Trots stora likheter med föregångaren är Octopath Traveler 2 en helt fristående uppföljare. Faktum är att det vid första anblicken liknar ettan så mycket att det skulle kunna beskyllas för att vara en expansion. Men Likt Final Fantasy-serien behöver du alltså inte ha spelat det första spelet för att ta dig an Octopath Traveler 2. Utvecklarna har dessutom lyssnat på kritiken från första spelet och gjort en del förändringar och förbättringar.

"Som att titta in i ett dockskåp av retropixlar"

Likt Octopath Traveler kör tvåan med en retrodoftande kombination av 2d- och 3d-grafik. Stilen är som om man tar Final Fantasy 6, lägger på ett 3d-lager och förbättrar ljussättningen. Det är en väldigt förenklad beskrivning, men effekten blir nästan som att titta in i ett dockskåp av retropixlar – väldigt mysigt och vackert. Detsamma gäller musiken som också spelar på retro- och nostalgisträngarna. Allt är bekant, men inte så mycket att det känns som upprepningar. Det estetiska är helt klart en av de bästa sakerna med Octopath Traveler-serien.

Det finns fula spel. Octopath Traveler 2 hör inte till dem.

Redan i förra spelet fick vi en ny variant på ett japanskt rollspel. I stället för en handling som har en början och ett slut har vi här åtta karaktärer och åtta historier. Jag får välja en karaktär i början, och den har sin egen unika story. Och under dennas resa kan jag även stöta på de andra karaktärerna och ta med dem i min grupp. Det är det unika med föregångaren, då alla karaktärer hade olika bakgrunder där varje story skulle kunna fungera som ett fristående spel.

Men det fanns ett problem, nämligen att när jag träffade andra karaktärer på resan så var det ingen interaktion mellan dem och mig. Jag fick tillgång till deras förmågor och extra hjälp i striderna, men de kändes som anonyma bihang. Detta har fixats i uppföljaren: nu pratar karaktärerna med varandra och det går till och med att göra valet att korsa in på en följeslagares story. Vem jag väljer att hjälpa eller vilka jag väljer ta med mig på min resa gör att ingen genomspelning blir den andra sig lik. Variation blir i det närmaste oändlig.

Det finns också andra förändringar, som att utvecklarna lagt in dag och natt. Förutom att visa upp den fantastiska ljussättningen har det följden att vissa saker bara går att göra under antingen natt eller dag. Fienderna är även starkare på natten, men ger i gengäld mer erfarenhetspoäng när du dödar dem. Världen är också delad i två kontinenter som man kan resa mellan på skepp. Sen går det även paddla runt i små båtar och kanoter i vattendragen ute i världen, vilket är lite gulligt. Världen och stilen är mindre fantasy än sist. Istället landar den nu mer i någon form av ångpunk, inte helt olikt Final Fantasy 6.

"Tyvärr blir stridssystemet lite tråkigt i längden"

Stridssystemet är dock snarlikt föregångarens, men med några små förändringar. Det handlar om omgångsbaserade strider där jag måste hitta fiendens svagheter genom att pröva mig fram med vapen och magi. När de upptäckts kan fienden stunnas för att sen damma in ännu fler och hårdare träffar. Det går även att ladda upp attacker för att ge mer skada.

Tyvärr blir stridssystemet lite tråkigt i längden: det följer i princip samma mönster oavsett om det är vanliga fiender eller bossar. Hitta svagheterna, få in stun och maxa uppladdade attacker tills fienden dör. Systemet börjar i synnerhet kännas långtråkigt då spelet har det som kallas ”random encounter” där strider helt slumpmässigt poppar upp när jag springer runt. Jag hade gärna fått se fienderna i världen och kunna göra valet att åtminstone försöka undvika dem.

När jag springer omkring tycker jag även att världen är svårnavigerad utifrån kartan. Även om kartmarkeringar visar vart jag ska så är det svårt att navigera dit på grund av hur världen är konstruerad. Att då ständigt få dessa pop-up-strider när jag bara vill hitta rätt gör saker milt sagt frustrerande.

"En grafisk stil att dö för"

För en 80-talist som mig själv har Octopath Traveler 2 en grafisk stil att dö för, och även ljud och musik är guld. Bra är också de förbättringar som gjorts sen förra spelet, men även den här gången är det ändå något som saknas. Bitvis känns Octopath Traveler 2 som ett spel fyllt av bra sidouppdrag, men som saknar en engagerande huvudhistoria. De individuella historierna är intressanta i sina egna meningar, men jag saknar ändå det där episka äventyret. Den bristen gör att tvåan aldrig riktigt lyfter.

Fotnot: Testat på Switch. Spelet släpps den 24/2 till pc, Switch, PS5 och PS4.

Octopath Traveler 2
3
Bra
+
Grafik och ljud, behöver jag säga mer?
+
Förbättringar i berättande sen förra spelet.
+
Intressanta karaktärsporträtt
-
Striderna kan bli långtråkiga
-
Random encounters känns daterat idag
-
Förvirrande karta.
-
Saknar en engagerade huvudstory
Det här betyder betygen på FZ