John: I Hitman: Contracts blir vi ledsagade längs en promenad i de glada minnenas grönskande lundar. Fourtysevens slips är fortfarande ofelbart röd, fladdrar vackert i vinden och det bär fortfarande emot att lägga ifrån sig den nattsvarta kostymen och den vita skjortan till förmån för något skynke taget från en ännu rykande kropp. Men pressen är stor på danskarna hos IO Interactive då det här onekligen är det tredje spelet i serien. En uppföljare kan alltid spinna vidare på ett vinnande koncept och nå framgång, men när det gäller just spel i tredje ordningen så måste det till en diger lista nyheter för att succén ska bli till verklighet.

Peter: Spelet Hitman: Contracts är, som John påpekar, utgivaren Eidos tredje försök att porträttera lönnmördaren Fourtyseven (”47”). Som frilansande ”problemlösare” åtar sig den tystlåtne och karaktäristiskt rakade huvudpersonen uppdrag mot betalning, där diskretion är en ledstjärna. De ljusskygga och ansiktslösa klienterna vill sällan (läs: aldrig) skylta med sina namn, varför 47 får sina uppdrag av en lika anonym uppdragsförmedlare kort kallad ”Diana”. I praktisk mening så börjar varje nytt uppdrag med att Diana kort redogör för en situation och pekar ut den eller de måltavlor som någon önskat ur livet; Hitman: Contracts är ett våldsamt spel där blod, rena avrättningar och andra starka och väldigt grafiska scener är regel snarare än undantag. Det är knappast något att hymla om - IO Interactive motiverar våldet för våldets egen skull, vilket jag tycker att man både kan, och bör, ha synpunkter om. Med hjälp av en realtidsuppdaterad karta får man en överblick över det område vilket målen rör sig i, och på så vis närmare planera hur man, bokstavligt talat, vill angripa problemet. Då ett uppdrag i regel innehåller flera delmål måste samtliga vara godkända och avklarade innan 47 kan lämna uppdragsområdet. Mellan uppdrag visas ibland förrenderade filmsekvenser, vilka skall knyta ihop de olika jobben och föra spelets story framåt.

John: Principen är densamma som tidigare. Ju mer kallblodig du är, desto mindre väsen gör du av dig. Känner du att nerverna är i stål, eller åtminstone i någon slags metalliknande form, så ser du till att hitta den där vägen in där du kommer bara någon meter från dina måltavlor utan att ha avrättat en enda person på vägen. För visst är det möjligt, du väljer själv om du vill låta pistolerna agera slaktarknivar eller om du hellre tar dig smygandes upp bakom en fiende och låter pianotråden runt halsen tala sitt tydliga språk. Efter varje uppdrag bedöms sedan din insats enligt två mätesnören; Stealth och Aggression varpå ett snittat betyg som kan vara allt ifrån Silent Assassin till Butcher utdöms.