Även den som spenderat en längre tid instängd i en djup grotta bör väl känna till Diablo, detta spel som blev en modern klassiker i princip över en natt. Även efterföljaren, Diablo II, är trots många och uppenbara ålderstecken fortfarande mycket populärt och många är de som gläds åt expansionen. Själv tröttnade jag på Diablo II efter att ha spelat igenom det ett par gånger med de olika klasserna. Visst, döda monster är kul, men efter några timmar blir det långtråkigt, särskilt när de som gjorde spelet verkar ha satsat på kvantitet snarare än kvalitet, dessutom med en grafikmotor som var mossig redan när den släpptes. Färre men snyggare monster, en bra 3D-motor, en riktig story och lite annorlunda föremål vore väl trevligt? Entré för Evil Islands.

Evil Islands, utvecklat av Nival, är något så ovanligt som ett realtids-RPG där tonvikten ligger på strategi snarare än att slå ner så många monster som möjligt på kortast möjliga tid. I Evil Islands är du liten och fienderna stora, och dessutom finns ett avancerat träff- och skadesystem som gör att du mycket väl kan bli dödad även av fiender som du vanligtvis hugger ihjäl på några slag. Kritiska träffar, anfall bakifrån, möjlighet att sikta på olika kroppsdelar, allt finns med. Dessutom så kan du se på fienderna att de är skadade, och var - hugger du en tiger i tassen så kan du se på tigern att den är skadad - alla karaktärer och föremål i spelet är nämligen i 3D, med dynamiskt ljus och skuggor. Animationerna är underbara och det bästa av allt - alla föremål, vapen, rustningar osv syns i spelet. Inga mer billiga sprites som återanvänds till tjugo olika föremål! Två likadana hammare där den ena är gjord av järn och den andra av stål, kan särskiljas genom utseendet. Förutom den snygga grafiken har Evil Islands också föredömligt bra ljud; skådespelarna låter riktigt inlevelsefulla, vapenljuden är saftiga och musiken är stämningsfull och dynamisk. Blixtar, eld och dylikt ser riktigt bra ut och monster finns i storlekar från kaniner och upp till enorma saker som täcker hela skärmen - jag blev riktigt rädd första gången jag såg en drake, det ska erkännas.

Vapen, ja; jag nämnde tidigare att man kan konstruera sina egna. Detta innebär dock inte att man måste göra det. I smedjan har man flera olika alternativ: Antingen så köper man ett färdigt vapen, eller så bygger man ett eget. Bygger man ett eget så får man välja hur det ska se ut (man köper en ritning helt enkelt), man får välja om man vill ha magi i vapnet (mer om detta nedan) och man får välja material. Materialet kan man antingen köpa i smedjan, eller gå ut och fixa själv. Det senare är oftast rekommendabelt, då endast mycket enkla råmaterial finns att tillgå på plats. Ute i "världen" finns dock inga gränser på vad man kan hitta. Sugen på en varm päls? Gå ut och döda några tigrar, sedan kan du göra dig själv en snygg tigerkofta. Slå ner några orcher och ta den magiska bergarten som de gör sina vapen av, spring hem till smedjan och du kan få din yxa precis som du vill ha den. En båge eller lans av drakben? Nja, ge sig på en drake är rysligt osmart men du kan troligen få drakdelar som belöning för ett väl utfört uppdrag någonstans. Lägg sedan på en elak magi och det är bara att dra ut och röja. Du kan förresten bära mer än ett vapen samtidigt - alla vapen din karaktär bär på visas i nedre högra hörnet av skärmen, och du kan byta med ett musklick. Alla vapen, spelkaraktärer, besvärjelser, "quest items" och liknande kan för övrigt också kommas åt med snabbknappar, så den som gillar sådant har inget att klaga på. Du kan dessutom krypa eller åla dig fram på marken, helt oumbärligt för att ta sig förbi stora men korkade fiender, t ex troll, som visserligen slår ihjäl dig på en halv sekund men som å andra sidan ger oerhörda mängder experience och pengar om man lyckas slå ner dom. Experience kan man när som helst använda för att bygga upp sina grundegenskaper eller förmågor att handskas med olika vapen eller magiskolor.

