Frey Holland är en vilsen men gatusmart ung kvinna med en tuff uppväxt i New York City. Saker och ting tar en vändning mot det oväntade när hon på ett magiskt sätt transporteras till Athia, ett land där monster och magi inte är en fantasi. För att kunna återvända hem måste hon kämpa mot Tantas, ett gäng destruktiva och förvrängda matriarker som härskar över Athia.

Forspoken inleds med att jag irrar omkring i New York som spelets protagonist Frey i vad som kan gå till historien som världens tråkigaste intro. Redan här vill spelet att jag ska känna empati för henne. Vilket jag inte gör.

Det är inte det att Ella Balinska (Frey) är en dålig skådespelerska, men manuset hon får slita med är under all kritik. När sedan Frey hittar det talande och magiska armbandet Cuff som förflyttar henne till landet Athia bjuds det på ständiga dialoger mellan Frey och Cuff som är allt annat än underhållande.

"Ett rödvinsinfuserat bittert par som går loss på varandra"

Vad som är tänkt att fungera som skönt snicksnack mellan två karaktärer blir istället ett rödvinsinfuserat bittert par som går loss på varandra under en familjemiddag. Och krocken mellan en stereotyp New York-tjej som säger ”fuck” i varannan mening och ränner runt i en värld där alla talar ”the ye ol’ English” är allt annat än en briljant idé.

Det är i dessa ögonblick som Forspoken blottar sin största svaghet, vilket är dess dialog och manus som känns som en lång kompromiss av olika idéer där ingen vågade tala högt om kvaliteten. En berättelse som drar iväg i massa olika riktningar utan att vare sig övertyga eller engagera.

New York-tjej upptäcker en värld med magi. Nej, någon simulator är Forspoken inte.

Som tur är så går det faktiskt att ha kul som Frey under de stunder hon och Cuff håller käften. Forspokens parkour-system är bra och bygger upp ett skönt tempo för både strider och utforskande. Under kampanjen som sträcker sig över 12 kapitel får Frey tillgång till fyra olika stilar av magi. Varje magi är i grunden sitt eget vapen med olika eldlägen och färdigheter som kan uppgraderas. Magisystemet inleds förvisso trögt, men blir mer spännande längre in i spelet med över 100 trollformler tillgängliga som kombineras med olika följder av färgglada partikeleffekter.

"När jag inte trodde det kunde bli mer tokigt dyker Kosmoskattens lilla kusin upp"

Athia är inte världens mest spännande plats. Och den är resultatet av det berömda klipp-och-klistra-syndromet. Många miljöer upprepas, sidosysslor bygger på att jag dödar ett antal fiender, öppnar en kista och sedan gör samma sak igen. Ofta mot samma fiender. Och när jag inte trodde det kunde bli mer tokigt dyker Kosmoskattens lilla kusin upp och blir min gosiga sängpolare i Pilgrim Refugee-husen där jag kan uppgradera min mantel och mitt halsband samt vila upp mig och plocka på mig lite healing-flaskor. Kartan är förvisso späckad med pluppar som i Assassin's Creed, men frågan är om du ens kommer att bry dig om dem. Jag gör det inte.

Forspoken erbjuder tre grafiklägen samt stöd för VRR och 120 Hz. Personligen har jag spelat en del i Ray Tracing mode, men mest i Performance-läget. Det senare är inte felfritt: det kan hacka till, texturer kan laddas långsamt och ibland ser Forspoken ut som ett spel från 2018 och inte 2023. Mest hänger det på det usla ljussättningssystemet och dåliga karaktärsmodeller för NPC:erna. Däremot är de magiska partikeleffekterna ofta spektakulära, vilket höjer nivån.

"Grunden för ett bra spel finns här"

Forspoken vill vara mängder av olika saker utan att vara riktigt bra på någon av dem. Det är oklart vad som gått snett under utvecklingen, kanske är det den berömda ”för många kockar” som är boven i dramat. Det är lite tråkigt, eftersom grunden för ett bra spel finns här, men den slarvas bort av märkliga beslut som påverkar alla aspekter av spelupplevelsen.

Om du kan leva med att berättelse och manus är skräp, störiga mellansekvenser, en oinspirerad RPG-del och ett ständigt tjatter så kan du säkert ha kul med action-delen, men var beredd på att den tar tid innan den blommar ut.

Jag spår att spelet kommer att finnas till ett väl tilltaget reapris inom kort, frågan är bara om Forspoken redan då kommer vara Forgotten.

Fotnot: Forspoken släpptes till pc och PS5 den 24/1. PS5-versionen testad.

Forspoken
2
Tveksamt
+
Turboladdad magi-parkour är rätt kul
+
En del bra bossfighter
-
En livlös öppen värld som inte bjuder på något extra
-
Varken grafik, dialog eller berättelse övertygar
-
Upprepningar i både design och struktur
-
Dessa förbannade mellansekvenser
Det här betyder betygen på FZ