Recension – Knights of the Old Republic

Precis det gjorde att jag inte hade en aning om vad Knights of the old Republic egentligen var för spel innan jag började spela. Allt jag visste sedan tidigare var att det handlade om Star Wars, Jedis och att en massa konsolnissar sa att det var riktigt bra. På grund av de enstaka bilderna jag sett förväntade jag mig en förstapersonsskjutare som liknade Jedi Knight. Men Knights of the old Republic var något helt annat. Spelet försöker för det första med att bli ett riktigt seriöst rollspel, och det har lyckats förvånansvärt bra. Dessutom kan man glömma de alltid återkommande karaktärerna som Darth Vader, Luke, Solo, Leia med flera. Storyn utspelar sig nämligen just under den gamla republiken då Jedis var vanliga och det var ett öppet krig mellan republiken och Sith.

Storyn tar vid när man vaknar upp på ett av republikens rymdskepp precis i tid för att bli överrumplad av en anfallande Sith-flotta. Man vet inte riktigt varför man nyligen blev förflyttad till skeppet, men man förstår snart att det har något att göra med en väldigt kraftfull Jedi som finns ombord. Man slängs in i en story där man inte riktigt vet vem man själv är eller vem man kan lita på.
Huvudstoryn delar efterhand upp sig i flera delar och de lyckas verkligen locka en till att utforska allihop.

Rollspelsinslagen

Vad jag menade med ett seriöst rollspel är att Knights of the Old Republic precis som Neverwinter Nights bygger på reglerna från AD&D 3:rd edition. Detta betyder först och främst att systemet för hur karaktärerna utvecklas under spelets gång är ganska avancerat. Man ökar med jämna mellanrum i level och kan då förbättra de grundläggande attributen, öka skickligheten inom vissa områden och få helt nya färdigheter. Dessutom får de karaktärerna som är Jedis välja nya krafter.

Men ett spel är inte ett rollspel om det inte finns en viss möjlighet att välja hur man vill spela. Även om storyn i spelet är ganska linjär och man inte kan påverka de grundläggande händelserna så finns det ändå gott om utrymme för spelaren att välja hur han eller hon vill spela. Många situationer behöver man inte slå sig igenom utan kan istället smyga eller snacka sig förbi. Dessutom finns självklart hela konceptet med den ljusa och mörka sidan. Beroende på vem du hjälper och beroende på hur du gör det närmar du dig antingen den ena eller andra sidan. Som vanligt har den mörka sidan de mer aggressiva och klart häftigare krafterna. Men det krävs också mer av karaktären att använda en av den mörka sidans krafter om man lutar åt andra sidan. Alltså är det bäst att välja krafter efter hur man spelar, eller kanske spela efter vilka krafter man vill välja.

Kamraterna

Vad som mer skiljer spelet från ett vanligt actionlir är att man oftast har följe av två andra karaktärer. Efter hand som man kommer längre in i spelet så möter man fler karaktärer som hänger med. Dessa har olika färdigheter och man bör välja de som passar bäst för varje situation. Ibland behöver man någon som tyst kan smyga omkring, ibland någon med stora vapen, men ofta väljer man ändå jedi-riddarna för ljussablarna. Dessutom är deras krafter oftast det som kan vända en strid till ens fördel. Karaktärerna man tar med sig gör också att mötena med andra varelser och personer varierar. En republikansk soldat påpekar alltid vad som är rätt och fel, den mandoloriska krigaren är snabb att förolämpa folk som är fega, wookien sliter gärna armar av folk och roboten vill skjuta allt och alla han stöter på.

Actionbetonat

Till en början var jag väldigt skeptisk till hur striderna utspelades. När man ser en fiende pausas nämligen spelet och man kan välja vad man vill göra. Oftast består detta av att välja vilken färdighet man ska använda för att ta död på honom. Sedan kan man även göra detsamma för kamraterna som följer en, men oftast är AI:n bra nog för att klara sig själv.

Till en början kändes det här systemet ganska konstigt, men efterhand så lär man sig tycka om det. När man väl kommit in i det går striderna också fort och det känns inte alltför olikt ett vanligt actionspel, även om det självklart inte handlar om att sikta, hoppa och skjuta på samma sätt.

Slutord

Vi har tyvärr sett många spel som försöker introducera Star Wars till en ovanlig eller i alla fall ny genre. I FPS och simulatorer har det fungerat bra, men strategispelen har inte varit några höjdare. Jag blev faktiskt något förvånad, men framförallt glad att det fungerande så bra som det gjorde i ett rollspel. Nu beror det självklart på utvecklarna som gjort ett utomordentligt jobb och det var kanske en taktiskt bra idé att utseendemässigt göra spelet så pass likt de mer traditionella actionspelen.

Även om många faktorer bidrar till att göra spelet bra så är det storyn som man verkligen fastnar för. Den är djupgående, överraskande och välskriven. Dessutom kan Star Wars-fantasterna lära sig mycket om historien bakom händelser och personer man hör om eller ser i filmerna. Problemet med att storyn är så pass bra är också att när man väl spelat igenom det en gång är det inte så mycket som lockar en att spela om det. Dock finns det så pass många sidouppdrag att man alltid har missat något. Dessutom utspelas stora delar av historien annorlunda om man lutar åt den mörka eller ljusa sidan vilket även det kan göra förlänga spelets livslängd. Men som med alla spel som saknar multiplayer är livslängden begränsad.

Men i vilket fall som helst så är Knights of the Old Republic en riktigt bra mix mellan action- och rollspel. För alla som tror sig kunna gilla den mixen, och för alla Star Wars-fans, är spelet ett måste.