"Den sista tiden är snart här men alla tar det rätt lugnt"

Jag har tillbringat de sista dagarna i världen med att cykla, fota ruiner och spela in grodljud. Season: A Letter to the Future kan vara den mest sobra, småputtriga postapokalyps jag någonsin upplevt.

Vi befinner oss i en märklig värld. En som tycks gå i cykler. Den nuvarande epoken lider mot sitt slut – även om ingen verkar veta när eller hur så finns det en stilla övertygelse om att så är fallet. Den sista tiden är snart här men alla tar det rätt lugnt. Säsonger har kommit och gått tidigare men kunskap om vad som fanns innan verkar inte bevarats särskilt väl.

Du spelar som en ung kvinna, uppvuxen i en trygg bergsby utan vidare kontakt med eller kännedom kring omvärlden. Av någon anledning känner du att det är din uppgift är att ge dig ut och dokumentera så mycket som möjligt medan det fortfarande finns tid kvar.

Världen är full av ruiner från svunna tider.

Det blir tämligen filosofiskt ibland.

Till din hjälp har du polaroidkamera, bandspelare och en anteckningsbok. Allt du väljer att fotografera, observera och banda omvandlas till innehåll som kan placeras in på olika uppslag i din bok. Du väljer sedan själv hur sidorna ska ska fyllas med de skisser, inspelningar, polaroidbilder, bokmärken och korta tankar du samlat på dig. I grund och botten kan man säga att spelet är en sorts "travel journal-simulator". Visst är det fullt möjligt att bara slänga in en radda med bilder på betande getter och sätta av igen, men jag väljer att dröja mig kvar. Vridandes på bilderna, fumlande med undertexter och pillande med de små utsmyckningarna som jag låst upp. Jag vill att det ska bli fint, och för varje sida funderar jag över layout och exakt vad jag vill förmedla.

På din resa kommer du uppleva fantastiska vyer och träffa på människor med intressanta livsöden. Spår från tidigare tidsperioder finns kvar lite varstans. Allt från mossiga slottsruiner till rostiga lyftkranar. Både miljön och ensemblen påminner starkt om något från Studio Ghibli och allt har ett sorts mjukt mysigt filter över sig. Du har också med dig din cykel och tack vare den går det smidigt att ta sig framåt. Alla sträckor är lagom långa och det finns alltid något intressant att titta närmare på. Hojen har lite struliga men också väldigt innovativa kontroller. Varje pedaltramp motsvarar ett tryck på höger respektive vänster trigger och i uppförsbackarna får motormotståndet i min Dualsense verkligen jobba.

Varje område i världen får ett motsvarande uppslag bland dina anteckningar och fyller du på med tillräckligt mycket innehåll får du ännu fler detaljer att pynta med. Under färden dyker det också upp speciella frågeställningar som kräver att du fotar eller spelar in rätt föremål för att komma fram till ett svar. Ibland finns inte alla saker i den direkta närmiljön, men svårare än så blir det inte. Egentligen är klassiska spelmoment rätt frånvarande, det handlar mest om att du ska ta dig genom världen och uppleva den.

"Behöver vi våra minnen?"

Spelets tematik kretsar kring minnen, vad vi lämnar efter oss och vad som sparas till framtiden. Målet är inte nödvändigtvis att sammanställa en korrekt dokumentation av vad du stöter på utan det står dig fritt att själv välja vad du tycker är viktigt. Världen är som sagt rätt besynnerlig och vissa mysterier kräver lite luskande. Exakt vad låter jag er upptäcka själva, men förvänta dig inte att få svar på alla frågor. Utvecklarna har medvetet lämnat ute komponenter som tvingar dig att dra egna slutsatser.

Visst kan det upplevas lite väl långsamt, högtravande och pretentiöst ibland. Men ändå: spelet presenterar rätt djupa filosofiska frågor så tonen och tempot känns motiverat. Är det egentligen eftersträvansvärt att försöka bevara allt till eftervärlden eller ska vi hellre leva i nuet? Behöver vi våra minnen eller är de något som kedjar oss fast i det förgångna?

Season: A Letter to the Future är något mer av en upplevelse än ett traditionellt spel, men är du medveten om detta behöver det inte alls vara något negativt. Skulle du känna dig sugen på att varva ner med lite kvalitativt, meditativt pysslande i en lummig och småmysig spelvärld kryddad med djupsinnigt filosofiskt grubblande är det här spelet för dig.

Fotnot: Recensionen avser PS5-versionen. Spelet är även släppt till pc och PS4.