur sig en Obama-lookalike i shorts och slafsigt linne, men såväl han som andra datorkaraktärer finns mest med som ursäkt för krystad dialog i de cutscenes som motiverar racen. Dessa börjar med ett besök på festivalområdet där du väljer ett av några få lopp, och lyckas du i det får du de första rännilarna av vad som snart växer till en flod av ingame-pengar, uppdrag, levlande, kläder, casinospins (urk - men de går åtminstone fort), bilar, tutljud, skillpoäng med mera. Kartan liknar nåt som borde få Ubisoft på stämningshumör. Men innehåll kan filtreras bort, så de håller sig kanske på mattan.

Uppdragen känns mer varierade. Framförallt är det färre standardrace av typen tre varv på sluten bana – de har aldrig varit Horizons styrka. Det är ett väldigt öppet spel, och vägen från uppdragsstart till race kan ta lång tid när fartkameror, sevärdheter, vansinneshopp och massa annat drar i koncentrationen. Samma sak med flerspelarläget som är inbakat med solodelen: du kan utmana, bjuda in och gå med på inbjudningar, och nyheten Forza Link ska enligt Playground förenkla multiplayer genom att para ihop era GPS:er, ge bättre matchningar och annat. Jag har inte testat det nu innan spelet är släppt så återstår att se hur bra det funkar. Och precis som innan kan du skapa egna utmaningar och dela med andra, och även skapa detaljerade regelverk för respawn och annat om du inte är nöjd med de befintliga racen.

Gameplay med Koenigsegg One:1, Porsche Taycan och andra bilar, i olika delar av Mexiko.

Som du förstår är det aldrig någonsin brist på saker att göra. Men mängden innehåll kräver en tydlig struktur för att få överblick, och Playground är inte den uppgiften vuxen. Ibland har jag svårt att hitta vad jag ska göra, till exempel vid flerdelade uppgifter. Vid första delen är platsen dit jag ska markerad, men när det är färdigt är det inte alltid givet var nästa del finns, och det är inte alls ovanligt att massa annat kommer emellan.

"Forza är så jäkla bra på det!"

Det här är ett gammalt problem som Playground försöker få ordning på med Accolades, en sorts poängbaserad upplåsningsmekanik som sorterar in saker i kapitel. Det är som att de försöker släcka en brand med bensin, för mig blir det bara ytterligare ett begrepp att försöka hålla koll på – jag vill ju bara köra lite bil! Men på det hela taget har menysystemet ändå städats upp till det bättre.

Som bäst funkar Forza Horizon 5 när man åker runt och spontangör saker i någon favoritbil. Kanske en Ford GT, en 242:a eller en knäpptyst Taycan, gärna både målade och vanvettstrimmade i spelets fantastiska verktyg (samma som förr: måla och trimma en masse, dela och hämta). Och plötsligt har man hittat hem – man är i en miljö, ett uppdrag eller på ett underlag som är som gjort för bilen i fråga. Gasar, svänger – riktigt känner gränsen för fästet i triggerknappen (Forza är så jäkla bra på det!) – och fräser runt i det ibland otroligt vackra landskapet.

Din bilpark kan sorteras från högpresterande...

... till gammel-Volvo.

Vi får välja mellan snygg och snabb grafik, 30 eller 60 bilder per sekund, och det gäller både på Series X och Series S. Alla Xbox One-varianter stannar på 30 fps. Jag har spelat på Series X och S, och snabbt växlat från snyggläget till högre framerate och inte hittat något skäl att byta. Främst för att många bilder per sekund är hårdvaluta i snabba bilspel, men också för att det ser riktigt jäkla bra ut ändå, trots 1080p-upplösning på 4K-kapabla tv-skärmar. Och det gäller även på lågpriskonsolen Xbox Series S, gott folk. Allt är inte snyggt förstås: karaktärerna är rätt cartooniga och det är bilarna som fått mest kärlek. Men många detaljer är häpnadsväckande, som putsen på anspråkslösa ruckel mitt ute i ingenstans.

Eftersom Horizon har mer eller mindre samma känsla i gamepad-styrningen som Forza Motorsport (de bästa gamepad-spelen som finns i mitt tycke) är ratt verkligen inget krav. Jag har kört en del med en Fanatec CSL DD, och den ger förstås bra känsla, inte minst med att parera sladdar och snabbt finlir i riktigt höga hastigheter. Men bekvämligheten vinner, och oftast kör jag med handkontroll från det sköna soffhörnet. Därifrån spelar jag på Xbox Series X, och som bonus slipper jag de småbuggar som pc-versionen dras med. Den har hängt sig, bilen har fastnat i naturen och spelet har tappat bort ratten.

Äger du bilar du inte vill ha? Sälj dem på auktionen och köp nåt annat för pengarna.

Men alla versioner är lite oputsade. GPS-markören gick plötsligt upp i tomma intet efter några minuters körning till ett uppdrag, och när jag fick i uppgift att fräsa tätt förbi åtta AI-bilar fanns inte tillräckligt många av dem och jag fick underkänt. Det var två minuter i 450 blås i en Koenigsegg till ingen nytta. 450 km/h i en Koenigsegg... Okej, det var inte helt bortkastat.

"450 km/h i en Koenigsegg... Okej, det var inte helt bortkastat"

Dessa anteckningar i marginalen lär bli åtgärdade, och på det stora hela är Forza Horizon 5 rejält genomarbetat. Som vanligt från Playground höll jag på att säga, men den här gången har de höjt sig på de områden där det behövts mest. Bäst är variationen, det känns inte som att samma typ av uppdrag loopas. Men kanske spelar det där tre år långa uppehållet in också. Hursomhelst har de byggt en fenomenal arkadracer som funkar lika bra för ensamvargar som för socialt svultna. Alla får de en svindlande vacker värld att utforska, tävla och skapa i.

Om det här är vad ett års extra utvecklingstid kan göra, vågar jag knappt drömma om vad Turn 10 kan hitta på med sina fem år med nästa Forza Motorsport. Bäva månde Gran Turismo 7.

Forza Horizon 5 släpps till pc, Xbox Series och Xbox One den 9 november. Testat på pc (Kompletts a260-dator), Xbox Series X och Series S, med gamepad och Fanatec CSL DD-ratt.

Forza Horizon 5
4
Mycket bra
+
Vackert!
+
Finns hur mycket som helst att göra
+
Variationen
+
Grafikval (på ny-konsolerna)
-
Fortfarande rörigt
-
En del buggar
Det här betyder betygen på FZ