Jag vet inte varför jag är här, men jag vet så mycket som att vi har vandrat genom de uråldriga grottpassagerna i veckor. De väldiga pelarvalvet är lika praktfullt som klyftan med den trögflytande lavan är djup. Passagen framåt har kollapsat och enda vägen är genom sidogångarna – som passande nog huserar de farligaste varelserna. Som sagt, varför jag är här vet jag inte. Jag vet bara att äventyrsglöden brinner starkt inom mig och att det troligen ligger en skatt och väntar på mig bakom nästa hörn. Sämre kunde man ha det.

Nog för att grottan är djup, men man känner sig aldrig särskilt ensam.

Jo, det är klart, en till sak vet jag. #Dragon Age II till PC ser utan tvekan ut att bli den allra vassaste versionen. Under mina korta och intensiva timmar i grottorna (som fullkomligen skriker ”the best of Moria”) blir jag varse om att striderna är lika mycket – om inte mer – strategiska än i #Origins och att de känns betydligt mer lättkontrollerade. All ilska och bitterhet som riktats mot Bioware ser ut att vara obefogad. Var den någonsin befogad?

Som Origins - fast bättre

- Jag tycker att kritiken har varit rättfärdigad, berättar Fernando Melo, en av producenterna bakom Dragon Age II. Felet vi har gjort är att prata om konsolversionerna väl mycket, men den dagen pc-fansen får spelet kommer de att förstå hur otroligt likt Origins det är.

Det är förståeligt att Bioware hellre pratar om nyheterna än inslagen som är oförändrade. Men på samma gång har de lyckats skrämma slag på sina mest trogna fans, och det kan inte ses som något annat än en marknadsföringsmässig flopp.

Bioware lovar lika taktiska pc-strider som sist.

Men, tänker jag för mig själv, hellre en missledande pr-kampanj än ett misslyckat spel. Striderna i föregångaren hade ett svårslaget djup men problemet var att de inte kändes särskilt verklighetstrogna. Snarare fick jag sinnesbilden av stela schackpjäser som rörde sig mellan punkt A och B på ett tämligen trögt sätt. När jag pausar spelet och ger två av mina magiker order om att först frysa och sedan förinta de ohyggliga spindlarna som krälar mot mig med en krossformel kan jag lita på dem. Jag vet att varje kommando jag ger kommer att realiseras utan dröjsmål, att varje knapptryck följs av en reaktion.