När jag gick i plugget på 80-talet och skoldagen var slut brukade vi springa hem för att hinna spela så mycket Pitstop 2 som möjligt på Commodore 64. Det sämsta man kunde göra i det spelet var - som i alla racingspel jag skulle spela de närmaste 20 åren - att krascha eller krocka. Därför var det något revolutionerande, eller åtminstone nyskapande, över krashracingspel som Flatout och Electronic Arts Burnout Revenge. Det tog lite tid att vänja sig vid tanken och inse att hela spelet faktiskt gick ut på att smälla på för kung och fosterland.
Tokracingrepris
- En uppsnyggad kraschfest
Flatout Ultimate Carnage handlar minst lika mycket om att krascha som att köra fort, så då förstår du vilken typ av racingspel vi har att göra med. Du kan välja mellan tolv förare i 48 bilar på 39 banor i sex miljöer. Sammanlagt finns det 8000 fullt förstörbara föremål per bana.
Om du är bekant med det ett år gamla Flatout 2 (PS2, PC, Xbox) känns nog mycket av Flatout Ultimate Carnage som en favorit i repris, som banorna och de ilskna förarna, men det är ändå lätt att hänföras av alla detaljer, det snygga ljuset och banornas variation. Grafiken är rejält uppgraderad och tar spelet till en ännu högre nivå med en bibehållen, smått fantastisk fartkänsla. Dessutom är det fler bilar på banorna vilket ökar krockkvoten ytterligare.
Det krävs mer än bara skicklig bilkörning för att se sin bil rulla först över mållinjen. Utan en rejäl dos av nitro och minst lika mycket dårskap bakom ratten kommer du inte särskilt långt. Det finns flera sätt att fylla på din tank, du behöver inte alltid köra in i andra bilar utan kan nöja dig med ett staket, ett gäng kundvagnar eller några trafikkoner. Ju större föremål, ödeläggelse, kaos - desto mer nitro. Du måste emellertid komma ihåg att din bil faktiskt inte tål hur mycket som helst och om den kvaddas totalt så är spelet över. Att banorna fyllts av föremål är på gott och ont. Visst är det kul att skicka iväg en tunna över vägen men samtidigt kan små föremål få ditt åk att helt tappa styrseln. Innan du lärt dig att lätta på gasen vid rätt tillfälle flänger och kränger du lätt hit och dit över banan och det kan bli riktigt tröttsamt att försöka få kontroll över ditt fordon i leran, hur snyggt spelet än är.
Med Flatout infördes de skruvade humorinslagen i krashracinggenren och de omtalade minispelen från föregångarna finns med i nya, riktigt skruvade tappningar. Här gäller det till exempel att skicka iväg bilföraren/stuntmannen med så pass mycket sikte att han åker rätt igenom ett gäng brinnande ringrar. Det kan tyckas vara något tveksamt att föraren vrålar som en stucken gris med det finns en slags lättsinnig ton i spelet som gör att det aldrig blir osmakligt. I stället ger minispelen Flatout Ultimate Carnage rejält med ökat mervärde. Upp till åtta spelare kan även spela minispelen mot varandra online.
Fullt dugligt
- ... men ingen genrevinnare
Hårdrocksmusiken passar visserligen bra till spelet men du tröttnar ganska snabbt på låtarna. Lyckligtvis kan du ladda din hårddisk med egna favoriter och lyssna på dem i stället.
I spelläget "Carnage mode" gäller lite andra regler än i "Flatout". Här räknas poäng i stället för placering och dessa poäng kan du införskaffa genom att kvadda prylar på vägen. Det finns även utmaningar som en ren tvekamp i en arena i "Deathmatch Destruction Derby" eller "Beat The Bomb" där du kör mot en tidsinställd bomb och skaffar dig tidsfrister vid olika mål längs med banan.
Flatout Ultimate Carnage överskuggar inte Burnout Revenge men det är absolut ingen dålig utmanare. Trafiksäkerhetsverket har aldrig varit så långt ifrån att sponsra något spel som det här.
