Sedan det första #Skate släpptes i slutet av 2007 har #Electronic Arts dominerat brädåkargenren till den grad att #Activision kände sig tvungna att ta trotjänaren Tony Hawk i en helt ny riktning. Att #Ride inte ens har släppts i Europa har förmodligen inget att göra med dålig tillgång på plastbrädan du styr med, snarare att spelet hittills visat sig vara lika populärt som isländska vulkaner med hormonrubbningar.
Nu har det gått tre år och med såväl #uppföljare som #avstickare avverkade är det dags för del tre och jag kan inte låta bli att känna doften av lite EA Sports-fart ("fart" på engelska betyder...) på tempot, trots avsaknaden av årtal i titeln. Det visar sig vara både rätt och fel.
Strike a pose!
Antalet flippar, vrid och kantgnid är fler än vad som är nyttigt att hålla reda på och att bemästra det breda utbudet skulle förmodligen kosta dig ditt heltidsjobb. Därför låter också vi bli. Den stora nyheten är heller inte relaterad till hur du åker utan vem du gör det med. #Skate 3 vill att du skapar ett lag med dina vänner och utmanar andra via nätet, och jagar topplisteplaceringar. Onlineinriktningen är påtaglig även offline, karriärläget bygger på att du tillsammans med digitala lagkamrater bygger upp ett varumärke. Utmaningarna finns därför ofta i både solo- och multiplayerutförande och klarar du av dem i det senare väntar poängbonusar.
Precis som tidigare finns det också en uppsjö olika sätt att avancera i brädåkarvärlden: fotouppdrag, filminspelningar, tävlingar och såklart ett våldssnaskigt läge när det gäller att bryta så många ben i kroppen som möjligt, gärna på ett snyggt sätt. Är du lat transporterar du dig mellan utmaningarna via den lättöverskådliga uppdragsskärmen eller så nöter du däck genom staden Port Carvertons gator. Jag rekommenderar det senare. Latmaskar går miste om den härliga frihetskänslan som infinner sig när du ströåker genom de tre områdena i jakt på sätt att visa din förträfflighet på plankan.
Sluter det med applåder eller asfaltshångel?
Tyvärr är dina bundsförvanter väldigt ojämna så när poängpotten ska jämföras med motståndarnas händer det ofta att du förlorar, trots att du precis satt tidernas åk. Det är inte underhållning. Blir du för frustrerad finns det möjlighet att både sänka och höja svårighetsgraden. Det senare tituleras "hardcore mode" och ska göra upplevelsen mer realistisk med hårdare krav på balans, lägre hopphöjd och mindre hjälp att träffa rätt på ledstänger och liknande. Något för dig som gillar asfaltskyssar och betonghångel.
Likheten med EA-kusinerna infinner som starkast när jag försöker koka ner mitt omdöme till ett betyg. Skalar du bort onlineinriktningen och möjligheten att bygga och ladda ner andras skejtparker är det i mångt och mycket samma spel som släppts tidigare. Men det sker i en ny stad som främjar brädåkning snarare än stjälper den, något som irriterade i tvåan. Att den färdiga versionen dras med ett par kamerabuggar och att jag vid ett tillfälle hamnade i svart limbo när en multiplayersession avslutades av värden är småsaker som också borde nämnas. En trea är det värt alla dagar i veckan och är du inte bekant med serien sedan innan är fyran motiverad. Trots de många skrapsåren.
