Recension – FIFA Football 2004

Vissa säger att det var bättre förr. Givetvis beror detta på vad man talar om. När det gäller spel är svaret tudelat. Prestanda, grafik och ekonomiska förutsättningar är alla faktorer som antagit enorma proportioner nuförtiden. När det däremot kommer till det diffusa ordet "spelkänsla" är det inte alltid resurser och prestanda slår lust och känsla.

Jag växte upp i C64-eran. Detta innebär att jag, precis som alla Nintendobarn av den tiden, hade massor av bra spel att tillgå. De såg usla ut och hade härlig, blipp-bloppig musik. Men oj, vad kul man hade! Det simplaste upplägg kunde fascinera i princip hur länge som helst. Idag blir jag nästan rörd om jag hittar sådana spel.
Samtidigt har dagens utvecklare en stor fördel gentemot skaparna av de gamla klassikerna. Tack vare just grafik och resurser kan man skapa spel som liknar verkligheten, eller en fiktiv sådan, så till den milda grad att bara det allena höjer känslan. Spel som Cupfinal och Football Manager var spännande på sin tid trots att man varken kunde skruva bollen eller passa på tre sätt. Enkelhet kontra invecklat, realism kontra känsla. Nu säger jag inte att alla spel var bättre förr, verkligen inte. Men med resurser och grafiska underverk kommer stora krav på spelkänsla.

FIFA har länge haft en nemesis på fotbollsfronten. Precis som vissa fraggare föredrar Unreal framför Quake har Pro Evolution Soccer en stor skara anhängare som inte tycker det råder någon tävlan alls mellan de tu lädertrase-liren; somliga påstår att PES äger FIFA.
Riktigt så enkelt är det kanske inte om man skall vara objektiv. Emellertid skall detta inte handla om PES utan om FIFA. Men utlägget om gamla spel och hur viktig spelkänslan är fyller en funktion. När ni spelar ett spel som fokuserar på realism och licenser respektive känsla och kontroll nästa gång, fråga er vad ni föredrar. Det kommer nämligen vara utslagsgivande i fråga om vilket av dessa tu spel ni bör spendera er tid och era pengar på.

004 - a license to play

Alla riktiga ligatokar där ute får sitt lystmäte i FIFA, den saken är klar. Här hittar man alla sina älsklingar precis som de man älskar att hata. Oavsett om du vill dominera Englands division tre eller bara överleva i spanska ligan är båda alternativen lika självklara. Här finns alla spelare med rätt namn och utseende, något som betyder mycket för vissa. Fast hur och när blev Magnus Hedman gråhårig? På grund av alla missade höjdbollar måhända?

Flera av de förändringar spelet genomgått sedan modell -03 märker du inte så mycket av. Förutom den upphottade prestandan (som ju är självskriven) har spelarnas rörelsemönster förbättrats enligt EA. Jodå, ofta reagerar dina pixelkompisar faktiskt riktigt vettigt. Samtidigt lever fortfarande det typiska "datoriserande tänkandet" kvar. När inte sunt mänskligt förnuft existerar kan den enklaste passning resultera i katastrof. Fast detta märks mest hos målvakterna, som blandar bollhantering à la korpfotboll med fantasiräddningar.

"Off the ball" heter det nya system som hanterar de spelare som inte är bollförare. Detta för med sig möjligheter till mycket avancerat spel, men innebär samtidigt en haltande upplevelse där simultan-nissarna dominerar grundspels-gruntsen kanske man kan säga. Det är som man på EA-redaktionen vill ha fullständig kontroll på spelet men inte riktigt vet hur man skall uppnå det. Flera är de recensenter som lyft Off The Ball till skyarna, men lika många är de som helt enkelt inte får det att fungera tillfredsställande.

I mångas ögon är förra årets FIFA det allra bästa. Det är förståeligt att det är svårt att bygga ett bättre spel när man arbetar inom samma ramar. För den som vill och orkar finns det nu i alla fall goda möjligheter att påverka spelet medelst en del knappkombinationer. För mig känns knappkombos emellertid inte speciellt naturliga och det blir lätt att den goda idén rinner ut i sanden. Jag vill spela fotboll, inte memorera knappar jag knappt ens har tid att titta på.

Kanske är det här någonstans min tveksamhet inför alltför invecklade spel visar sig. När en spelutvecklare häver ur sig superlativ om allt man skall kunna styra och göra i ett stressigt sportspel blir jag alltid litet skeptisk. Pro Evolution Soccer har alltid vunnit poäng hos recensenterna på sin användarvänliga attityd. De prioriterar kontroll och känsla. Likväl säljer FIFA bäst, mycket tack vare äganderätten till... i stort sett allt. Hursomhelst har man förfinat de fasta situationerna och vi kan givetvis hänga med i tabeller och köpa/sälja spelare.

Ett spelläge som tillkommit är karriärläget. En rätt trevlig blandning av manager-fotboll och vanligt spelande. Axla rollen som en tränare av valfritt lag och för laget till framgång. Lägg upp träning, låt spelartruppen svettas extra i gymmet och nå uppsatta mål för att inte bli avsatt. Småkul. Det mesta har annars beskådats tidigare och fungerar väl.

Däremot upplever jag att EA Sports inte lyckats med sina förklaringar. Många saker förklaras knapphändigt såväl i ingame-menyer som i den medföljande manualen. För en nybörjare riskerar finesserna att förbli oupplevda. Om man nu satsar på att vara det kompletta fotbollsspelet, varför inte inkludera en "tutorial" i träningsdelen? Ett enkelt sätt att plocka popularitetspoäng och ett bevis på erfarenhet och bredd. Icke så.

