Vi säger det direkt: Heroes of Newerth är ett fristående Dota. Inte mindre än så, men på många sätt mer. Det handlar om att två sidor, en god och en ond, försöker meja ner varandras baser. Din roll är att hjälpa en av dessa två sidor att vinna kampen med hjälp av en hjälte som tillsammans med upp till fyra andra spelare möter ett lika stort motståndarlag. Det finns träningsläge för den som vill, men det är mot andra man lär sig och får ut något av det.

Du går upp i nivå, köper olika föremål, finslipar strategier, tränar ditt perifera seende för att upptäcka vad som händer på minikartan och mikrohanterar som bara den för att få så mycket pengar som möjligt. Det är vad det handlar om.

Dota 2.0

Det som får Heroes of Newerth att sticka ut är framförallt tillgängligheten. Det är snyggt, snabbt och stilrent med spellobbys och communityfunktioner. Det låter bra, det känns bra och du lär inte ha några problem att skapa eller hantera diverse spelformer.

Alla hjältar är helt olika och kräver olika strategier och olika föremålsval för att fungera. Det är bara att sätta igång.

Det handlar alltså enbart om att slå ut fiendens bas, men det finns en uppsjö med specialinställningar att tillgå. Vill du att det ska vara slumpmässiga hjältar? Att du får mer guld och erfarenhet? Kanske är du så avancerad (eller masochistisk) att hardcoreläget lockar, där man inte får någon erfarenhet om fienden tar ut sina egna enheter med en välriktad sistaträff? I nuläget finns det bara några få banor, och det är i princip bara en som spelas. #S2 Games lovar att det inom kort kommer finnas ett utvecklarkit tillgängligt för att låta spelare skapa sina egna varianter. Jag tycker det låter positivt, men även rätt så lustigt att en ursprunglig modifikation i sin tur kommer modifieras.

Poängproblem

Som det fristående Dota detta är, har det samma överseriösa spelarbas. Det märks genom att de låter alla spelare som gör minsta misstag bada i hav av hårda och brutala ordbomber. I samband med detta kommer vi till spelets absolut största motsättning – rankingsystemet.

Statistik inom flera områden sparas efter varje match, den väsentligaste handlar om hur många fiendehjältar man dödat, hur många gånger man själv dött och hur många assister man fått. Därutöver finns det en ren poäng som ökar elller minskar vid vinst eller förlust. Systemet är utformat på så vis att mer poäng ges eller tas om alla är på samma nivå, och således förloras incitamentet att spöa skiten ur nybörjare när man kommit upp sig.

Dessvärre fungerar det inte riktigt, då poängen än så länge i rimlig grad inte går att jämställa med skicklighet. Chansen att du vinner om du inte bara kör med bekanta är relativt slumpmässig då det kan räcka med en riktigt dålig spelare i laget för förlust mot ett lag med högre lägstanivå. Kedjan är inte starkare än dess svagaste länk stämmer mer än brukligt väl in här, och det är för lätt för spelare på totalt olika nivåer att ligga på samma poäng. Trist, javisst.

Er personliga recensent är legendarisk. Bildbevis bifogat.

Du kan alltid bli bättre

Heroes of Newerth fungerar på samma sätt som förebilden men det är finputsat på alla fronter. Den självständiga spelmotorn fungerar ljusår bättre än #Warcraft III:s utdaterade system, och det finns hundratals punkter du alltid kan sträva efter att förbättra. Charmen är att man aldrig blir bäst. Dess vassaste tveeggade blad är att det verkligen är en lagsatsning, och framförallt som ny spelare kan den hårda attityden komma som ett stenhårt slag i solar plexus. Med det sagt vill jag även inflika att jag har djupt rotade rötter i Dota.

Betyget pendlar mellan en mycket stark trea och en svag fyra. Jag kommer personligen aldrig spela Dota via WarCraft III igen, men det gör inte att S2 Games slipper finslipa matchmakingen. För just nu är den helt enkelt inte ok. För priset på ungefär 230 kronor kan det bjuda på i princip oändligt antal timmar underhållning, men då måste du även vara beredd på att betala det engagemang som krävs för att det ska bli mysigt givande.