#Donkey Kong Country Returns har sannerligen ett och annat att leva upp till, med tanke på den helt fenomenala Super NES-trilogin #Rare knackade ihop en gång i tiden. När serien återvänder är det med #Metroid Prime-utvecklarna #Retro Studios bakom rodret, men trots studiobytet är det mesta sig likt. Äventyret börjar en morgon då taskiga snubbar ur Tiki Tak-stammen hypnotiserar djungelns djur till att gå och stjäla Donkey Kongs enorma banan-stash medan den hårige gorillan ligger och sover. Mer invecklat blir det inte, men det är åtminstone tillräckligt för att resultera i en riktigt lack apa på bananjakt runt hela DK Islands varierade miljöer. Och mer än så är det väl inte heller någon som begär?
Where my banana at, yo!
Liksom tidigare delar skämmer nya Donkey Kong bort oss med en riktigt läcker presentation. Jazz-svängiga remixer av klassiska teman bildar med den läckra, stilistiska designen en helhet som formligen skriker "spela mig!" Utöver rena miljöombyten är nivåerna i sig väldigt varierande. Nya utmaningar och spelmoment introduceras glädjande nog så gott som hela tiden. I ena stunden lufsar du runt på en sandstrand och tar skydd bakom stora stenblock mot den insvepande tidvattenvågen för att på nästa bana jagas av en gigantisk bläckfisk eller åka ett klassiskt race med gruvvagn. Ett utomordentligt tillskott i primatens rörelseschema är att han numera kan gripa tag i kanter och klättra. Klättrandet öppnar upp för helt nya pussel- och designlösningar och det känns fullkomligt logiskt i ett spel där man trots allt kontrollerar en stor och tjock apa.
Spännande designval som dessa gör ögonen glada.
Tyvärr dras titeln med ett par grova problem som förvägrar mig att njuta fullt så mycket som jag annars hade gjort. Först och främst: kontrollen. Jag blev förvånad när jag hörde att Classic Controller-stödet slopats och antog att det berodde på att viftandet funkade så bra att det inte längre behövdes. Jag hade fel. Många av Donkeys rörelser - till exempel slå i marken, rulla och blåsa - kräver att jag skakar Wii-fjärren, och det är rena lotto ifall min käre apvän lyder mina kommandon eller ej. Du styr med nunchucks och Wii-fjärr eller med endast fjärrkontrollen hållen på tvärsen, men gemensamt för båda kontrollmetoderna är att ingen av dem fungerar. Detta är givetvis minst sagt suboptimalt i ett sidoscrollande plattformsspel där millimeterprecis kontroll är A och O. Särskilt i ett spel så extremt svårt som Donkey Kong Country Returns faktiskt är.
Stundtals otroligt frustrerande
Jag är vanligtvis en väldigt lugn och besinnad herre, men efter att börjat stöta på allvarliga problem redan i andra världen började okvädingsorden hagla i strid ström - det här är en utmaning, sanna mina ord! Men det är inte att spelet är svårt i sig som är irriterande utan sättet det är svårt på. Det är helt acceptabelt att man dör på grund av väldesignade, supertajta plattformshinder. Men när svårigheten ibland snarare bottnar i opålitlig kontroll eller moment med viss trial and error-stämpel över sig är det inte längre roligt, bara frustrerande. Att styrningen kunnat åtgärdas så lätt med stöd för vanlig handkontroll är en helt oförlåtlig miss... varför, varför?
Diddys nya jetpack är oumbärlig i kniviga situationer.
På det hela taget är Donkey Kong Country Returns ett välgjort och supersnyggt plattformsspel som, förbehållen till trots, rekommenderas. Med över 60 nivåer, mängder av hemligheter och bonusgrejer att samla och en rent djävulsk svårighetsgrad (oroa dig inte, in-game-hjälp finns för lillasyster) så är det här ett plattformsäventyr som ger en hel del valuta för slantarna. Vore det inte för det omotiverade viftandet hade det kunnat bli en riktig klassiker.
