De hade kunnat göra det enkelt för sig och kränga spelen till utsvultna Tillbaka till framtiden-fans utan att anstränga sig särskilt mycket. Men är det något vi har lärt oss om #Telltale är att de alltid gör det där lilla extra. Jag skulle vilja hävda att fanservice är deras mellannamn – oavsett om hjältarna heter Sam, Max, Guybrush eller Marty McFly. Under ett par timmars speltid lyckas utvecklarna med bedriften att sammanfatta allt som var älskvärt med filmerna och få mig på allvar att känna att det här verkligen är en fullt värdig uppföljare (eller prequel – man vet ju aldrig i det här fallet).

Den sanna, äkta uppföljaren

Efter den tredje filmen har varumärket utökats med tecknade serier och animerade filmer, men enligt de starka männen bakom filmklassikerna är Telltales spel (som består av fem avsnitt) den officiella uppföljaren. Bara en sådan sak som att en av männen bakom filmerna, Bob Gale, hjälper till med att författa historien gör mycket för trovärdigheten. Har du sett kultklassikerna kommer du att känna igen dig i de lökiga tidsskämten, de överdramatiska vändpunkterna och mötet med ett Hill Valley i en annan tid (när, undrar ni? Spela så får ni se).

Christopher Lloyd gör - föga förvånande - en enorm insats i rollen som Doc.

Men ska man peka på något som kommer att få fantasterna att dyrka spelet lite extra är det självklart Christopher Lloyds lika fantastiska som oväntade comeback i rollen som Doc. Tänk, jag trodde han hade trillat av pinn för länge sedan, men pojkvaskern är bara 72. Det ska tilläggas att samtliga röstskådisar gör ett mycket gediget arbete. Jag kom på mig själv med att inte ens sakna Michael J. Fox, och det om något får väl ses som ett utmärkt betyg.

Lagom var ordet

Historien och karaktärerna är med andra ord guld värda. Men utöver detta finns det ytterligare en viktig grundstomme i äventyrsspel - problemlösning. Den har på ett snyggt sätt vävts in i handlingen och känns såväl logisk som trogen sitt tema. Det finns en fin lagomhet i pusslen som gör att de känns tillräckligt svåra för att stärka mitt självförtroende men samtidigt är de lättsmälta nog för att inte bromsa historieberättandet. Inget revolutionerande för genren, men väl fungerande.

Utmärkt debut, men håller det för ytterligare fyra episoder?

Vad som oroar mig är att Telltale redan i sin första episod bygger upp dramaturgin hos en hel långfilm. Självklart känns det ypperligt den här gången, men när jag i slutet av den första delen får se en teaser inför februaris andra episod blir jag lite orolig. Ska de köra på med precis samma byggstenar även nästa gång? Av allt att döma verkar vi bli kvar i samma tidsålder och ska vi gå efter filmernas recept har vi sugit ut allt innehåll. Marty har upptäckt Hill Valley i en annan tid, sprungit på sina släktingar och – inte minst – sett en Tannen fara rakt in i en hög med skit. Vad mer finns att berätta?