Det har hänt! Det är två torsdagar i en vecka, grisar flyger och helvetet har kommit till Los Angeles.
Det har hunnit gå ungefär nio år sedan Dead Island 2 avtäcktes under pompa och ståt med en minnesvärd trailer. Även om den trailern kanske inte nådde riktigt samma höjder som den originalet utannonserades med så var den desto mer trogen till det spel den dåvarande utvecklaren Yager (som redan 2014 var den andra studion att jobba på titeln efter att Teckland övergivit den och istället satsat på Dying Light) hade tänkt sig. Käckt, färgsprakande och med tungan rätt i munnen skulle man ta sig an de odöda i ett glättigt Kalifornien.
År 2023 känns faktiskt mycket av den visionen igen, trots att spelet har bytt utvecklare ytterligare två (!) gånger. Dambuster Studios är namnet på den studio som till sist har levererat Dead Island 2 till oss. Handlingen har centrerats till Los Angeles (eller HELL-A som utvecklarna enträget uttrycker det) men den glättiga stämningen känns igen.
Genom i princip hela Dead Island 2 vandrar man på en tunn linje mellan allvar, satir och parodi och jag får faktiskt lov att medge att man gör det utan att vackla. Nej, storyn är inget jag kommer att bära med mig, men den gör sitt jobb och driver handlingen framåt. Humorn funkar oftast, den nödgar inte den typ av skämskudde jag hade väntat mig och flertalet av karaktärerna är oväntat sympatiska.
"En tunn linje mellan allvar, satir och parodi"
Något som framför allt sticker ut i positiv bemärkelse är de detaljerade miljöerna. Vem hade kunnat tro att apokalypsen skulle vara så vacker? Spelet är indelat i en rad nivåer bestående av i första hand diverse ikoniska områden i Los Angeles såsom Beverly Hills, Ocean Avenue och Santa Monica Pier (samt tyvärr även diverse kloakbanor; varför envisas man så ofta med dessa förhatliga kloaker?!). Nivåerna är lagom stora att utforska till fots, och utforskande belönas i form av nya vapen, craftingmateriel och diverse krimskrams.
Solnedgången vid Santa Monica-piren skulle bli blodrödare än vanligt.
I Hell-A bygger man sina egna vapen.
Enstaka ansikten känns igen från originalet (Sam B!). Men de flesta är nya, inklusive spelets sex valbara protagonister. Jag valde Ryan, som faktiskt var med i en trailer redan 2014. Då var han en brandman och en av de då fyra spelbara hjältarna, men nu är han istället en strippa utklädd till brandman. Det låter förstås fjantigt, är fjantigt, men det funkar också.
"Det låter förstås fjantigt, är fjantigt, men det funkar också"
Dead Island 2 tar sig självt på precis lagom stort/litet allvar. De sex karaktärerna har olika styrkor och svagheter där Ryan är en stryktålig, envis snubbe som specialiserar sig på att blockera och kontra fiendeattacker. Andra fokuserar exempelvis på kastvapen eller att vifta med knivar.
Karaktärerna ackompanjeras av ett färdighetssystem i form av en radda olika kort som låses upp under spelets gång. Till en början har jag ett fåtal kort jag kan ha på handen samtidigt – använda alltså – men handen liksom antalet valbara kort växer under spelets gång. Dessa är antingen aktiva eller passiva, där de ger tillgång till något nytt så som att dropkicka fiender eller att rusa igenom en grupp zombier, medan andra kort förändrar och förbättrar dessa färdigheter på olika sätt. Det är ett rätt kul system som ger möjlighet att fokusera på olika spelstilar, men samtidigt känner jag att man hade kunnat ta ut svängarna mer för att ge mig chansen att differentiera och specialisera mer ingående.
Med det sagt är den grundläggande spelmekaniken – det vill säga att banka, skära, hacka och bränna odöda till förbannelse – både välbekant och makabert njutbar. Dead Island 2 innebär inte mycket nytt på den fronten, men det är en välpolerad och underhållande upplevelse där de ganska många olika vapenvarianterna har rätt tyngd och känns distinkta. Det kommer aldrig sluta vara kul att skicka en grupp odöda åt fanders med en enorm slägga.
Den främsta utmaningen kommer dock inte från vanliga vandrande döda, utan “Apex”-varianterna. De flesta känns igen från föregångarna, men nyheter finns också. Här har vi alltifrån förvuxna hulkar till tjockisar vars främsta attack består av en kaskadspya med jobbigt lång räckvidd. De är ofta tåliga och mot slutet av spelet börjar bullet sponge-tendenserna bli lite väl påtagliga där enstaka superfiender tar flera minuter av ihärdigt bankande att sänka.
Dead Island 2 tar sig självt på lagom lite allvar.
Det är dock inget större smolk i bägaren, utan spelet är en rätt angenäm upplevelse från början till slut. Tyvärr blir det inte mycket mer än så. Det är onekligen välproducerat (vilket enligt egen erfarenhet inte brukar vara fallet med titlar som legat i limbo i åratal), men saknar nya tilltag. Det är för mycket 2014 över spelmekaniken och för lite 2023.
När jag jämför det med Techlands utmärkta Dying Light från 2015 har jag svårt att över huvud taget komma på något som finns i Dead Island 2 som inte återfinns eller görs bättre i Dying Light. Färgstarkare karaktärer och ett lite charmigare manus, månne. Min resa genom HELL-A var underhållande, men om den var värd ett knappt decenniums väntan förefaller desto mer tveksamt.
Fotnot: Dead Island 2 släpps den 21 april till pc, PS5, PS4, Xbox Series och Xbox One. Pc-versionen testad med Ryzen 7 3700X, Geforce RTX 3070, 16 GB RAM.
