Blazing Angels: Squadron of WWII utspelar sig, precis som namnet avslöjar, under andra världskriget, som tycks vara det i särklass populäraste temat att göra spel om. Spelet startar med en introsekvens som ser till att sätta den rätta stämningen, och så fort den tagit slut möts jag av menyn. Om det första intrycket efter filmen var positivt så är det andra raka motsatsen, menyn känns nämligen väldigt tråkigt och faktiskt lite väl simpel för ett spel som nyligen släppts.
Positivt första intryck
- men bara för ett ögonblick
Det första som du bör göra innan du sätter igång att spela på allvar är att välja vilken styrmetod som passar dig bäst. Antingen kan man köra med den sedvanliga styrningen, vilket innebär att man styr som i vilket annat spel som helst. Annars kan du manövrera planet med hjälp av "motion sensor"-styrningen som innebär att PS3-kontrollens tiltfunktion kommer väl till användning. I mitt fall kändes det naturligt att spela med den alternativa styrningen eftersom jag tycker den bidrar till bättre känsla.
När jag tagit mig förbi menyn och startat solokampanjen är det dags för den obligatoriska träningen. Det innebär att man ska lära sig styra flygplanet ordentligt innan det är dags att ge sig in i det blodiga krig som väntar. Precis som i många andra spel är träningen inte särskilt spännande, men lyckligtvis pågår den inte någon längre tid.
I Blazing Angels spelar du som en amerikansk pilot vars vardag är att åka till olika delar av världen för att dela i strider. Uppdragen är givetvis varierade, men det handlar oftast om att komma till undsättning innan det är för sent. Innan och efter varje uppdrag har utvecklarna lagt in filmer som ger lite information om vad som händer i kriget, vilket givetvis är ett plus.
Andra världskriget
- i slowmotion
Eftersom jag inte har spelat Xbox 360-versionen är jag inte rätt man att döma om den grafiska biten har förbättrats. Däremot kan jag - efter ett par timmars spelande - konstatera att den här titeln inte imponerar det minsta när det kommer till just den visuella delen. För trots att texturerna är allt annat än högupplösta så är bilduppdateringen sällan stabil, om ens det. Stundtals är det så ryckigt att det nästan är ospelbart, och att utvecklarna släppt en färdig produkt i det här skicket är för mig obegripligt. Spelet har tursamt nog bättre ljud än bild, vilket inte säger särskilt mycket i det här fallet. Men ljudet är det faktiskt inget som helst fel på, musiken är passande, rösterna går an och överlag är det klart godkänt.
Om du inte absolut måste ha ett flygspel till Playstation 3 så rekommenderar jag att vänta tills något bättre dykt upp. Men kan du inte hålla dig så får du helt enkelt finna dig i att grafiken och bilduppdateringen är riktigt dålig, och att det inte är ett spel som lär underhålla dig särskilt länge. Du kan ju dessutom spela mot andra spelare online, vilket förlänger spelets livstid med ett par timmar.
