Kirby's Epic Yarn

Smaka på ordet ”barnspel”. Visst kräks du lite i munnen? Å ena sidan kanske du tänker på licensspelen som följer som en farsot efter senaste Shrek, Toy Story eller Madagaskar. Usch. Å andra sidan tänker du möjligen på dataspelsgalans jury som per automatik nominerar #Donkey Kong Country Returns och #Super Mario Galaxy 2 i kategorin barnspel. Dubbelusch.

Grälla pastellfärger och dassiga licenser räcker tydligen för att det ska vara ett spel för ungarna. Antingen tvingas kidsen stå ut med alldeles för svåra spel eller så får de snällt acceptera undermåliga titlar. Men så kom Kirby och med Kirby kom hoppet. Alla regnbågens färger finns på plats och svårighetsgraden är tacksamt nedskruvad (läs: du kan inte dö). Barnsligt? Självklart. Men också underbart – om du har barnasinnet kvar.

Smakerna är en sliskig konstellation av sockervadd, gräddtårta och polkagrisstänger. Visst låter det som en sockerchockerande mardröm? Inte riktigt. Det var länge sen jag stötte på ett spel som har en sådan säregen estetik och samtidigt förhåller sig så minutiöst till den. Och allt kan vi tacka det magiska garnet för.

Det hela börjar med att Kirby hastigt och lustigt transporteras från sitt Dream Land till det bomullsfluffiga och silkeslena Patch Land. Av bara farten transformeras han till en garnvariant av sig själv. Den som kan sin spelhistoria vet att vår rosa boll har en förkärlek till att äta allt och alla som rör på sig. Men garn har inga magar och Kirby får nöja sig med snurra ihop fienderna till nystan (de är ju också av garn, så klart!). Dessutom är det mjuka materialet lätt att omforma och just därför kan Kirby då och då förvandla sig till ufo, stridsvagn, surfbräda och mycket annat.

Kniven mot garnstrupen

Svårigheterna med plattformsbanorna är inte att ta sig från start till mål. Istället kommer hardcore-spelarna att få sitt lystmäte i att finkamma banorna på skatter och sikta på guldmedaljen, vilket inte alltid är en lätt plätt. Så fort du skadas försvinner en del av poängen och även om du inte kan dö blir det en ”kniven mot strupen”-upplevelse att hålla Kirby vid liv.

Vilken bana du än besöker så kan du vara säker på att tyg, garn och andra symaterial är självklara beståndsdelar. Här hade man kunnat nöja sig med den stilsäkra ytan men utvecklarna har haft den goda smaken att låta garntemat skina igenom i spelmomenten. Genom att dra i ett snöre kan du föra en trädgren åt sidan och bakom det skrynkliga tyget kan du hitta en skatt. På samma sätt kan ett blixtlås du drar upp blotta en helt ny del av banan när förgrunden öppnar upp sig. Oavsett om du klättrar upp för en väldig bönstjälk, svettas i öknen eller smyger genom en isgrotta kan du vara säker på att en röd tråd löper igenom äventyret – i dubbel bemärkelse.

Roligast är Kirby's Epic Yarn när man är två. Om vår rosa boll saknar attityd har den blå Prince Fluff snarare för mycket av den varan. Det är en söt duo som kompletterar varandra när de studsar fram på tygsvamparna och vadar igenom vattenfall av garn. Dessutom kan de hjälpa varandra så att det blir aningen lättare att nå höga plattformar.

Om du mot all förmodan tröttnar på att sy ihop de sju delar som Patch Land spruckit i finns det ett fantastiskt mervärde. Genom att inreda lägenheter med särskilda möbler som du hittar på banorna lockar du till dig hyresgäster. Dessa kan ta dig tillbaka till redan avklarade banor och bjuda på nya utmaningar. Det kan handla om att samla ett visst antal ädelstenar eller hitta gömda små filurer. Vi ska inte heller glömma de gömda banorna, som kräver långt mer än en guldmedalj för att hittas.

För den som vill mysa sig genom sagan krävs det inte särskilt mycket. Men man får ändå uppleva den fina historien och den fantastiska presentationen. För den som vill hitta allt och få alla ädla medaljer krävs tuffare tag. Så, jo, Kirby's Epic Yarn är skojigt för hela familjen – och för en gångs skull är det en bra sak.