Recension – Warcraft III

Likheterna i Blizzards tidigare RTS-spel (realtidsstrategi) har varit många och skillnaderna relativt få. I och med Warcraft 3 försöker de då sig på två helt nya områden, vilka båda är riskfyllda. För det första är det gjort i full 3D vilket i dag nästan är ett krav, men inte heller en säkerhet för framgång. Den andra innovationen är blandningen mellan strategispel och rollspel då man använder sig av hjältar som med tiden blir starkare och bättre.

Singleplayer

Blizzard har alltid haft svårt att locka med bra singleplayer i något av sina RTS-spel. Till skillnad från Westwood har Blizzard lagt styrkan på multiplayer vilket i sin tur kräver andra egenskaper för att bli bra. Ofta har singleplayer-delarna tenderat att bli långtråkiga och upprepande när det gång på gång handlar om att bygga upp en bas, försvara sig och anfalla eller att med ett begränsat antal trupper ta sig igenom ett begränsat antal fiender.

Men Blizzard har tydligt klargjort att Warcraft 3 skall vara ett bättre singleplayer-spel och så är faktiskt också fallet. De har lyckats variera uppdragen genom att introducera nya monster, hjältar, sidouppdrag, förändrad miljö som kräver annan taktik etc. Detta gör att även om man ofta måste applicera liknande taktik så känns det aldrig som en komplett upprepning. Hjältarna gör också sitt för singleplayer-delen då man får följa dessa under flera banor och se hur de utvecklas.

Storyn är likaså den mycket bra och Blizzard använder sig av några av de snyggaste och mest verklighetstrogna animerade filmsekvenserna för att föra den framåt. Man börjar med en kort övningskampanj som orc där de första delarna i storyn börjar vecklas ut. Sedan fortsätter man som människa, undead, åter igen orc och till sist som nightelf. Med andra ord kan man spendera många timmar på singleplayer-uppdragen.

Hjältarna

Warcraft 3 har ofta kallats ett rollspels-RTS vilket dock är helt felaktigt. Man rollspelar inte och man har ingen möjlighet att påverka hur storyn utvecklas. Men vad man istället har är en eller ett flertal hjältar som utvecklas under spelets gång. Genom att utföra uppdrag och döda fiender så ökar deras erfarenhetspoäng och med jämna mellanrum ökar då också deras level. Vid varje sådan levelökning kan man ge hjälten nya eller mer kraftfulla magier. Man kan också förbättra sina hjältar genom att ge dem diverse föremål som antingen permanent förbättrar olika attribut eller bara så länge hjälten bär dem. Skulle hjälten råka dö i antingen singleplayer eller multiplayer så har man möjlighet att liva upp denne igen mot en viss kostnad och förlust i erfarenhetspoäng. Blizzard har lyckats bra med att inte lägga för stor vikt vid hjältarna, utan låter en istället använda den som en kraftfull enhet som fortfarande måste ha stöd från en riktig armé.

I singleplayer-delen av spelet tar det längre tid för hjältarna att öka i levels och det är också alltid bestämt hur många och vilka karaktärer man får använda. I multiplayer så går det förståeligt istället snabbare att öka deras levels och en kraftfull hjälte kan vända en strid från förlust till vinst om den används rätt. Man får också välja hur många av hjältarna man vill använda vilket kan kräva en del erfarenhet. Tror man att striden kommer att bli lång kan det vara en fördel att använda sig av mer än en, medan det kan vara bättre att bara välja en hjälte i kortare strider då denna då fortare blir bättre. Likaså kan det vara svårt att välja vilka hjältar man ska använda då alla har olika sorters magier och passar olika spelstilar. Vissa bör befinna sig i bakgrunden och använda magi medan andra är starkast i närstrid.

Raserna

En av RTS-spelets delar, förutom grafiken, som ständigt utvecklats från Blizzards första spel till Warcraft 3 är raserna. I Warcraft fann man mycket små skillnader mellan orcer och människor och det gjorde nästan detsamma vem man valde. Likaså i Warcraft 2 var sidorna lika men det fanns små variationer. I Starcraft tog Blizzard ett större steg och skapade tre raser som alla krävde olika spelstilar. I Warcraft 3 utvecklas raserna ännu en gång och nu finns det fyra raser som kräver helt olika spelstilar.

