Jag vaknar morgonen efter. Halsen värker och det känns som att jag har ett sandpapper i strupen. Jag försöker vara cynisk i min ensamhet och säger "var det verkligen värt det?" men allt som hörs är ett tyst rosslande. Jag ger upp och begraver huvudet i kudden. Snooze i en halvtimme, det är jag värd.
Känner du igen dig? Jag är knappast den enda som vaknat och insett att jag är Singstar-bakis. Nationens nästa folksjukdom skulle mycket väl kunna vara orsakad av sociala tv-spel såsom Singstar. Symtomen är bland andra halsont, dålig syn och partiell minnesförlust.
När karakoke nu känns 90-tal har Singstar helt enkelt gått och blivit ett etablerat fenomen runt om i landet. Det har blivit ett substitut, inte ett komplement. Spelet har släppts i ungefär lika många varianter som The Sims, där vissa är på svenska, vissa på engelska och några på tyska om man är lagd åt det hållet. Det handlar inte längre om att spela musikspel eller spela Playstation, det handlar om att spela Singstar.
Så ny konsolgeneration, ny generation Singstar. Redan när jag ansluter de nya trådlösa mikrofonerna så... Vad nu? Kan det verkligen vara så illa att det är samma gamla sladdhärva som fortfarande gäller på hemmafesten? Den där härvan som någon alltid snubblar över, med öl på mattan och konsolen i golvet som resultat. Ja, dessvärre. Enligt Paulina Bozek som är producent för nya Singstar arbetar man för fullt på att lösa de tekniska problemen med trådlösa mickar. Om det är en lovvärd ansträngning eller ett sätt att mjölka pengar på kringutrustning får du avgöra själv.
Fräsch och stiligt gränssnitt
- Som en kompis välstädade lya
Det är ett fräscht och städat gränssnitt som möter mig när jag startar spelet, det känns varmt och välkomnande. Menyupplägget är läskigt likt föregångarna, men det behöver inte vara något dåligt. Det känns hemvant och det är ju bra. För varje glas rockjuice innanför västen ökar behovet av lättnavigerade menyer och Singstar levererar på den punkten.
Jag har läst på i förväg och vet att Singstar har en funktion för röstreduktion, så jag far in i inställningarna som en snorhal iller för att kontrollera att den är avslagen. Röstreduktionen mixar nämligen digitalt ner sångrösten i låten så att din egen sång låter mer. Den funktionen vill jag förstås inte använda mer än nödvändigt. Som när jag testade den och konstaterade att den var medioker, men resultatet är förstås olika från låt till låt. Inga låtar är dock inspelade i flerspårsläge, så att bara sänka sångspåret är svårare än vad det låter som och fungerar på det hela taget... ja, just mediokert.
Raskt vidare. Nästa etapp på vår djupdykning i denna skönsångsbonanza är förstås låtlistan. Inte mindre än 30 låtar ingår i spelet, där en del dessvärre är återvunna. Cardigans med Lovefool och U2 med Beautiful Day är två låtar vi hört förut. Tur nog är i alla fall majoriteten nya och Gorillaz mjukrap Feel Good Inc, Robbie Williams och Nicole Kidmans mysballad Somethin' Stupid och Twisted Sisters rockdänga We're Not Gonna Take it platsar i spelets förstakedja. Macy Grays raspiga I Try är nog så svår och OutKasts budskapsrika Hey Ya! är en utmaning för de flesta.
En utmaning även för den bästa.
De 30 inbyggda låtarna känns med andra ord varsamt utvalda. Men allvarligt, är det ett nytt spel eller ett expansionspaket? I onlinedelen SingStore har det utlovats mängder och åter mängder av nedladdningsbara låtar. Jag kopplar in nätverkssladden och... nej just det, allt annat var ju trådlöst på Playstation 3. Det är bara Singstar-mikrofonerna som torterar mitt vardagsrumsgolv med sin oreda. Jag har faktiskt svårt att släppa det.
