"Efter att ha spelat det är jag kluven"
I begynnelsen var Sonic the Hedgehog fantastiskt. Slutdiskuterat. Sedan hände något. Medan Mario tog ett lika självklart som revolutionerande kliv in i 3d:n hamnade hans argaste, blåaste konkurrent i en slags identitetskris. Sonic Adventure, Sonic Forces, Sonic and the Black Night, Sonic Boom. Vissa okej, andra bedrövliga, men aldrig någon riktigt röd tråd.
Sonic Frontiers är en kraftansträngning från Sega för att göra ett storslaget open world-Sonic. Redan inför releasen har kritiken dock varit hård, och efter att ha spelat det är jag kluven.
Ares är den andra ön av mystiska Starfell Islands, och en riktig ökenvandring. Ja, åtminstone bokstavligt talat. Sand så långt ögat kan nå även om det då och då "ploppar" in nya plattformar och finurliga små hinderbanor högt upp i luften. Skenor som tar Sonic runt och runt, väggar att bestiga, katapulter som skjuter honom över kartan. Ploppandet är irriterande, helt klart, men bortom detta känns Frontiers lite väl självspelande och jag som en simpel åskådare.
Lite knepigare blir det när jag springer in i en boss. En jättelik "Guardian" omringade av tre skenor jag behöver aktivera samtidigt som jag undviker att bli elektrifierad. Fiender är en stor grej i Sonic Frontiers, och vid ett annat tillfälle hängde jag mig fast i en slags haj och sandsurfade samtidigt som spelet talade om hur jag skulle vika spaken, à la quick time.
Klättrar på väggarna.
Cyberspace-banorna är en potentiell höjdpunkt.
Upptäckarglädjen är omedelbar.
Slagskämpen Sonic.
Största förtjänsten under min korta tid var mystiken. Öknen är mycket riktigt en öken, men överallt finns ruiner, berg att bestiga och gåtor att lösa. "Cycloop" är en ny förmåga hos Sonic som innebär att du loopar runt någonting du tycker ser udda ut – och det är en hel del!
Bonus: detta fungerar ypperligt även för fiender, och det finns ett helt träd med förmågor att låsa upp och boosta. Alltsammans i jakten på Chaos-smaragder och Sonics vänner. På den här ön är det Knuckles som är inspärrad och för att rädda honom måste jag samla på mig en slags tokens. Jakten leder oss även in i mer linjära Cyberspace-banor som ser ut att bjuda oss på mer traditionellt Sonic-äventyrande, men tyvärr inte var något jag lyckades hitta in i.
Sonic Frontiers är ett vågat experiment med Sonic-receptet, men ett som i nuläget känns mer halvbakat än ett skrovmål. Det känns inte dåligt, men inte heller bra. Mer som ett "Jaha?".
Fotnot: Sonic Frontiers släpps 8 november till pc, Playstation, Xbox och Switch.