Människorna

Det traditionella valet utan några större överraskningar. Människorna har bönder som samlar guld, bygger hus och hugger träd. Trupperna är relativt lätta att lära sig då de har bågskyttar, riddare och fotsoldater i grunden. Självklart tar det dock ändå tid att bemästra alla rasens delar då det finns diverse magiker och flygfän.

Orcs

Även de är en av de mer traditionella raserna som funnits med från början. De samlar guld, hugger träd och bygger på samma sätt som människorna. De har dock en del helt nya enheter som, om de används rätt, kan vara riktigt kraftfulla. Deras vargryttare har nät som kan fånga flygande enheter och kodobestarna kan sluka hela enheter och sakta smälta dem i magen.

Undead

De levande döda är de riktigt onda i spelet. De hanteras i grunden helt annorlunda då de har en enhet som åkallar byggnader och samlar guld, medan en annan hugger ved. Vedhuggarna är också deras mest grundläggande stridsenhet som i svärmar kan vara förödande. De använder sig av gigantiska spindlar för att fånga flygande fiender och deras köttvagnar kastar sjukdomsalstrande lik på fienden. Köttvagnarna kan även samla upp fallna slagskämpar för att sedan låta magikerna liva upp dessa som skelett. En klart intressant ras som är svår, men riktigt kul att spela.

Nightelves

De lever i harmoni med naturen i de riktigt djupa skogarna. Deras grundenhet, wisps, är små lysande klot som bygger, samlar guld och samlar ved. De samlar dock ved utan att behöva hugga ner några träd vilket gör att de lättare kan använda de täta skogarna som en naturlig mur. De flesta byggnader består av gigantiska träd som kan dra upp sina rötter och vandra iväg om så behövs. De flesta enheterna anfaller med distansvapen och har dessutom möjlighet att göra sig osynliga på natten. Ja, Warcraft 3 har faktiskt dygn som påverkar vissa enheters egenskaper och synfält.

Multiplayer

Vad Blizzard än har sagt om hur mycket vikt de lagt vid singleplayer, är det ändå tydligt att de förväntat sig att skapa nästa stora RTS som spelas online. De har lagt ner mycket tid på att balansera raserna och de kommer säkerligen fortsätta att finputsa detta. Det finns faktiskt inte så mycket annat att säga om multiplayer, det är precis lika väl genomtänkt som man hade kunnat förvänta sig. Hjältarna fungerar även de bra och är en ytterst viktig del av strategin. Precis som i tidigare spel så används Battle.net för att spela och hitta motståndare online.

Grafik

Som tidigare nämnt så är Warcraft 3 helt i 3D. Detta har Blizzard lyckats riktigt bra med och även om de kanske inte blir bäst i genren så ligger de i alla fall i toppskiktet när det kommer till grafiken. Problemet med RTS-spel i 3D är dock att enheterna tenderar att bli väldigt plottriga med detaljer och utskjutande ornament. Detta gör att enheterna kan bli svåra att identifiera i stridens hetta. Även om detta självklart även handlar om erfarenhet så erbjuder det inte riktigt samma detaljstyrning som i tidigare spel. Filmsekvenserna som för storyn framåt är som tidigare sagt några av de snyggaste man kan hitta i ett spel i dag. Denna perfektionism ter sig dock ibland lite konstigt mot själva spelet som i sitt toppvy-perspektiv ser allt annat ut än verkligt.

Slutord

Jag förväntade mig aldrig att spelet skulle vara annat än bra, och jag hade rätt. Warcraft 3 är dock inte bara ett bra spel, utan det är även ett som lever upp till sina föregångares rykte och mycket möjligt kan ta tronen som störst inom genren. Blizzard lyckades både gå över till 3D och föra in vad de kallar ett rollspelsmoment utan att ramla ner i några fallgropar. Singleplayer-delen är något begränsad, även om den är bättre än i tidigare spel. Multiplayer-delen är dock minst lika välgjord som i tidigare spel och bör kunna leva mycket länge. Warcraft 3 är ett måste för alla realtidsstrategi-fans.