Så skall det låta

Ljud, grafik och rörelser skall EA Sports definitivt ha en eloge för. Det mesta ser tjusigt ut utan att göra revolution, men framför allt låter det väldigt bra. När du tränar under vad som känns som en tidig vårförmiddag hörs vinden, fågelkvitter och dina lagkamraters tillrop. På de stora arenorna är förstås publiken överväldigande, precis som sig bör. Jag börjar alltmer överväga en seriös ljudanläggning till datorn. Att verkligen höra 80.000 på stadion vråla när man nätar hade gett spelet en extra dimension som det brukar heta. Kommentatorerna gör sitt jobb även om man ibland kan tro att de tittar på macthen via satellit. De ligger efter ibland, något som ej stör nämnvärt.

Beslutsångest

Jag är litet kluven till FIFA:s senaste reinkarnation. Å ena sidan känns det gediget på många plan. Brett, på många sätt näst intill komplett. Realistiskt, Å andra sidan, vill vi spelare ha det så? I en intervju nyligen sade grabbarna på EA-kontoret i Kanada att FIFA 2004 är enkelt att lära sig spela, men mycket svårt att bemästra. Det stämmer utmärkt. Det tog nog inte mer än max 10 minuter innan man kunde passa och skjuta hjälpligt. Lobbar, skruvar och frisparkar (vi är för övrigt inte överens än, jag och frisparkarna) däremot tar lååång tid innan de sitter som en smäck. Dessutom lär man ha att göra ett tag innan man kan ge sig upp på de högsta svårighetsgraderna.

Att som jag inleda en karriär som fotbollstränare med Real Madrid som lag, på den lättaste nivån är självklart en rätt smidig sak. Man spelar samtidigt som man lär sig, kan man säga. När man känner sig lagom kaxig efter 6-0 mot Atletico Madrid och sätter upp nivån ett snäpp får man raskt pisk av ett mittenlag. Så är det att vara högmodig, såväl i FIFA-världen som i tillvaron i största allmänhet.

Kunde man kombinera PES glädje och kontroll med FIFA:s bredd hade man det ultimata fotbollsspelet. Nu kommer det även fortsättningsvis finnas två läger, vilket bara är bra. Konkurrens är nödvändigt.

Jag nämnde kontroll nyss. Här är ett par handkontroller förkonfigurerade så det är bara att sätta igång att sparka boll. Det finns ett par saker som stör mig och som lämnar frågetecken i gräset där mina dobbförsedda skor trampar fram. När man förtvivlat hamrar knappar i tät följd uppstår det lätt feltryckningar förstås. Men löper man efter en boll och råkar trycka på fel knapp glöms så att säga inte det knapptrycket av. Så när man når bollen utförs den feltryckta aktionen. Hängde ni med? Om jag precis når bollen innan sidlinjen kanske jag sparkar upp den på läktaren direkt om jag av misstag tryckt på skottknappen tidigare. Irriterande.

En annan kontrolldetalj är att riktningsknapparna är oprecisa. Gränsen mellan X- och Y-axel på exempelvis en Sidewinder är ju flytande. Här får det ofta till följd att det är knepigt att springa rakt, något som kan fälla avgörandet i en pressad situation. Överlag är det annars relativt lättspelat.

Multiplayer schmultiplayer

Mycket av meningen i ett sportspel kan sammanfattas med ett ord: tävling. Om det finns något som förenar alla idrottsfånar är det just detta. Finner man inte momentet att spela ensam mot datorn tillräckligt spännande kanske man njuter mer av mänskligt motstånd? Man beger sig ut i www-världen. För man kan ju inte spela man mot man framför datorn. Nej det vore alldeles för lätt! (Suckande skakar man på huvudet i dessa opersonliga multiplayertider.) Så raskt ut på EA-sidan där allt sker. Logga in, titta runt litet, okej, det ser enkelt och överskådligt ut. Men när det skall spelas match brister det.

"Fel 888 vi har tekniska problem för närvarande. Kontakta supportavdelningen om problemet kvarstår."

Jag förstår alla konsolkramare. Verkligen. Alla drivrutiner och inloggningar, allt krångel och nerladdningar. Allt om och men i PC-världen får en verkligen att vilja kräkas ibland.
Så jag väntar. Mailar teknisk support, som bara det innebär en tiominuters sejour av ifyllande av obskyra uppgifter. "Du får svar inom 24 timmar." Vanligtvis. Om det inte är helg. Om Gud vill och byxorna håller kommer du lira tröjorna av dina motståndare innan du hinner säga "bristande användarvänlighet och funktionalitet".

Så väl införstådd med min deadline och med bilden av en flåsande redaktör i nacken kan jag inte annat göra än att vänta.
Jag väntar än. Jag inser att det som är det enskilt kanske viktigaste inslaget i spelet för många inte ens utsätts för prövning av undertecknad, vilket stör mig oerhört! Sådant strul är oförlåtligt och förtjänar definitivt ett rött kort i min domarbok.

Det är annars rimligt att tro att just avsaknaden av fler fatala misstag är det som gör FIFA till ett bra spel. Det är i stort sett helgjutet. Samtidigt känns det aningen sterilt, rentav trist ibland. Här finns inte mycket publikfrieri, inga småsaker som förhöjer stämningen utöver den massiva speldosen man erbjuds. Debatten om PES och FIFA fortsätter garanterat. Resten handlar bara om hur du vill att ditt fotbollsspel ser ut.

Ack ja, tacka vet jag Cupfinal II på 64:an om någon mer än jag minns det...