De kommer bara ut på natten. Oftast.
Aliens-citatet känns mer berättigat än någonsin när jag spelar svensken Markus Perssons indiespel #Minecraft, för här handlar det till en början om ren och skär överlevnad i en värld full av monster, zombier, jättespindlar och pilbågsbeväpnade skelett. Nej, vänta, det blev fel. Det handlar om utforskning, och att bygga sitt eget kungarike från några futtiga trästockar och stenblock. Eller kanske om att gräva sig ner till världens kärna i jakt på de ytterst sällsynta diamanter som ibland dyker upp bland lavafloder och monsterfyllda hålor. Nej, glöm det, jag börjar om från början.
Född på nytt
När jag först finner mig själv i Minecrafts värld har jag ingenting. Världen genereras automatiskt inför mina ögon, och efter några sekunder står jag på en sandstrand med bara mina två händer – eller om man ska döma av det som syns på skärmen, bara en hand – att tillgå. En bit bort längs vattnet syns en liten träddunge, och jag vet att jag kommer att behöva trä, så jag traskar dit och börjar slå på en trädstam med knytnäven. Efter några sekunder går den sönder och jag plockar upp ett träblock. Några slag senare har jag ett till, och efter ett par minuter har jag allvarligt decimerat den lilla dungen, och har trä nog för att bygga mig en arbetsbänk. Vilket är nödvändigt eftersom mer avancerade tillverkningsrecept kräver ett rutnät med 3x3 rutor, medan du bara har 2x2 rutor i ditt inventory. Därför bygger jag en arbetsbänk och använder den för att skaffa mig en trähacka – visst låter det som världens mest värdelösa verktyg?
I början har du bara händerna, och en värld full av möjligheter.
Jag behöver dock inte använda trähackan mer än tre gånger, så har jag sten som kan användas för att skapa en stenhacka, enligt samma recept fast med sten istället för trä. Crafting-systemet är enkelt, men sinnrikt, och att kombinera olika material på olika sätt resulterar oftast i en logisk kombination. För att göra en båt arrangerar du träplankor i ett U, för att göra ett svärd en pinne som handtag och två järntackor ovanpå som blad och så vidare. Och här finns massor att utforska, även med tanke på att spelet bara är i alfastadiet, så fler och fler recept läggs till hela tiden. När jag skriver detta kan man till exempel göra ett metspö, men det finns inget att meta i vattnet ännu, så jag väntar spänt på att se vad det ska användas till i framtiden.
Rena knarkreceptet
Redan nu är det här dock ett spel som har förmågan att suga in mig i sin fyrkantiga, stilrena värld och hålla kvar mig långt in på småtimmarna. Jag har sällan sett ett spel som ger en så ren och oförfalskad känsla av att utforska ett nytt och okänt land, bygga sig ett hem och leta resurser i zombiefyllda grottor. Allt är uppbyggt av 1x1m stora kuber, med olika texturer, och landskapen är slumpgenererade enligt vissa regler vilket ofta resulterar i storslagna bergskedjor, små ölandskap eller de mest oväntade formationer. Och varje gång man genererar en ny värld och hugger/boxar ned sina första träd är det lika kul att ge sig ut på upptäcktsfärd för att hitta den där perfekta platsen att bygga sitt hus, eller den där grottan full av järn, guld och diamanter.
Det är omöjligt att inte charmas av Minecraft, även i sitt nuvarande ofärdiga skick. Så lär det i skrivande stund ha sålt en bit över 250 000 exemplar också, för du får betala 9 euro för nöjet, vilket är halva priset jämfört med vad det kommer att kosta när det är klart. Det man köper är alltså alfaversionen, vilket är den senaste uppdateringen av spelet. Du kan också spela Classic direkt via webben, men då kan du inte spara dina skapelser!
Slumpgenererade landskap resulterar ibland i att själva urberget verkar ge dig ett trädprytt finger.
För pengarna får du dock i dagsläget inte bara en fascinerande öppen spelupplevelse där du karvar ut din lilla del av världen i kamp mot zombier, spindlar och lavafickor under jorden. Du får också möjligheten att koppla upp dig mot andra spelares servrar (eller skapa en egen, vilket funkar som vilken #CS-server som helst fast lite fredligare) där man kan samarbeta och bygga upp de mest fantastiska projekt. Jag har sett enorma trädhus, milsvida slott och flygande städer – bara fantasin verkar begränsa communityn när det gäller vilda byggen.
När Minecraft officiellt släpps vet ingen, men redan i sin nuvarande form är det ett av de fräschaste och mest beroendeframkallande indiespelen på många år. Och nu får du ursäkta mig, jag har en mörk, kuslig grotta att utforska i jakt på järnmalm.
