Trots att den klassiska gangstergenren blivit något av en söndermjölkad kossa, överfylld med klichéer och statiska mallar, är det något som gör att folk ständigt dras till den. Kanske är det för att berättelserna är tidlösa med sina klassiska ingredienser som en utsatt huvudperson som hela tiden får väga valen mellan gott och ont mot varandra i kampen för överlevnad i en galen värld. #Mafia II är inget undantag i den aspekten, där vi stiftar bekantskap med den kriminella ynglingen Vito Scaletta.
Den framåtlutade hållningen avslöjar dem obönhörlingen: här smids skumma planer!
Berättelsen tar sin början runt 1930 då Vito och hans familj anländer som immigranter från Sicilien till den fiktiva staden Empire Bay i USA. Livet är hårt och fattigdomen utbredd i spåren av depressionen. Hans pappa får ett underbetalt jobb i hamnen och blir snabbt skuldsatt. Den unge Vito dras snabbt med och blir något av en småkriminell ligist. I slummen möter han senare sin bäste vän Joe. Det är krigstider och Vito skickas till Europa som soldat för att undkomma ett fängelsestraff för ett rånförsök.
Spelet tar sin början i Sicilien där de allierade just landstigit. Det första uppdraget fungerar som introduktion där du lär dig de grundläggande kontrollerna för att springa, hoppa över hinder, skjuta och så vidare. Detaljrikedomen som #2K Czech, tidigare Illusion Softworks, är beryktade för känns snabbt igen. Jag möts av utsökt smyckade omgivningar och skuggor och ljuseffekter av högsta kvalité. Animationer är enastående med mjuka övergångar och verklighetstrogna rörelser.
Vito återvänder till kriget på hemmaplan
Efter att Vito drabbats av en krigsskada skickas han dock hem på en tillfällig permission. Han återvänder till ett snötäckt Empire Bay där hans gamle vän Joe möter upp honom med sin bil. Under resan genom staden presenteras vi för vackra stadsvyer med snötäckta tak, vidsträckta vägar och ångande brunnslock. Inspiration till Empire Bay är hämtade från New York och San Franscisco och det märks.
Spelets 40- och 50-talskärror är rappare än originalets 30-talare.
Färden slutar vid en bar där de delar på whiskey och pratar gamla minnen. Joe lovar sin vän att han kan fixa falska papper som gör att Vito slipper återvända till helvetet i Europa. Efter ett par glas bestämmer sig Vito för att slutligen återvända hem till sin mamma och syster. Fadern i familjen är sedan länge död men hans skulder lever fortfarande kvar, vilket gör att Vito snabbt hoppar in i sina gamla kriminella skor i hopp om att snabbt kunna betala av sin pappas skulder.
Berättandet var det som gjorde #Mafia: The City of Lost Heaven till en vinnare. Utvecklarna sparade inte på krutet när de gällde röstskådespeleri och manus. Bilkörningen och den öppna världen kom däremot alltid i andra hand. Sandlådeläget utnyttjades väldigt dåligt, det fanns egentligen inte så mycket att göra förutom att följa huvudstoryn.
