Red Faction: Armageddon

#Red Faction hade en grej som gjorde det helt unikt i shooter-världen: du kunde förstöra väggar. Inte väggar som spelet satt upp för att hindra dig, förvisso, men om du så ville kunde du i princip med hjälp av rätt vapen spränga dig igenom i stort sett hela jäkla Mars. Fast om du verkligen ville det så kanske du borde ha spelat #Minecraft istället. Uppföljaren #Red Faction: Guerrilla fokuserade lite mer på spelglädje än poänglöst grävande. Nu var du rebell på ett nykoloniserat Mars och kunde inte längre förstöra terrängen. Däremot kunde du ha sönder precis varenda byggnad på hela planeten – och planeten var enorm.

#Red Faction: Armageddon är uppföljaren till uppföljaren. Det svåra tredje spelet. Och här har Volition än en gång fokuserat och finslipat spelet för att ge dig den spelupplevelse de vill att du ska få, inte bara grävande och shooter-action. Den här gången handlar det om ett Mars under ytan. Befolkningen har tvingats överge planetens utsida sedan något katastrofalt inträffat. Riktigt vad är oklart. Men följden blir i alla fall att alla nu bor i tunnlar under marken. Att detta samtidigt ger utvecklarna möjlighet att styra spelaren på ett helt annat sätt än i ett sandlådespel som Red Faction: Guerrilla är förstås en ren tillfällighet, eller? Jag frågade producent Roje Smith, när jag träffade honom på New Yorks Lower West Side.

- Idén kom från det faktum att vi ville att Mars yta skulle vara mer eller mindre helt förstörd. Så vart tog all civilbefolkning vägen? Det naturliga är att de sökte sig under jorden. Så civilisationen återuppbyggdes under marken eftersom ytan var förstörd. Något med terraformningen, något hemskt hände där och det tvingade folk att bosätta sig i underjorden.

Jag får provspela några timmar och när jag gör det tar det ungefär fem minuter innan den gamla Red Faction-känslan infinner sig. Visst är det långa tunnlar fyllda av fiender. Visst är det omöjligt att förstöra tunnelväggarna. Men det här är ändå ett spel där du kan förstöra allt byggt av människor och det ger dig enorma möjligheter att leka med fysik och fiendens dumhet - eller kanske bara brist på planering.

Vapendragning

Det nya magnetgeväret är förstås roligast. Roje Smith berättar att det inte var helt lätt att få det att fungera som avsett utan att krascha hela spelet:

- Ja, en bra grej är att vi nu har Magnet Gun. Nu kan du faktiskt fånga fiender och kasta in dem i andra och sådant. Du kan ha väldigt roligt med den. Det var också en svår grej att förverkliga. Vi fick jobba en jäkla massa på magnetvapnet, första gången vi provade det slet det loss stora bitar och det funkade inte. Vi fick finjustera det i små steg för att se till så att inte världen förstördes för snabbt för att spelet skulle klara det.

Och när jag provat vapnet i spelet förstår jag faktiskt exakt vad han menar. En fiende dyker upp på skärmen framför mig. Det är något slags snabb, hoppig utomjording. Exakt den sortens fiende jag normalt hatar i spel och gör allt för att undvika. Men den här gången zoomar jag in och sätter en magnetisk spik i dess torso. Därefter vänder jag mig om och skjuter nästa spik in i väggen bakom ett gruvarbetarhus av något slag. En vagt synlig kraft strömmar mellan spikarna och så flyger den intet ont anande hopp-utomjordingen med enorm kraft rakt igenom huset, som rasar över honom. Ingen mer alien. Mats är nöjd.

Och Roje Smith lovar att det inte bara blir utomjordingar som klänger omkring i taket. Mars är i uppror än en gång och att man hittat utomjordiskt liv under dess yta har bara polariserat befolkningen ännu mer. Du får kämpa mot Marauders minst lika ofta som håriga aliens, vilket är tur eftersom jag är övertygad om att det är roligare att slåss mot sådant man känner igen.

Men viktigast av allt är att Volition inte har glömt var de kommer ifrån. Red Faction är fortfarande ett lekfullt tredjepersons actionspel. Det handlar om stora ytor och enormt destruktiva vapen, precis som vi vill ha det. Därför längtar jag verkligen till releasen i mars i år. Det bör ni också göra.