Recension – Secret Weapons Over Normandy

Jag minns när jag spelade Microsofts flaggskepp bland flygsimulatorer, Flight Simulator. Jag tror det var 98-versionen som jag först kom i kontakt med och kanske var det önskan att kompensera något annat som fick mig att välja en Boeing 747-400 som första plan upp i luften. Jag minns att jag drog på full gas, såg startbanan försvinna under mig och febrilt ryckte i joysticken utan att något hände. Lyft då! Men lyft då! lät mina febrila och antagligen rätt hesa pubertetsrop, men planet hade andra avsikter och rörde sig inte en tum i höjdled. Landningsbanan tog slut, likaså den platta marken och efter det kom vattnet. Plums sa det, för både mitt plan och min flygkarriär var på väg ner i djupet. Aldrig mer, tänkte jag.

Man ska ge fasen i att säga aldrig

Lik förbaskat sitter jag nu här med ett flygspel som ska recenseras och jag drömmer fortfarande om att bli pilot, fem år senare. Jag har lärt mig en del om flygfart, lyftkraft och framför allt flaps och gaspådrag, och med dessa erfarenheter i ryggen tycker jag mig kunna tackla vilket flygspel som helst. Eller? Secret Weapons Over Normandie är dock inte vilket flygspel som helst. Glöm inte bort vilket spel det härstammar från, ett rymdspel där skaparen kan utforma kontrollerna precis som han vill, utan att någon kommer klaga. Vi är ju liksom inte så många som vet hur det känns att flyga ett rymdskepp.

Med andra ord kan vi redan nu klart och tydligt fastställa att det här är ett arkadspel. Det är inte alls ett spel värdigt ordet simulator, för inte en enda gång hittills har jag fått lyfta själv från en flygplats och inte en enda gång har jag varit tvungen att landa. Bara det säger ju en hel del. Men kan ett flygspel vara roligt ändå? Jo, jag är av den uppfattningen. Utvecklarna av SWON har liksom skippat det långtråkiga startandet och landandet mellan uppdragen och istället koncentrerat sig på själva fighterna och all mysig action. Men hur känns då en gammal hederlig dogfight?

Se, eller nästan se, men inte röra

Det är hysteriskt roligt att komma runt helt perfekt, glida upp sisådär 50 meter bakom en fiende och sedan fylla dennes vingar med bly. Det är en fantastisk känsla att från tusentals fots höjd med allra högsta fart dyka ner mot vattnet för att i sista sekund släppa en rejält tung bomb och sedan försvinna in i molnen igen. Alla dessa känslor förmedlar det här spelet på ett mycket bra sätt. Men samtidigt känns det alldeles för ofärdigt. Även om man spelar med joystick så går det inte att se sig omkring med den lilla hatten ovanpå joysticken, som är avsedd för just detta. Oavsett vilket flygplan du flyger i så kan du inte se det hela inifrån cockpit, eftersom denna funktion inte medföljer alls.

I den något klyschiga storyn spelar du som James Chase, en amerikansk pilot som ställt upp frivilligt och skickas över till Europa för att hjälpa till att bekämpa det tyska Luftwaffe. Snabbt blir du klassad som elitpilot och det dröjer inte länge förrän din personliga hangar är fylld med de underligaste flygplan som du kan tillgå. Men ändå är det inte F16 vi pratar om, striderna utspelar sig på låg höjd, i låga hastigheter men i högt tempo. Den kompetenta grafikmotorn gör sitt för att bidra till realismen, med trädfyllda landskap och större städer på marken.

Ingen musik i cockpit

Det dröjer inte länge innan man förstår att det inte hyrdes in någon orkester för att göra musik det här spelet. Visst förekommer det lite stämningsfylld musik och sjyssta filmklipp mellan uppdragen, men tonerna känns så platta och trista att man undrar om det inte hade varit roligare med en mp3spelarfunktion. När fienden dessutom gärna hälsar på och hånar dig över radion, för att strax skrika av rädsla när du satt eld på deras plan, då känns det som att stämpeln barnspel inte är långt bort.

En nybörjare på flygspel finner nog ett sånt här spel intressant. Skaffa en billig joystick, köp Secret Weapons Over Normandie och sätt ungarna framför datorn. Det kommer lära dem att alla som bryter på tyska är dumma och kommer förbättra deras finmotorik. Flyguppdrag varvas med lite luftvärnskanonsaction och den flygande pannkakan (ett flygplan) kommer definitivt väcka ett par leenden för sin lustiga form. Men ni flygälskande simulatortokar som helst flyger Sydney-Paris och kommunicerar i timvis med tornet innan ni ska lyfta, ni vet antagligen redan att det här inte är något för er. Secret Weapons Over Normandie får av mig en trea i betyg, vilket betyder att det är ett helt okej spel. Det brister totalt i realism, men kompenserar i actiontäthet. Slå in det med en bra joystick och du har ett kul paket till kidsen.