Här sitter jag igen och ska tycka saker om ett nytt Guitar Hero och i likhet med de många sportserierna skiljer sig väldigt lite mot föregångarna. Att förändra ett vinnande koncept är ju som bekant oklokt och så länge varumärket säljer miljoner lär den största förändringen också ligga i nya plastinstrument. Fast nu var det ändå snart två år sedan #World Tour gav oss möjlighet att utvidga vårt nördrockande till trummor och sång.
När det gäller evolution tänker konkurrenten #Rock Band annorlunda. Där kommer årets version ha stöd för ett midi-keyboard och den nya gitarren försöker att efterlikna verkligheten så mycket som möjligt med sina 102 frets. Tompa testade det i veckan och blev imponerad av deras ambition att göra något nytt i genren. Warriors of Rock stampar på samma ställe.
I Warriors of Rock ska du försöka träffa färgade noter i takt till musiken!
Men det har ett nytt quickplay-läge och ett episkt äventyr där du ska rädda rocken, skriker baksidan av spelkartongen lite desperat. Storyn är inte så spännande som utvecklarna vill påkalla, kontrar vi. Gissa vad du gör de tre första timmarna? Spelar låtar och jagar stjärnor. Visst, det är mot bakgrund av att du ska hjälpa åtta rockare att få övernaturliga krafter så att de kan strida mot demonen som hotar musiken. Receptet är nästan detsamma som tidigare. Fast mer Gene Simmons.
Det osar 70-tal
De leker lite med upplägget genom att ge varje nitbärande protagonist en unik egenskap. Punkaren Johnny Napalm har alltid minst två i multiplikator och rockbruden Echo Tesla får extra star power när du träffar tio noter på rad. När du samlat tillräckligt många stjärnor med karaktären får de ett demoniserat alter ego med ännu starkare krafter. Något som kryddar upplevelsen en smula och får dig att fokusera på olika saker beroende på vilken person som håller i gitarren. Den gamle Kiss-frontmannen står för berättarrösten. Jaha, det var det som osade 70-tal.
Johnny Napalm före och efter rehab, eller var det tvärtom?
Dessa krafter skulle vara intressanta att blanda in i både quick- och multiplay för att förstärka de bra delarna av ditt spelande. Jag är till exempel kass på att sätta långa serier så att få dubbelt så mycket stjärnjuice vid varje givet tillfälle passar mig bättre. Otur att de tycks glömt att implementera det. Istället ser vi en rad olika utmaningar per låt, något som säkert kan glädja den som fortfarande har alla simmärken uppsatta på en dyna på väggen.
Storyn fortsätter in i en värld (eller snarare grotta) inspirerad av plattan 2112 av det flummiga 70-talsbandet Rush och medlemmarna själva tar över berättandet. Om du gillar deras bluesiga och progressiva rock blir det säkert en liten julafton men jag tappade bort mig i deras babbel. Hade det varit Coheed & Cambria, vilka ofta kallats en nutida inkarnation av kanadickerna, hade jag förmodligen gått ner i spagat.