Att skaffa sig magier är för övrigt exemplariskt enkelt. Du kan, precis som med vapnen, köpa färdiga formler som du sedan "tar på dig" precis som ett svärd eller en rustning. Du kan max använda åtta formler samtidigt - vilka åtta spelar ingen roll, du kan alltså ha mer än en av samma formel om du vill. Du kan även lägga till och ta bort magier som du vill. Detta kan vara användbart i och med att formlerna kan "byggas" precis som vapen - en grundformel, t ex eldklot, kombineras med diverse runor för att få starkare magier. Med en speciell runa kan formeln dessutom byggas in i ett föremål. På så sätt kan man skapa mycket kraftfulla vapen - själv kombinerade jag ett långsvärd av stål med formeln "Weaken" och en runa som kallas "Item: Trigger". Resultatet blev ett skräckinjagande vapen som krympte fienden och minskade dess träffpoäng vid en lyckad träff av mig. Den som nu tycker att allt detta låter väldigt jobbigt behöver inte oroa sig - det går faktiskt ofta att köpa färdiga föremål som är minst lika bra, och framförallt lättare att få tag på, än "hemmagjorda" prylar. Detta gäller även magi. Ofta får du dock material, runor eller andra delar för att göra extra kraftfulla vapen som belöning för ett lyckat uppdrag, så det kan vara bra att lära sig hur man gör.

Det är som i alla RPGn viktigt att ha väl utrustade karaktärer - visserligen kan du i Evil Islands, precis som i Diablo II, få hjälp av legosoldater och annat pack som traskar runt i städerna, men de dör ganska snabbt om du inte ser till att hålla dom avstånd från de värsta monsterhorderna. Det bör nämnas att det inte handlar om några NPCs (Non-Player Characters) - hjälpen du anställer är precis lika kontrollerbar som huvudkaraktären, även om det ofta är enklast att bara låta honom eller henne svansa efter ledaren och skjuta lite pilar som understöd. Vill man så finns det dock inget som hindrar att man utvecklar och utrustar även dessa karaktärer - dom försvinner inte utan hänger efter dig tills dom dör. Och skulle de dö så kan du alltid plocka på dig deras utrustning och sälja den när du kommer förbi en by.

Det bör nämnas att det går alldeles utmärkt att spela Evil Islands i multiplayer, såväl över LAN som över Internet. Du kan inte använda samma karaktär i single- och multiplayerspelen, och tur är väl det - i single player går det nämligen att fuska, och en ihopfuskad karaktär är ju ingenting som ska tillåtas på en multiplayerserver. Den som bara är ute efter att spela multiplayer bör dock tänka över det ställningstagandet - jag kan meddela att berättelsen är rätt så intressant och framförallt inte så linjär som i t ex Diablo II. Det hela börjar med att din huvudkaraktär, "Zak", vaknar upp i några gamla tempelruiner utan en aning om var han är eller vem han är. Det enda han bär på är en bronskniv och några mycket enkla kläder. Dessa byts dock snabbt ut mot rejälare doningar; den första byn man kommer till spelet är rätt primitiv, så man för nöja sig med läderrustning - det dröjer dock inte alltför länge innan man kommer till en plats där dom vet hur man handskas med järn och stål. Vad som kommer sedan skall jag inte berätta, storyn är som sagt ganska intressant så jag ska inte förstöra nöjet att upptäcka den.

Som ni säkert förstår så är Evil Islands, åtminstone i min mening, en äkta Diablo-dödare. Grafiken är bättre, storyn är bättre, och det känns faktiskt som ett riktigt RPG till skillnad från många andra spel i den genren. Det enda som skulle kunna dra ner poängen är att det är svårt, ibland frustrerande svårt - dock så sparas spelet automatiskt varje gång man lämnar eller kommer till en ny karta, vilket är oerhört praktiskt då man ibland dör vid oväntade tillfällen. Laddningstiderna är knappast korta men helt acceptabla ändå, och att spara spelet tar bara några sekunder. Fem poäng av fem möjliga. Stick och köp det nu.

Testsystem:

Athlon Tbird 1000mhz256 mb RAMTNT2 Ultra 32mbWindows 2000DirectX 8.1